När den så kallade Röda boken släpptes häromveckan var det en tilldragelse som för Jungs hängivna läsare var en betydligt större händelse än vad Beatlesboxen i september var för Beatlesfansen. ”Det omedvetnas heliga gral” var rubriken på New York Times reportage nyligen, där det också konstateras att endast ett par dussin personer någonsin läst i boken eller ens sett den.
Den är stor, tung och kostar en bra bit över tusen kronor – i det enklaste utförandet. Dessutom är den för de allra flesta fullständigt obegriplig. Den Röda boken skrevs nämligen inte för att läsas, utan var Jungs egen psykologiska arbetsbok i vilken han i ord och bild gick i dialog med sitt eget mörker och en rad inre gestalter som talade till honom.
Trots att dess innehåll fram till nu har varit okänt för de flesta är det två omständigheter som gör att den Röda boken har en central plats i 1900-talets psykologi.
För det första har Jung ofta omvittnat att åren då han bearbetade sin egen kris och målade och skrev i den Röda boken fick han alla de insikter som han senare – i sin forskning och sin terapeutiska praktik – utvecklade till ett helt psykologiskt system med drömmarna i centrum.
Under denna närmast schamanistiska nedstigning fann han till slut sin själ, men också en sammanhängande teori om det mänskliga psyket som har influerat allt från konstnärer och författare till filmare och teologer.
I självbiografin Mitt liv skriver Jung: ”De år då jag helt var upptagen av de inre bilderna var de viktigaste i mitt liv, varunder allt väsentligt avgjordes. /…/ Mitt senare livsverk bestod i att utarbeta det som under dessa år hade brutit fram ur det omedvetna och sånär hade dränkt mig. Det var råmaterialet för ett livsverk.”
Priset för att medvetet låta visionerna skölja över honom var att Jung tvingades ge upp sin akademiska karriär och hans mentala hälsa balanserade på en skör tråd. ”Jag skrev upp fantasier som ofta föreföll mig som vansinne och vilka bjöd mig emot. Ty så länge man inte förstår deras mening är de en djävulsk blandning av sublimt och löjligt. Det kostade mig mycket att hålla ut, men jag blev av ödet uppfordrad att göra det.”
Den andra omständigheten som gör den Röda boken epokgörande är just denna konfrontation med det omedvetna, som blivit mönsterbildande.
–Just synen på det omedvetna, tilliten till att det finns något av stort värde att hitta där är numera integrerad i de flesta terapier där man jobbar med inre processer och tillstånd, säger Suzanne Gieser, samtalsterapeut och idéhistoriker.
Suzanne Gieser doktorerade 1995 på avhandlingen Den innersta kärnan, om Jungs brevväxling med fysikern och Nobelpristagaren Wolfgang Pauli. I augusti i år utkom hon med Psykoterapins pionjärer i Sverige (Proprius). Hon är också knuten som forskare till Philemonstiftelsen, den organisation som till slut lyckades övertala Jungs barn och barnbarn om att det nog var en god idé att ge ut den väl bevarade familjeklenoden.
Giesers uppgift är bland annat att sammanställa och redigera brevväxlingen mellan Jung och den svenske pionjären Poul Bjerre som finns bevarad på Kungliga Biblioteket i Stockholm, en del av det outgivna Jungmaterial som Philemonstiftelsen har till uppgift att ge ut. Hon har ännu inte sett den Röda boken men ser förstås fram emot att hålla ett eget exemplar i sina händer.
–Det ska bli spännande att läsa den, särskilt för att redaktören Sonu Shamdasani har kommenterat den och skrivit över tusen fotnoter. Det är verkligen en gedigen forskargärning. Jag är också sugen på att se de fantastiska färgbilderna och få läsa vad Jung egentligen gick igenom under de där åren.
En författare som har tagit starka intryck av Jungs psykologi och hans sätt att mitt i en livskris experimentera med sina egna drömmar och visioner är Agneta Pleijel. Så här sa hon i samband med nyutgivningen av Jungs självbiografi häromåret:
–Kapitlet ”Möte med det omedvetna” i Mitt liv är bokens mest laddade och kräver många fler läsningar än mina fyra. Men varje gång har det inspirerat mig, som om Jung om och om igen avtäckte en bortglömd guldgruva där jag själv får vara med och göra fynd.
