Kungsängens butik på Kungsgatan i Stockholms city. Bland formsydda underlakan och quiltade bäddmadrasser i jaquardväv hänger stora plakat om dubbelfjädrande pocketresårsystem och tryckavlastande toppskikt. De otaliga sängreklamfilmer, som alla går ut på ungefär samma sak – par i olika åldrar provar sängar i sängbutik – spelas upp för mitt inre, samtidigt som jag bombarderas av termer som fjädringsdjup, bonellresår och justerbara lattribbor.

Vad man säljer här är inte längre sängar, utan god sömn: Kungsängens Sov gott-garanti ger kunden alla pengar tillbaka om denne mot förmodan inte sover som en prins. Hur hamnade vi här? Inte kan vi väl behöva alla dessa finesser för att uppnå en god natts sömn? Har den moderna människan blivit en sömngourmet?

–Visst kan till och med jag tycka att det är lite pikant när en ung frisk människa kommer in och beskriver exakt vilka teknikaliteter deras kropp kräver för att sova, när deras mormor fömodligen ligger och sover på en tagelmadrass på en bänkskiva, säger butikschef Linda Påhlman. Men det handlar väl om att det finns en marknad för den här sortens produkter. Och när man väl blivit bortskämd med en skön säng är det svårt att gå tillbaka.

Den gamla 90-sängen,tidigare standardmåttet för en enmansbädd, säljs numer nästan enbart som del i dubbelsäng. Även en ensamboende person ska kunna tumla runt på minst en 120-madrass:

–Man vill få plats med allt – dator, böcker, tidningar, frukostbricka, säger Linda Påhlman. Man gör ju så mycket mer än bara sover i sängen nuförtiden. Många har tv i sovrummet, det blir en plats att spendera även vaken tid i.

Dator, tv, mobil, tv-spel – visst finns det mer att göra i sängen än att bara sova och älska. Och det är just denna uppsjö av aktiviteter som gör att vi sover mindre enligt sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt, professor i beteendefysiologi vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet och Karolinska institutet.

Redan glödlampans intåg i hemmen under 1900-talet sköt fram sänggåendet, och sedan har det fyllts på med tv, video, senare sändningstider, tv-spel och datorer. Ett späckat liv med sociala åtaganden till långt in på kvällen spär ytterligare på aktivitetsgraden, liksom möjligheten att jobba hemma, och gör att det tar längre tid för oss att varva ner till en nivå där vi kan somna.

–Ur ett sömnperspektiv spelar det inte så stor roll om det är ett tråkigt måste eller en rolig aktivitet vi fyller kvällstiden med – även positiva saker stjäl energi och senarelägger tidpunkten där vi är avslappnade nog att kunna somna, säger Torbjörn Åkerstedt. Förr i tiden hade man helt enkelt tråkigare, eller i varje fall färre distraktioner, vilket gjorde att man gick och la sig tidigare.

Tidigare rapporter om hur mycket mindre vi sover har varit överdrivna, vi sover inte en och en halv timme mindre idag än för 40 år sen, snarare 10–15 minuter mindre, enligt Torbjörn Åkerstedt. Men tendensen går mot mindre sömn, och faktum är att hälften av Sveriges befolkning sover mindre än vad som är hälsosamt:

–Snittet ligger på 6 timmar och 51 minuter, vilket betyder att halva befolkningen ligger därunder, säger Torbjörn Åkerstedt. Det är lite oroande, med tanke på att sju timmar ses som ett undre gränsvärde för hur lite sömn vi klarar oss med. Det skulle förvåna mig om vi började sova ännu mindre, nu ligger vi på gränsen till vad som är hanterbart.

Medan sömntiden minskat har det skett en ökning i rapporterade sömnstörningar – problem att somna in, avbruten sömn, för tidigt vaknande. Under större delen av 90-talet och en bit in på 00-talet ökade sömnstörningarna, för att sedan plana ut och avta något under slutet av decenniet. Men hur mycket av vår upplevda sömnlöshet är ett verkligt problem, och hur mycket är ett kulturellt skapat fenomen?

I sin senaste bok Melankoliska rum beskriver Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, hur man i det förindustriella samhället delade upp sömnen i två delar. Ett första sömnpass avlöstes av en vakenvila av stilla aktivitet – man vänslades med sängkamraten, reflekterade över livet, gick en sväng runt huset – och återvände sen till sängen för ett andra sömnpass, morgonsömnen.

–Jag har fått mycket respons på just det avsnittet, eftersom det ifrågasätter den oavbrutna sömnen som den enda goda sömnen, Många tycks bli lättade av att inte behöva klassificera sitt sömnmönster som stört för att de vaknar mitt i natten och ligger vakna ett tag, säger Karin Johannisson.

Hon menar att det i vår tid har blivit mer ångestladdat att inte sova, eftersom sömnlöshet kopplas till oro att inte kunna prestera. Eftersom den vakna tiden inte får innehålla någon slötid, förutom möjligtvis ett inplanerat fredagsmys en gång i veckan, måste man se till att få maximal vila när man faktiskt går och lägger sig, annars blir vi stressade:

–Att sova gott har fått hög status, säger Karin Johannisson.

– Sömn är ett kapital i det projekt som heter ett hälsosamt liv. Dessutom måste vi sova bra eftersom vi har så enormt höga krav på oss själva – träna, umgås, vara en bra förälder, göra bra ifrån oss på jobbet. Sömnlösheten fäller krokben för oss i vår strävan att vara allt vi vill vara och göra, och blir därför neurotiskt laddad.

Att vakna utsövd när ringsignalen går av i ottan verkar bli svårare och svårare, och intresset för att hitta nya lösningar är stort. Sleep cycle är en Iphone-applikation – ett program man kan köpa eller ladda ner gratis till sin Iphone – vars syfte är få telefonens alarm att ringa när kroppen är som mest lättväckt.

Vi sover i cykler om 90 minuter, där varje fas har ett karaktäristiskt rörelsemönster, och vi är närmast vaket tillstånd i slutminuterna av varje cykel. Genom att lägga telefonen bredvid oss i sängen och låta Iphones rörelsedetektor läsa av våra sovrörelser är Sleep cycles idé att förlägga väckningssignalen till slutet av den cykel som är närmast vår gå-upp-deadline. Målet är att användaren ska vakna i en känsla av utsövdhet.

–Jag hade länge velat göra en originell Iphone-applikation, säger Maciek Drejak, den svenska upphovsmannen till Sleep cycle.

– Det har ju funnits armband med den här väckningsfunktionen ett tag på marknaden, så jag visste att tekniken fanns, fast de har kostat flera tusen kronor. När jag la min Iphone på ett bord hemma och såg att telefonen var känslig nog att registrera mina fotsteg när jag gick förbi förstod jag att applikationen skulle gå att göra.

Förutom väckningsfunktionen kan applikationen även visualisera sovcyklerna – här kan man se hur stor del av ens sömn som varit djupsömn och hur stor del som varit lättare sömn, om man blivit väckt under natten eller hur yttre faktorer som till exempel alkohol påverkat ens sömn. Graferna har blivit populära, inte bara för eget bruk, många användare lägger upp dem på Facebook för allmän beskådan:

–Det verkar finnas ett uppdämt behov av information om den egna sömnen, vilket egentligen är ganska naturligt – sovandet upptar en stor del av ens liv men man har ingen aning om vad som pågår under den, säger Maciek Drejak.

Nästa steg i Sleep cycle är att bygga ut statistikdelen så man kan få ut värden för faktisk sömntid och sömnkvalitet och plotta ut dem över längre tid. På så sätt kan man kan se trender, till exempel hur sömnkvaliteten eller sömntiden varierar med årstiderna.

Meningarna om hur bra Sleep cycle funkar går isär. Nätet är fullt av blogginlägg från entusiastiska användare och applikationen har fått fyra stjärnor av fem i Apples digitala applikationsbutik, där köparna själva betygsätter produkten. När The Observers litteraturredaktör William Skidelsky testade produkten kände han sig dock så påpassad att han inte kunde somna alls.

Men applikationens popularitet går inte att diskutera – förutom här i Sverige har Sleep cycle legat etta bland betalapplikationerna i länder som Japan, Tyskland, Frankrike och Ryssland. Bland Twitter-plattformar, receptguider och fotoredigeringsprogram kan det te sig lite förvånande att något så gammaldags och händelselöst som sömn kan toppa listor bland trendsättande Iphone-innehavare.

Så varför är vi så intresserade av sömn just nu? För att den så länge avfärdats som ointressant av den moderna människan? Medan konstnärer och tänkare från tidigare århundraden gärna uppehöll sig kring sömnens magi, från fantasieggande slummerbilder till spektakulära drömtydningar, tog vi avstånd från dessa ovetenskapliga tankar under 1900-talet. Kanske är det för att vetenskapen och tekniken nu hunnit ikapp och kan ge oss något nytt som vi återigen riktar fokus mot sömnen.

–När jag började forska om sömn i slutet av 70-talet var området väldigt outforskat, säger Björn Åkerstedt.

–Idag har vi helt andra kunskaper. Vi vet att sömnen regleras av vakentidens längd, föregående sömnlängd, av den biologiska klockan och av ljus. Stänger man in människor i mörka rum i flera dygn börjar de sova polycykliskt – istället för en lång sömn och en lång vaka följs varje sömncykel av en vakenhetsperiod.

Har man lång tid på sig att sova och sömntrycket inte är så stort är det alltså inte så konstigt om man delar upp sömnen i två delar under en lång natt, som Karin Johannisson beskriver att de gjorde i det förindustriella samhället.

Kanske fängslar också sömnen den nutida människan för att det är vårt sista outforskade rum. När vi jämfört den senaste bloggjoggningstatistiken med förra veckans, identifierat våra rädslor hos vår mindfulness-coach och fastställt vilket glykemiskt index på maten just vår kropp mår bäst av – när vi till leda tagit reda på vem vi är i vaket tillstånd, återstår till slut bara det omedvetna. Den här gången utan något flummigt freudianskt filter.

Sömnen är redo att exploateras. Som en källa till information om vårt medvetslösa jag. Som ett tillfälle att samla poäng i det ständigt pockande hälsoprojektet. Som en förutsättning för det kravfyllda livspusslet. Som drömmen om ett maximalt utsövt uppvaknande efter minimalt antal timmar. Som affärsidé med Sova gott-garanti. Som allt annat än ett alternativ till att ha tråkigt.