En burk haricot verts och en burk hela tomater. Vitlök, gul lök och oregano. Salt och peppar. Smör.

Inte imponerade?

Det borde ni bli.

Receptet är hämtat ur Carl Butlers Kokbok, en klassiker från 1974 som lärde en hel generation män att laga mat. Däribland mig. Nämnda ingredienser ingår i rätten Haricot verts Provencal. Jag lagade den hemma häromkvällen, av rent nostalgiska skäl.

Jag kom att tänka på Butler när jag såg Nora Ephrons film Julie & Julia, som handlar om en ung kvinna som är besatt av kokbokslegenden Julia Child. Hon beslutar sig för att under ett år laga sig igenom alla 500 recept i Childs klassiker Mastering the Art of French Cooking från 1961. Filmen utspelas i två tidsplan. Dels får vi följa Child i 50-talets Paris, där hennes matintresse väcks, dels den unga kvinnans, Julie Powers, nutida kamp för att hinna med de 500 recepten.

Det är en oavbrutet underhållande film, inte minst för att Meryl Streep är rent mästerligt rolig i rollen som den milt uttryckt udda personligheten Child.

Och så all mat då. Har man minsta intresse för mat är filmen ett måste. Bara inledningsscenen, där Meryl Streep blir vällustigt stum av hänförelse över en smörstekt sjötunga, säger allt om vad god mat kan göra med en människa.

Julia Childs franska kokbok tog hela USA med storm och är fortfarande en levande klassiker.

Kokboksbranschen på den tiden var inte den enorma kommersiella marknad som den har varit de senaste decennierna. Susanne af Klercker på Ica bokförlag sade nyligen till restaurangvarlden.se att det ges ut i snitt en kokbok om dagen i Sverige. Så kan det inte hålla på och den förlagskris som pågår påverkar rimligen också kokboksutgivningen. På ett välgörande sätt, får man lov att tillägga. Det ges ut mycket strunt i genren.

Men vad har vi för svenska klassiker motsvarande Julia Childs franska kokbok?

Carl Butlers Kokbok är tveklöst en av dem. Den har ett tilltal och en ton som fortfarande, 35 år efter förstaupplagan, fångar läsaren. Texten ställer sig omedelbart på amatörkockens sida: ”Det enda den här boken kräver av dig är att du tycker om god mat. Och att du med god mat menar omsorgsfullt lagad vardagsmat. Inte dyr, avancerad finmat.”

Jag var i 20-årsåldern när jag läste det, hade flyttat hemifrån och nyligen försökt minutsteka grytbitar när jag fick Butlers bok. Den blev min räddning och starten på ett sedan dess ständigt växande matintresse.

Det intill perfektion pedagogiska sätt Butler beskrev tillagningen på passade mitt rationella 20-åriga sinne: ”1. Börja med att klyva kycklingen mitt itu, så att du får fyra halvor. 2. Tvätta champinjonerna. Skär tomaterna grovt.”

Det där är inledningen på Kyckling Marengo, en rätt som jag förmodligen kan tillaga med förbundna ögon, men jag gör det aldrig utan att närmast rituellt slå upp sidan 73 i Butlers bok och noggrant läsa instruktionerna, med samma känsla av trygghet som jag kan erfara när jag återvänder till en favoritdikt.

Att Carl Butler vid denna tid hade en krog i Stockholm som hette Svensson & Butler (han drev den med textilkonstnären Inez Svensson) framgick av recepten, men det intresserade mig föga. Däremot fascinerades jag av den ofta omnämnde spanske kocken Cesar som jobbade där. Jag såg framför mig en stor, skrämmande urkraft, obeveklig i hanterandet av råvaror och kunder. Det var något i Butlers knapphändiga stil som frammanade dessa bilder.

Numera är mitt exemplar slitet, flottigt och fläckigt, men jag använder det som sagt var fortfarande.

Det är till exempel väldigt lätt att göra en perfekt Boeuf Bourgignon med hjälp av Carl Butler. Det tar tid, men resultatet blir himmelskt. Samma rätt spelar en stor roll i filmen Julie & Julia. Är det förresten kanske maträtternas maträtt? Har man lagat en Boeuf Bourgignon så har man lagat mat, på riktigt.

En betydligt mindre glamorös rätt är Makaroner med fläsk. Den består bara av pasta, fläsk, riven ost och smör. Men det är faktiskt hur gott som helst efter den avslutande kvarten i ugnen. Receptets slutmeningar är hotfullt laddade: ”Jag skulle vilja föreslå att du äter den utan ketchup. Har du någonsin sett en ketchupflaska på en italiensk restaurang?”

Jag slutade omedelbart att använda ketchup efter att ha läst det. Det var ett stort steg att ta under det tidiga 80-talet, men Carl Butler möjliggjorde det.

Kokböcker åldras fort. Jag har säkert ett hundratal hemma, men använder bara en handfull av dem regelbundet. Bildestetiken förändras ständigt, till exempel, och trenderna avlöser varandra.

Carl Butlers Kokbok är också daterad i vissa stycken, men Jan Åke Bengtssons bilder, banbrytande på sin tid, har ett högt retrovärde i sitt karga rakt-på-sak-språk. En ugnsbakad gös ser verkligen ut som en ugnsbakad gös och inte som ett mytiskt havsväsen i motljus.

Med själva ingredienserna är det värre ibland. Rysk fiskrätt med fiskpinnar och hårdkokta ägg som bas – ja, där har nog något hänt sedan 1974. Det trodde jag också att fallet var med Haricot verts Provencal, med sina konservburkar, Santa Maria-oregano och smörklickar, när jag plockade fram grejerna häromkvällen.

Men icke, det var gott.

Carl Butler is still the king.

08-13 51 25, stefan.eklund@svd.se