Mats-Eric Nilsson
Foto: Lars Pehsron
Allt började med en Magnum pistage på en badstrand 2002. En glass som visade sig ha fått sin färg från tillsatsämnen och spenat – inte från pistagenötter – vid en närmare titt på innehållsförteckningen.
Upptäckten fick Mats-Eric Nilsson, redaktionschef på Svenska Dagbladet, att börja läsa innehållsförteckningar. Ju fler han läste, desto tydligare såg han att det var samma sorts tillsatser som återkom. Han, som aldrig tidigare sysslat med matfrågor, började söka information och upptäckte att den matdiskussion som pågick utomlands ännu inte hade nått Sverige.
–Drivkraften har varit att vi vet för lite om den mat vi köper. Det vill jag berätta om och jag hoppas att matkvaliteten ska komma i centrum. Vi är mycket mer lättlurade när vi handlar mat än när vi handlar andra saker, som mobiltelefoner och datorer.
I oktober förra året släpptes Den hemlige kocken. En bok som istället för att visa bilder på sensuella citroner och olivolja i motljus granskar fusket med maten vi stoppar i oss. Först hade Mats-Eric Nilsson problem att få ett förlag att nappa, sedan var det svårt att få bokhandlarna med på tåget. Men när boken började uppmärksammas i medierna ökade köpsuget.
Nu har den sålts i 60 000 exemplar i inbunden form och när den nyligen släpptes i pocket såldes 15 500 böcker första veckan. Och den har fått effekter på flera håll runt om i landet.
En förskoleklass på Helenelundsskolan i Sollentuna inspirerades att göra en pjäs med avstamp i boken. I Svärdsjö i Dalarna har ett matuppror dragits igång. Upphovskvinnan heter Camilla Sparring och jobbade tidigare som vårdbiträde inom hemtjänsten.
–Jag såg att de äldre inte åt maten. När jag smakade själv förstod jag ganska snabbt varför. Den smakade ju ingenting. Jag kände att något måste göras, säger hon.
Hittills har nästan 30 000 personer skrivit under på matupprorets hemsida för mer närproducerad mat inom skola, vård och omsorg, mindre onödiga tillsatser och för att dagligvaruhandeln ska prioritera naturlig hantering av mat. Målet är 100000 namn.
–Om jag hade gjort det här för tre år sedan hade det inte hänt någonting. Nu, efter alla artiklar och Mats-Erics bok, börjar konsumenterna vakna. Jag tror att industrierna som använder mycket tillsatser får lov att backa rejält.
Vad är det då som får folk att engagera sig så för bra råvaror och tillsatsfri mat? En längtan efter trygghet, äkthet och riktiga produkter, tror Ingela Stenson, omvärldsanalytiker på United minds, som tidigare har jobbat med opinionsbildning inom livsmedelsområdet.
–Misstron mot tillsatser är inte rationellt utan mer känslomässigt grundad. Konsumenten vill ha mer ren mat och mer mat lagad på riktigt. Thaimat är vi redan experter på, nu är det kålroten som håller på att bli exotisk, säger hon.
Ingela Stenson kopplar beteendet till oron över det som händer i världen runt omkring oss.
–Trygghetstrenden började kanske redan ett år före 11 september, det är en långvarig trend som har med vår osäkerhet att göra. Klimatdebatten har bidragit till det här, vi vill inte ha det som transporterats långt. Nu blir det en utmaning för industrin att ta bort onödiga tillsatser men ändå förse människor med bekvämlighet.
Ett av de matföretag vars rikliga mängd tillsatser sattes under lupp i Den hemlige kocken var Dafgårds. Det fick Dafgårds att lägga om kurs och upprätta en policy över 49 förbjudna E-nummer och 58 E-nummer som bör undvikas.
–Ibland behöver man en spark i baken. Jag tror hela branschen har varit hemmablind eftersom det varit stort fokus på till exempel prispress. Nu inser vi att det är fel. Vi har beslutat oss för att rensa bort alla onödiga tillsatser, till att börja med har vi tagit bort alla artificiella smakförstärkare, säger Magnus Dafgård, vice vd för Dafgårds.
De första nya förpackningarna har precis kommit ut på marknaden.
Mats-Eric Nilsson har överösts av reak-tioner från läsare och åker land och rike runt för att föreläsa. Uppmärksamheten har varit lite chockartad.
–Jag hoppades ju att det skulle bli en diskussion, men tänkte att det kanske skulle blåsa över snart. Men intensiteten i den här diskussionen är lika stark som när boken kom. Jag tror inte det här är en modetrend, säger han.
Det händer att folk kommer fram i mataffären och tittar i hans varukorg. Frågan han oftast får är vad man ska äta om man vill undvika tillsatsstinna livsmedel. Alla frågor har gett upphov till uppföljarboken Äkta vara.
–En dag på väg till jobbet kom en kvinna fram till mig, slog ut med armarna och sa ”Vad ska vi göra?”. Jag hade inte någon plan att skriva en bok till, men jag kände ett ansvar att ta frågan vidare när så många kände sig vilsna över vad de skulle äta.
Boken är tänkt som en överlevnadsguide för konsumenten.
–När man fått upp ögonen hävdar jag att det går att navigera sig fram till äkta varor även i vanliga butiker, säger han.
Linda Sahlin, som bor i Sörbo utanför Borlänge med man och tre små barn, håller med. Hon läser till dietist och beslöt sig för att leva tillsatsfritt hela sommaren. Via en blogg på Dalarnas Tidningar har läsare kunnat följa familjens jakt på tillsatsfri mat. Idén fick hon efter att ha läst en artikel i en kvällstidning.
–I artikeln stod det att man får i sig sex kilo tillsatser per år och vår minsta pojke vägde då tio kilo.
Utgångspunkten var att inte krångla till livet, utan fortsätta handla på Coop och Ica. De produkter som familjen inte kunde hitta tillsatsfria beslöt de sig för att göra själva.
–Det har gått jättebra. Nästan alla varor gick att hitta. Men det var svårt med bröd om man ville variera sig, så då började vi baka.
Försöket innebar att hon fick slopa favoritdrycken Coca-Cola Zero, och eftersom affärerna inte hade tillsatsfria charkprodukter fick maken avstå skinka på frukostmackan. Linda Sahlin har räknat ut att den nya maten kostar familjen cirka 300 kronor mer i månaden.
Testet upphörde den sista augusti, men familjen äter fortfarande tillsatsfritt till 98 procent.
–Nu när vi vet vilka märken som gäller känns det lite löjligt att gå tillbaka. Jag tycker att man mår bättre och är piggare, men det kan ju vara så att det bara sitter i huvudet.
En som märkt av det ökade intresset för mat som produceras på ett bra sätt är Jenny Lundgren på Hagby gård och fågelfarm utanför Enköping. Efter det att Mats-Eric Nilsson tipsat om hennes kyckling i sin bok blev hon nedringd av nya kunder.
–Jag blev totalt bombarderad och fattade inte varför. Dagarna gick åt till att svara i telefonen.
Iförd mossgrön oljerock och svart-gul keps med en tråd spindelväv mellan hjässa och skärm visar hon runt bland gårdens fjäderfän. Här bor vaktlar, kalkoner, ankor och kycklingar.
400 hönor och tuppar av rasen Cobb, med sina vita fjäderskrudar relativt intakta, strosar runt på en bädd av spån och gräs i ena ladugården. Spånet sprider en lukt av trä. Djuren kacklar och skrockar lite, men tar ingen större notis om Jenny när hon kliver in och sätter sig bland dem.
Kycklingarna får gå in och ut som de vill, men efter att salmonellaprov tagits de sista två–tre veckorna före slakt måste de hållas inomhus. Jenny Lundgrens kycklingar lever dubbelt så länge som industrikycklingar, totalt 60–80 dagar.
–Det gör att det blir mer smak i fågel-köttet, mer struktur och en köttigare konsistens, säger hon.
Tre hästar trampar omkring på fältet vid sidan av kycklingladan. Solen gassar på den röda villan, gräset är täckt av en matta gnistrande höstlöv och luften är ren och klar. Men Jenny Lundgren värjer sig mot den romantiserade bilden av landsbygden.
–Livet på landet är inte rosenrött och rödrutigt, det är valkar i nävarna, säger hon och hoppar in i skåpbilen för att köra till sitt slakteri i Västerås.
Hon tänder en cigarett, vevar ner rutan och blossar i fartvinden. Innan Jenny Lundgren blev kycklinguppfödare jobbade hon som kock. 1999 sålde hon och maken villan i Nacka och flyttade till landet. Kycklingproduktionen drogs igång 2002.
Förra året skötte hon allt själv och slaktade totalt 6000 kycklingar. Nu har hon sju anställda och hittills i år har de slaktat 14 000 kycklingar. Eftersom kycklingarna får foder med aminosyror för att komma igång och växa de första veckorna är de inte Kravmärkta. Kravmärkta kycklingar får istället fiskmjöl för att höja proteinhalten.
–Jag tycker det är fel att ge dem fisk, det är inte naturligt för dem. Vi är varken konventionella eller Kravmärkta, vi tar en egen väg, plockar det bästa ur kakan.
Drygt tio mil därifrån, på Skebo herrgård i norra Roslagen, föder man bland annat upp ekologiska lamm.
Här går får och lamm ute på sommaren och ut och in som de vill på vintern. I hagar bland enbuskar, husruiner och äppleträd noppar de i sig örter som käringtand, cikoria och kummin. När de är mellan fyra och sex månader slaktas de och används i matlagningen på herrgårdens gourmetrestaurang.
–Eftersom de är ekologiska äter de nästan inte spannmål över huvud taget. Det påverkar nog smaken jättemycket, säger Lars-Göran ”Hubbe” Lemon, arbetsledare på gården.
I dag finns inte möjlighet för vanliga konsumenter att köpa gårdens lammkött, men vid årsskiftet inviger gården sitt eget slakteri, samt en gårdsbutik och en internetbutik.
På internet går matdiskussionens vågor höga. Ett upprop för bättre mat har startats på Facebook och i april i år utlyste Håkan Karlsson, som driver bloggen Hakke snackar, en tävling som gick ut på att hitta det livsmedel som innehöll flest E-nummer. ”Vinnaren” blev Rydbergs lätta skagenröra från Foodmark Sweden med 23 olika E-nummer.
Enligt Richard Tellström, filosofie doktor i måltidskunskap vid Örebro universitet, beror mängden tillsatser i maten delvis på oss konsumenter och vår jakt på smalmat.
–Med en önskan om till exempel lightprodukter följer att man tillsätter en massa stabiliseringsmedel. Våra ideal omsätts av industrin, säger han.
Han anser att dagens debatt om tillsatser i maten har sin grund i kvicksilverdiskussionen på 1960-talet, men ser också Galna kosjukan och akrylamidlarmet som två viktiga komponenter, tillsammans med EU-reglerna om noggrannare märkning av förpackningar.
–Det var upplägget för att det skulle bli en stor debatt kring detta när Mats-Eric Nilsson kom med sin bok. Det matchar en tidsanda och är en angelägen fråga för samtidens människa. Hade boken kommit tio år tidigare hade den antagligen inte sålt alls, säger han.
Medan många andra tror att det handlar om en permanent förändring i synen på mat, ser Richard Tellström det som en trend. Som får ytterligare bränsle av den ekonomiska krisen i världen.
–Mat kan användas som ett sätt att förtränga hemskheter. Man kan tänka sig att man satsar på mat som man förknippar med svenska värden, som man kan lita på. Det kommer att ersättas av andra ideal, men jag kan inte säga om det tar tre år eller 75 år. En trend ska förstås som något vi tycker är angeläget och viktigt, men som man ägnar sig åt under en viss tid, säger han.
Mats-Eric Nilsson tror och hoppas dock att matmedvetenheten är här för att stanna.
–Min förhoppning är att mina barnbarn ska säga: ”Men farfar, åt ni verkligen det där?”.
