En guldtrappa omgiven av blått leder upp och in i Historiska museets nya utställning. Tanken är att besökaren ska få ett Nils Holgerssonperspektiv över Sverige, ana att historien kommer.
Visst, första föremålet – som ska symbolisera 1000-talet – är ett bryne från Gotland. Sedan känner man att något är annorlunda. Kvinna efter kvinna syns i det som kallas ”scener”, utställningen Sveriges historia är inspirerad av teatern och alla århundraden har varsin scen.
Kvinnorna känns inte pliktskyldigt ditsatta, som om museet har tvingats att ”tänka på genusperspektivet” för att få bidrag. Besökaren passerar inte bara Heliga Birgitta och drottning Kristina längs med tidslinjen från forntid till nutid, utan alla från drottning Margareta till Fredrika Bremer finns med. Dessutom berättas om sådant som att hustrumisshandel kan ha kombinerats med de höviska idealen på 1200-talet.
–Vår utgångspunkt var att vi skulle ha minst lika många kvinnor som män och att vi skulle ha kvinnor som representerar olika delar av samhället och även olika delar av Sverige eftersom vi i hela utställningen eftersträvar hela-landet-perspektivet, säger utställningsproducenten Lena Hejll.
Satsningen är museets största på 15 år, kanske någonsin. I början av 1990-talet visades utställningen Den svenska historien, men den sträckte sig bara fram till 1000-talet. Den nya utställningen, som öppnar för allmänheten i morgon, har delvis kommit till för att besökarna har efterfrågat den.
–Många har undrat: ”Vad hände efter vikingatiden?”, säger museichefen Lars Amréus.
Att utställningen är aktuell först nu motiverar han med ett stort sug efter historia. Dessutom invigs den i samma veva som TV 4 visar sin serie Sveriges historia och Norstedts förlag ger ut ett verk i åtta band med samma namn.
–Det är svårt att få genomslag, tillsammans syns vi bättre.
Ett annat skäl är att forskningen har bidragit med ny kunskap och nya perspektiv – om kvinnor men även om resandefolket, romer lyfts också fram.
–Vi måste uppdatera bilden av vad Sveriges historia är, säger Amréus och nämner interaktiviteten som något av det som ska bekämpa den ”mossighet” han menar att en del förknippar museer med. Bland annat kan man testa hur mycket häxa eller medeltid man är, lukta sig till olika importvaror från 1700-talet och svara på frågor.
Lars Amréus och Lena Hejll är medvetna om att de kan få kritik för det strikta urval de har gjort. Kanske kommer någon att irritera sig på att män nu tvingats flytta på sig?
–Men det här är våra val och vi har dessutom fysiska begränsningar eftersom vi har den yta vi har. Vi jämför oss ju med åtta band av böcker och upp mot 15 timmar tv. Vi kanske har en timme för en besökare som ska ta till sig tusen år. Vi vill göra det på ett sådant sätt att besökaren blir nyfiken och får en aha-upplevelse på något sätt, säger Lena Hejll.
Lars Amréus blir glad om urvalet ifrågasätts:
–En sådan debatt är bra. I höst ska vi därför ordna samtal om de frågor som dyker upp. Det är ännu ett sätt att göra utställningen levande och få en anledning att diskutera varför historia är viktigt för oss i dag.
