Siv Widerberg ser bister ut. Men hennes guldörhängen dinglar glatt när hon placerar en knallrosa primula på träbordet, där kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) just slagit sig ned för en diskussion om framtidens bibliotek.
Under golvet mullrar tunnelbanan dovt.
Vi befinner oss på Hornstulls bibliotek, ett oglamoröst och trångt innerstadsbibliotek i Stockholm.
Ett bibliotek som kunde ha förnyats enligt ett koncept som just nu är vanligt i biblioteksvärlden: Ut med bokhyllor. In med kafé.
Men den idén föll inte i god jord i kvarteren häromkring.
”Vad ska vi med ännu ett kafé till?”, undrade Hornstullsbor som såg framför sig hur en stor del av deras bibliotek skulle omvandlas till latteställe. Det blev 7000 namnunderskrifter i protest.
Nu ska barnboksförfattaren Siv Widerberg överlämna namninsamlingen till kulturborgarrådet. Med uppfordrande min sträcker hon fram en protestlunta som hålls ihop av band med prydliga rosetter.
Utanför mörknar vårvinterkvällen. I det lilla rummet på Hornstulls bibliotek, där föreningen Bibliotekets vänner bjudit in till samtal, blir det en tidvis hetsig diskussion.
Runt om i landet ställs samma fråga: vad ska ett folkbibliotek vara? En plats för litteratur, folkbildning och läsfrämjande insatser – eller en plats där framgång mäts i publikmaximering?
Inom kort presenterar bibliotekskonsulten Inger Eide Jensen sin utvärdering av den svenska bibliotekslagen som gjorts på uppdrag av regeringen. Hennes granskning handlar bland annat om utvecklingen för det svenska folkbiblioteket – en institution med drygt 100 år på nacken som tycks ha hamnat i en rejäl identitetskris.
Biblioteket är den samhällsinstitution som svenskarna har störst förtroende för. Men när medieutbudet exploderat, informationen nås med ett knapptryck, bokpriserna sjunkit och läsplattan väntar kring hörnet – vad ska man då med ett bibliotek till? Många bibliotekschefer verkar något osäkra på bibliotekets framtida roll.
–Vi har inte samlats i den här gruppen för att vi är rädda för förnyelse. Men ett kafé – vad är det för förnyelse, säger en upprörd man i jeans och svart tröja och tillägger att det finns mängder av kaféer runt knuten.
Kulturborgarrådet försäkrar att planerna på att hyra ut en stor del av biblioteksytan till kaféverksamhet aldrig varit politiskt förankrade. Diskussionen fördes mellan biblioteksledning och fastighetsägare.
Nu har planerna lagts på hyllan. Men luften i det lilla rummet på Hornstulls bibliotek är ändå full av frågetecken. Mannen i svart säger att han är bekymrad över utvecklingen i stort; han tycker sig se hur biblioteken går i Akademibokhandelns spår, med färre boktitlar och satsningar på tio-i-topplistor på bekostnad av mångfald och smalare litteratur.
Joacim Hansson, professor i biblioteks- och informationsvetenskap i Växjö, säger att landets folkbibliotek blivit allt mer marknadsanpassade på senare år.
–När bibliotek tänker ”nytt” idag, så tänker de inte längre i termer av alternativ och långsiktighet. Utan de tänker i anpassning till mainstream, i anpassning till vad som redan finns, säger Joacim Hansson som menar att det pågår en förändring av biblioteksvärlden i det tysta, där jakten på höjda besökssiffror hamnat i centrum.
–Besökssiffror är ett av de tal som är lättast att visa upp för en kommunalpolitiker. Politiker blir naturligtvis glada när de ser att deras institutioner är välbesökta, säger han och tillägger att just folkbibliotek i regel har mycket höga besökssiffror.
Att biblioteken försöker höja besöksstatistiken ytterligare i kampen om kommunala medel behöver inte vara ett problem.
–Men det kan vara problematiskt för det leder ofta till att man börjar resonera om sin verksamhet i tydliga kommersiella termer, istället för att utgå från sitt demokratiska uppdrag. Och då är risken att man börjar se sitt demokratiska uppdrag som en belastning.
Folkbiblioteken vilar på idén om allas lika rätt till kunskap, och vikten av informerade medborgare i en demokrati.
Uppdraget är formulerat i bibliotekslagen, som talar om ”främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt”. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt olika grupper, som barn och minoriteter.
Sedan begynnelsen har folkbiblioteken haft en ansvarstagande roll. Det har handlat om att ta ansvar för kvalitet, även den kvalitet som inte är kommersiellt gångbar.
Men det har också handlat om ett socialt ansvarstagande, exempelvis att ta ansvar för barns språkutveckling och erbjuda en neutral mötesplats för olika grupper.
Bibliotek har varit synonymt med läsfrämjande arbete, barnverksamhet och kritiska samtal – men många bibliotek är på väg bort från kärnverksamheten, enligt kritikerna.
–En rad aktiviteter som har legat som en stomme för folkbiblioteken, men som kanske inte är så glamorösa och mediala, får stryka på foten, säger Joacim Hansson som menar att detta bland annat är en följd av nedskärningar.
Samtidigt säger han att biblioteksvärlden – tvärtemot den gängse bilden – är allt annat än konservativ.
–Folkbiblioteken är i god bemärkelse lättanpassliga och känsliga för samtidighet, säger Joacim Hansson och konstaterar att många bibliotek just nu lägger resurser på att hitta sätt att agera inom sociala medier. Men han tillägger att sådana satsningar också kan leda till att det traditionella biblioteksarbetet får stå tillbaka.
I Fisksätra utanför Stockholm hälsar bibliotekschefen Barbro Bolonassos välkommen med ett stort leende. Hon är urtypen för en eldsjäl, och hennes namn är välkänt i biblioteksvärlden.
Hon visar snabbt runt, och pekar in i ett rum där en grupp förskolebarn andäktigt lyssnar till dramatiseringen av folksagan Guldäpple med silverblad.
Barnverksamhet är en hjärtefråga här, förklarar Barbro Bolonassos. Men det största hon varit med om på senare år är den diskussionskväll för somaliska män om kvinnlig könsstympning som Somaliska föreningen tog initiativ till.
–Jag är så stolt över att vi kunde ha den diskussionen här på biblioteket, säger hon och tillägger att det kändes som ett enormt förtroende.
Men varken sagostunder eller diskussioner om svåra frågor är något som premieras i den kommunala anslagstilldelningen, som baseras på prestation. Bibliotekets ersättning grundas på tre faktorer: hur många timmar biblioteket står öppet, hur många böcker som lånas ut och hur många besökare som kliver in.
–Vi skulle kunna bjuda in en buss med pensionärer på gratis kaffe för att få ökade anslag, säger Barbro Bolonassos med ett fniss, men tillägger att hon aldrig prioriterat kaféverksamhet.
Sedan blir hon allvarlig och säger att hon gärna skulle se en diskussion som kunde fördjupa frågorna om kvalitet och kvantitet när det gäller dagens folkbibliotek.
På Svensk biblioteksförening talar generalsekreteraren Niclas Lindberg om vikten av att reda ut ”folkbibliotekens kärna”. Han väntar med spänning på den översyn av bibliotekslagen som ska presenteras i mitten av april.
Efter sommarens hetsiga biblioteksdebatt, som utlöstes av att bibliotekschefen i Malmö ville rensa ut böcker och locka nya besökare med exempelvis en skejtpark, hoppas Niclas Lindberg nu på en diskussion om annat än besökssiffror, bokutrensningar och teknologi.
–Bortom diskussionerna om bokgallringar och vilket format boken ska ha så måste man försöka föra ett resonemang om vad biblioteken ska göra, säger han och tillägger att han tror att den identitetskris som finns inom biblioteksvärlden framför allt är påtaglig i storstäderna.
–Åker man till exempelvis Smedjebacken så är jag inte säker på att biblioteket där upplever någon identitetskris. För där är nog biblioteket väldigt mycket the place to be, och den ledande arenan för alla möjliga sorters aktiviteter, säger han och betonar att det finns mängder av bibliotek som fungerar utmärkt och förnyar sig samtidigt som de är trygga i sin identitet.
Men i storstäderna kämpar biblioteken med konkurrensen från kulturutbud och upplevelser.
Inte långt från Fisksätra ligger det nya biblioteket i Nacka Forum, som möter besökarna med fyra stora tv-skärmar och en servering. Väggen mot köpcentrumet är helt uppglasad, och här är det lätt att slinka in.
Antalet besökare har ökat rejält sedan bibliotekets omgörning, som på ett tidstypiskt sätt innebar en minskning i bokutbudet. Kurvorna pekar uppåt.
Men bilden kompliceras av kommunens så kallade kundundersökning, som visar att andelen nöjda besökare minskat.
Barbro Selander, vikarierande resultatenhetschef, berättar att det nya biblioteket väcker mycket positiva reaktioner.
–Det är lätt för folk att komma in, det är inga trösklar. Och besökarna tycker att lokalerna är vänliga och välkomnande, säger hon och tillägger att hon hört många glada och uppskattande kommentarer sedan nyöppningen för ett drygt år sedan.
Men hon är medveten om att en del besökare saknar det gamla bokmagasinet, med tusentals böcker, som inte längre finns kvar. Dessutom har den så kallade programverksamheten, med föredrag och författarträffar, skurits ned.
–Vi hade mer programverksamhet förut, men det är en fråga om pengar, säger hon och funderar på om den förändringen kan dra ned betyget.
En sak är hon i alla fall säker på: antalet tysta läsplatser på det nya biblioteket räcker inte till.
Samtidigt som många bibliotekschefer verkar slå knut på sig själva i jakten på förnyelse så visar undersökningar att allmänheten har en ganska konservativ bild av vad ett bibliotek ska vara – nämligen en lugn plats som sätter böckerna och läsningen i centrum.
–Det är många som kommer hit för att de vill ha en tyst studieplats, men våra tysta platser räcker inte till. Så det måste vi kanske se över, säger Barbro Selander.
