Ryktet gör gällande att webbgurun Chris Anderson fick en halv miljon i arvode när han i Malmö häromsistens presenterade prognosen att framtidens digitala affärsmodeller stavas ”gratis”. Andersons koncept kring ”Free” handlar om att vinst framöver kommer att genereras genom att produkter skänks bort; eller mer precist att se kostnadsfria produkter som delar av mer omfattande tjänster som folk är villiga att köpa.

Att betala så mycket till någon som pratar om vikten av ”gratis” är en närmast övertydlig illustration av den digitala ekonomins gåtfullhet. Få kan ha missat att det mesta som har med ettor och nollor att göra ofta är paradoxalt och väldigt annorlunda. När reproduktions- och distributionskostnader närmar sig noll, gäller varken prismekanismer reglerade av utbud och efterfrågan eller tillgångars knapphet. I den binära världen räcker allt alltid till alla. Digital information är ofta så billig att värdet på den knappt går att mäta. Lägg till att upphovsrätten de facto är oförenlig med binär kod – att ”stjäla” kopior i en digital miljö är ju något av en semantisk självmotsägelse – och scenen är satt för det som redan kallats ”årtiondets kanske viktigaste upphovsrättstvist”.

På fler än ett sätt kretsar rättegången mot Pirate Bay kring det digitala ”gratissamhället”. Frågorna är lika många som svaren är få: vad kan man ta betalt för online, skall man införa en bredbandsskatt, hur omvandlar man medieprodukter till tjänster etcetera. Att det inte existerar några fria luncher är bekant, men faktum är att grundarna av Pirate Bay står anklagade för brott som de själva inte begått. Deras omtalade bukt är ju inte fylld av upphovsrättskyddat mediematerial utan enbart ”trackers”, ett slags pekarfiler som hjälper till att lokalisera kopior av kopior av mediefiler bland miljoner användare.

Fildelning är såtillvida en lika global som bokstavlig aktivitet; så fort man laddar ned, blir man per defi nition en uppladdare av de delar av filen man i samma sekund tagit hem. Den förberedelse till brott mot upphovsrättslagen som åklagaren skall bevisa har alltså drag av futurologi över sig, där det exempelvis är oklart var och när brott egentligen sker. Tankarna går till Spielbergs framtidsdystopi ”Minority Report”, där Antipiratbyrån, Ifpi et consortes i rollen som ”precrime squad” skall försöka bevisa att brott begåtts innan de inträffat. Det är juridik som science fiction.

Att delar av kulturindustrin idag ägnar sig mer åt att jaga folk som fildelar än att bygga upp legala och kreativa affärsmodeller är och förblir en gåta. Precis som den en gång förhatliga videotekniken på tio års sikt räddade Hollywood från ruinens brant, finns förstås pengar att tjäna. Sajter som Spotify pekar med hela handen vart utvecklingen är på väg, och Apple har än en gång med sin Iphone App Store bevisat att det mycket väl går att ta betalt för binär kod – 500 miljoner applikationer har redan sålts. Men prissättningen måste vara annorlunda, användarvänligheten optimal och lösningarna kreativa; för sju kronor kan man till exempel med programmet Octarina göra om sin Iphone till en flöjt.

Webben framstår idag alltmer som en enda stor maskin vilken genom hypersnabba protokoll delar bitar av data och strängar av kod. En av grunderna för denna utveckling ligger i fildelandet och dess digitala infrastruktur. Inga lagar, bestämmelser eller förordningar kommer någonsin att få fildelning att upphöra och försvinna eftersom delande utgör något av ett fundament för informationsteknologi i allmänhet och webben i synnerhet. Det finns till och med de som hävdar att den information i framtiden som inte delas – inte längre kommer att existera.

Pelle Snickars är forskningschef på Kungliga Biblioteket.