Jenny Granlunds stora blyertsteckningar i formatet 1,5 x 3 meter har en rytm, rörelse och spänstighet i formen som är imponerande. Det ser spontant ut, men visar sig vara mycket genomtänkt. Bildrummet är komponerat av mönstrade ytskikt som över- lappar eller flätas in i varandra i lager på lager.
Hon arbetar medvetet med kontraster. Med temperamentsfulla hårda svarta streck klottrar hon över noggrant uppbyggda mönsterstrukturer och för in en disharmoni. Det är som musik-ackord som först ljuder i samklang och sedan skapar en kakafoni av toner.
Med suddgummi frilägger hon delformer och lägger dessa framför de mönstrade skikten. Vissa fylls med vitt, vissa med blyertsgrått eller ett småmönstrat raster. Andra är genombrutna så att ett underliggande mönster fram- träder.
Även tiden tycks skiktad i lager på lager. Mönstren associerar till olika inredningsstilar och epoker och dessa glider in i varandra så att historisk tid möter nutid. Från stenintarsior på medeltida kyrkogolv till 1970-talets
medaljongmönstrade sammetstapeter och vår tids graffiti.
Rastrerade bildslingor påminner om mosaik, telefonklotter och tårtpapper som tillsammans bildar en grafisk fond. Hon för sparsamt in stiliserade tecken för landskap. Vita popcornmoln seglar fram på en psykedel- iskt strömvirvelmönstrad himmel, svarta moln fäller dropp- formade tårar.
Jenny Granlund är född 1972 och gick ut Konsthögskolan i Stockholm för två år sedan. Hon tillhör en konstnärsgeneration som har ett annat förhållningssätt till måleriet än det klassiska med pensel och palett.
Med utställningen Måleri - det utvidgade fältet i Malmö och Stockholm under 1996 och 1997 gavs begreppet måleri en vidgad definition och kan numera omfatta såväl skulptur som installation. Utöver de stora blyertsteckningarna finns teckningar gjorda med färgpenna. De påminner om ett abstrakt måleri fastän de är gjorda med färgpennor i ljusa, klara färger. Serien Ett motvilligt vildmarksäventyr är dock ett blekt måleri i jämförelse med de stora svartvita
teckningarna.
Men inne på kontoret finns en serie starka små färgteckningar som håller. Jämfört med My Ekman, som nyligen avslutat en utställning på Alp Galleri Peter Bergman, är Jenny Granlund mer beroende av handens arbete på det vita pappret. Hon överger inte bilden utan finner i den möjligheten att skapa differentierade rum.
