”Tror du att du kan förändra världen med dina böcker?” Ofta har jag envisats med den frågan. Varierat med: ”Ser du dig som en politisk författare?”

Vissa blir irriterade, som om man vill påstå att något annat är viktigare än Litteraturen i sig. Men jag har tänkt på den där frågan – och litteraturens förändrings- potential – när litteraturvärlden den senaste tiden mest har känts som en tävlingsarena.

Inget ont om priserna i sig: de skönlitterära Augustnominerade rekommenderas och valet av Mo Yan som årets Nobelpristagare satte igång en debatt om vilken position en författare bör inta. Men det känns ändå välbehövligt att skjutsas tillbaka till litteraturens förändringskraft – långt ifrån blomsterkvastar och det senaste inneordet ”tihi”, som prinsessan Madeleine avslutade sin förlovningsfilm med.

Det gör man omedelbart i nya antologin ”Fria ord på flykt” (Rámus förlag) med texter av och intervjuer med sju författare och journalister som varit fristadsförfattare i Sverige. Svetlana Aleksijevitj, Parvin Ardalan, Faraj Bayrakdar, Li Jianhong, Taslima Nasrin, Anisur Rahman och Zurab Rtveliashvili har genom att skriva visat sitt motstånd. Och det med ett helt obegripligt mod.

Den svenska poeten Jenny Tunedal sammanfattar det där med omvärlden i sin intervju med syriske Faraj Bayrakdar, som suttit 14 år i fängelse. Hon vill börja prata om hans poesi, fast tillägger fort: ”Men vi bör så klart prata om allting – det är ju knappast så att poesin är en sak och världen en annan.”

I samtalet med Bayrakdar och i flera av de andra intervjuerna blir frågan om politiskt skrivande och förändring just så komplex som den ju är. Dessutom ges en bild av hur poesin fortfarande används mot förtryck i flera delar av världen, att man som författare inte alltid själv kan förstå det kontroversiella i det man skriver – och hur skraja regimer är för ord.

Faraj Bayrakdar konstaterar att han i Europa och Sverige har lagt märke till att människor inte reflekterar över sin egen frihet, Själv påminner han sig ständigt om att frihet är något viktigt som aldrig får bli alldagligt.

Nej, svenska författare bör självklart inte luta sig tillbaka. Med stora samhällsförändringar, som Sverigedemokraternas framfart i de senaste opinionsmätningarna, borde svenska författare också vakna till och använda orden i ett försök att protestera.

Men på vilken nivå författare är politiska varierar självklart beroende på vilket samhälle de skriver i – eller mot. Det är ingen slump att författarna i ”Fria ord på flykt” kommer från länder som Kina, Georgien och Syrien.

Förföljda är inte de amerikanska författare, bland dem Curtis Sittenfeld och Naomi Wolf, som skriver om det amerikanska valet i morgondagens SvD. Men de är överraskande politiska när de tycker till om president Obama. Kommer de Augustprisnominerade svenska författarna våga vara lika tydliga i sina åsikter inför riksdagsvalet 2014? Eller blir det bara ett tihi?

Lina Kalmteg är SvD:s litteraturredaktör.