Stig Carlson och Britt Gynther har arbetat med Faktakalendern från starten, sedan 1988 som huvudredaktörer.
Karin Grip
Världens tio djupaste grottor: Krubera, Georgien, 2191 meter; Illyuzia-Mezhonnogo-Snezhnaya, Georgien, 1753 meter; Lamprechshofen Vogelschacht, Österrike, 1632 meter; Gouffre Mirolda, Frankrike, 1626 meter; Reseau Jean Bernard, Frankrike, 1602 meter; Torca del Cerro del Cuevon, Spanien, 1589 meter; Sama, Georgien, 1543 meter; Shakta Vjacheslav Pantjukhina, Georgien, 1 508 meter; Sima de la Comisa, Spanien, 1507 meter; Cehi 2, Slovenien, 1 502 meter.
Fängslande läsning? Ovanstående är hämtat ur en bok som tillhör de bäst säljande i varje års julhandel.
Efter guldåren i mitten av 00-talet har bokbranschen hamnat i en tuff period. På Bokmässan i september debatterades ”bestsellerismen” – den likriktning som sägs prägla dagens bokutgivning. När förlagen ställs inför strängare lönsamhetskrav, bokhandlarna smalnar sitt utbud och pocketförsäljningen sker på en hylla i mataffären fruktar många att allt utom det allra bredaste ska försvinna. Allt fler förlag satsar på säkra kort, medievänliga författare som kan synas i morgonsofforna.
Mitt i allt detta finns det en bok som ges ut år efter år, som knappt marknadsförs överhuvudtaget, som aldrig får någon medieuppmärksamhet. Ändå förblir den lika efterfrågad. I mer än 40 år har Faktakalendern från bokförlaget Semic gjort succé. Förra året köptes den av 56000 svenskar.
Vad innehåller då Faktakalendern? Statistik. Siffror, kartor, listor, förteckningar. Knastertorr fakta om allt från astronomi och FN-organ till statens budgetsaldo och berömda basister. Vem vill läsa det?
Världsmästare i skridsko, långbana, 1896–1905: Jaap Eden, Nederländerna; Jack McCulloch, Kanada; Peder Østlund, Norge (1898 och 1899); Edvard Engelsaas, Norge; Franz Fredrik Wathen, Finland; oavgjort (1902 och 1903); Sigurd Mathisen, Norge; Coen de Koning, Nederländerna.
Britt Gynther bläddrar långsamt i Faktakalenderns första utgåva.
–”15 augusti 1969” står det under förordet. Men konstigt att det inte står något år på framsidan.
–Då var det ju ingen som visste att det skulle komma fler än en, säger Stig Carlson.
Britt Gynther, 85 år, och Stig Carlson, 86 år, utgör Faktakalenderns redaktion. Det här är deras inofficiella högkvarter: Britts lägenhet på Gärdet i Stockholm.
Sagan om den faktaspäckade boken börjar i slutet av 60-talet på Dagens Nyheters avdelning för korrekturläsning. Där lärde Stig Carlson känna två Lasse – Britts man Lasse Gynther och en Lasse Göransson. Dessa Lasse och Lasse sålde in idén om en faktakalender till tidskriftsförlaget Åhlén & Åkerlund. Korrekturläsargänget blev dess inofficiella medarbetarstab. Efter några år avled Lasse Göransson, och Lasse Gynther blev ensam med redaktörskapet. När han dog 1988 tog Britt Gynther och Stig Carlson över. Nyligen färdigställde de sin tjugotredje kalender tillsammans.
–Vi börjar efter nyåret med att spåna vad vi ska ha med. Från trettondagshelgen fram till midsommar jobbar vi flitigt. Sedan är det korrekturläsning i augusti, säger Stig Carlson.
Hyllorna hemma hos Britt Gynther är fyllda till bredden av läkarlexikon, konversationslexikon, musiklexikon, årsböcker och ordböcker. Men någon dator har redaktionens lokal aldrig utrustats med.
–Det är synd. Mycket hade varit enklare om jag hade sluppit åka hem varje gång vi måste ut på nätet. Men Britt vägrar, muttrar Stig Carlson.
–Mina ögon orkar inte med en dator. Jag har en skrivmaskin och en kopieringsapparat. Det funkar bra, säger Britt Gynther.
Faktauppgifterna hämtas istället från tidningsartiklar, uppslagsböcker, Statistisk årsbok och oräkneliga telefonsamtal. Genom åren har Britt Gynther blivit vän med många anställda på Statistiska centralbyrån, eller ”Statistiska” som hon kallar myndigheten.
–Nog är det mycket jobb. Men det ska det ju vara om något ska vara värt att göra, säger hon.
Swaziland (Afrika). Nationalitetsbeteckning: SZ. Areal: 17363 km2. Folkmängd: 1,3 miljoner. Befolkningstäthet: 77 invånare/km2. Statsskick: monarki. Huvudstad: Mbabane, 69000 invånare. Språk: siswati, engelska. Valuta: lilangeni. Medellivslängd: 48 år. Analfabetism: 18 procent.
–Faktakalendern är nästan anakronistisk som fenomen, säger Mattias Pettersson.
Han arbetar som förlagsredaktör på Semic, förlaget som numera ger ut Faktakalendern. Boken är en av Semics riktiga stöttepelare. Allra mest säljs den runt jul och inför Fars dag.
–Det är dessutom en speciell sorts storsäljare, eftersom den till stor del sköter sig själv. Faktakalendern har en väldigt trogen köpskara. Den säljer i princip automatiskt, säger han.
Mattias Pettersson tror att målgruppen är ”typiska kalenderbitare”. Av de som hör av sig till förlaget att döma innebär det framförallt män i medelåldern och uppåt. Och hör av sig, det är det många som gör.
–Jag jobbar med en stor blandning av titlar och får i princip aldrig någon respons från läsarna, förutom när det gäller Faktakalendern. Där kommer det massor av läsarbrev, entusiaster som har hittat något fel eller frågar ”ska ni inte ta in det där ämnet igen?”. Det verkar finnas en stolthet i att hjälpa till att göra Faktakaledern bättre. Det är ganska unikt.
Att svenskar läser fakta och statistik för nöjes skull är ingenting nytt. Författaren och historikern Henrik Höjer har i sin doktorsavhandling studerat statistikens genombrott i Sverige på 1800-talet. Han säger att siffror och kartor spelade en viktig roll för skapandet av en nationell identitet. 1830-talets motsvarighet till Faktakalendern, Carl af Forsells Statistik öfver Sverige, var omåttligt populär läsning bland den växande medelklassen.
–Detta hände samtidigt som den realistiska romanen och den moderna journalistiken slog igenom. Statistiken var en del av en samhällelig omvälvning där man gick från romantiska utsagor till en mer naken, avskalad syn på världen. Genom statistik lärde människor sig att se det svenska samhället som en enhet. Det blev också ett verktyg för att utöva samhällskritik, säger Henrik Höjer.
Total energikonsumtion per land, 2008: USA, 2799,1 miljoner oljeton, 20,4 procent av världskonsumtionen; Kina, 2002,5 miljoner oljeton, 17,7 procent av världskonsumtionen; Ryssland, 684,6 miljoner oljeton, 6,1 procent av världskonsumtionen; Japan, 507,5 miljoner oljeton, 4,5 procent av världskonsumtionen; Indien, 433,3 miljoner oljeton, 3,8 procent av världskonsumtionen.
Det är kanske inte förvånande att statistik hade en sprängkraft i början av 1800-talet, då folkskolan ännu inte var införd och uppgifter om riket tills nyligen hade setts som militära hemligheter. Idag är läget annorlunda. Vi kan inte öppna en tidning utan att ställas inför statistiska uppgifter. Genom Google kan vi, åtminstone i teorin, hitta all världens fakta på några sekunder. CIA:s faktasammanställning Fact Book finns till och med som Iphone-app, för sju kronor. Varför köper fortfarande mängder av svenskar Faktakalendern?
Stig Carlson har en teori. Han tror att de är korsordslösare.
–Titta i Allers tidningar! Det är 36 korsord i en, 42 korsord i en annan. Korsordslösande är något som svenska folket ägnar sig åt i enormt stor utsträckning, och där tror jag att kalendern är ett viktigt hjälpmedel för många.
Han får medhåll av Britt Gynther:
–Jag brukar ta med kalendrar när jag åker till Gran Canaria, och får alltid höra ”åh, den är underbar när man löser korsord”.
När jag frågar Mattias Pettersson varför Faktakalendern säljer så bra får jag ett mer filosofiskt svar. Han tror att internet skapar en längtan efter material som är utvalt och redigerat:
–Jag anser mig vara en allmänbildningshungrig person, men jag kan bli stressad och nästan avskräckt av den oändliga informationsmängden på nätet. Då finns det något skönt i att lägga sig i soffan på landet och läsa Faktakalendern.
Henrik Höjer kopplar ihop intresset för kalendern med en ökande kunskapsrelativism i samhället.
–Jag tror att det kan ses som en motvikt. Idag handlar så mycket om perspektiv, vem som kommer med ett budskap. Då kan det kännas tryggt med konkreta fakta, säger han.
De flesta som har bläddrat i Faktakalendern skulle nog hålla med om att det finns något fängslande i alla siffror. ”Det finns tre typer av lögn: lögner, förbannade lögner och statistik” sägs Mark Twain ha sagt. Och visst, man kan använda sig av siffror för att få fram nästan vilket budskap som helst. Ändå är det odiskutabelt att Faktakalenderns tabeller över arbetslöshet, bergstoppar och invånarantal berättar något om världen vi lever i. För att ta ett annat citat, från statistikforskaren Allan Gut: ”en siffra säger mer än tusen ord.”
Rö stfördelning, svensk folkomröstning om kärnkraften, 23 mars 1980: Linje 1: 904968 röster, 18,9 procent. Linje 2: 1 869 344 röster, 39,1 procent. Linje 3: 1846911 röster, 38,7 procent. Blankröstning: 157103 röster, 3,3 procent.
Taxen Lollo hoppar upp i soffan bredvid Britt Gynther. Här i lägenheten har Faktakalendern sammanställts ända sedan starten för 41 år sedan. Nu är framtiden oviss. Redaktörsduon hade beslutat att lägga av redan vid millennieskiftet, det var trots allt tio år efter pensionen. Men de har fortsatt.
–Jag vill inte sluta. Om man inte har något att göra så sjunker man ner i letargi, säger Stig Carlson.
Det märks att Britt Gynther är mer tveksam. Hon tycker att arbetet hindrar henne från att hinna besöka sitt lantställe, och upprepar gång på gång att hon inte vet om hon orkar en kalender till.
–Fast det är som Stig brukar säga: vad ska vi annars göra hela våren?
–Hela vintern säger jag.
–Ja, men du brukar säga det om våren också.
