Människor som du och jag är fjärde skivan där Peter Jöback samarbetar med Niclas Frisk och Andreas Mattsson. De tidigare har varit rena popalbum, klart skilda från Peters musikalkarriär. Men inför den här inspelningen var tanken lite annorlunda.

– Idén den här gången var att eftersom Peter är från musikalvärlden skulle vi göra låtar med mer inbyggd dramatik, ta ut svängarna mer vad det gällde ackord och melodin, säger Andreas Mattsson.

– Och Peters röst, det är vid en viss intensitet man känner att den är bäst, där den är unik. Och vi ville försöka göra en skiva där rösten får ta så mycket plats, något som kanske skulle ha producerats bort på traditionella popskivor, säger Niclas Frisk.

Men trots att det är deras fjärde album ihop är det på sätt och vis det första de verkligen gör tillsammans, tidigare har det handlat mer om att Andreas och Niclas levererat låtar åt Peter att spela in.

– Den här gången har vi arbetat mycket tätare ihop. Inför att vi skulle göra låtarna pratade jag och Andreas om olika känslor tills vi hittade några som båda fastnade för, och som kunde vara grunden i låtarna. Någon gång har jag sagt till Andreas att han måste spionera på mig, för hans låtar handlar så mycket om mig, säger Peter Jöback.

– Jag tycker ju de flesta handlar om mig. Och jag har nästan aldrig försökt anpassa texterna till Peter. Att det funkar tror jag beror på att vi varit med om ungefär samma saker, fast på olika sätt, säger Andreas.

Men steget från att arbeta fram låtidéer till att skriva helt egna låtar är ganska långt.

– Nu är jag ju lite bortskämd som får jobba med två av Sveriges bästa låtskrivare. Men det funkar så bra, och när orden är på papper kan jag komma in och brodera ut dem med känslor och uttryck. Men en av anledningarna till att jag inte skriver mina egna låtar är att jag gjorde det i början och fick så jäkla dålig kritik att jag faktiskt tappade självförtroendet, säger Peter.

Efter att ha bott i London flyttade Peter Jöback för ett tag sedan hem till Stockholm. Staden återkommer också i flera av skivans låtar, tydligast i Stockholm i natt, men även i andra, ofta i tillbakablickar och med ett lätt vemodigt tonfall.

– Skivan handlar om att ta ansvar och bli vuxen. Fan, jag har haft skitsvårt för det, jag har ju bara levt genom mitt arbete. Det känns som om jag är femtio år som yrkesman men tio år privat. För mig handlar den om ett försök till försoning och att hitta tillbaks till tilliten.

De resonerar ett tag om hur man oftast skriver låtar – och sjunger – om saker man vill nå fram till eller tillstånd man vill vara i, även om man inte riktigt är där än.

– Det är som den där låten ni skrev, I feel good and I‘m worth It, från 2002 när jag mådde som mest skit och jag höll på och plattångade mitt hår och försökte hitta en identitet, och så var det bara: (sjunger) ”I feel good and I‘m worth it.” Och det var inte riktigt där jag var. Men jag ska sjunga den på turnén, och nu menar jag det. Det är väl skönt att ha låtar man kan växa i?