Att Mario Vargas Llosa är en stor författare värdig ett Nobelpris råder det inga tvivel om. Ända sedan 60-talet har han med en aldrig sinande ström av romaner som vridit och vänt på Latinamerikas stormiga historia, i total behärskning av litteraturens alla genrer och tekniker, placerat sig i världslitteraturens mitt. Många hade väntat i åratal på att han skulle få Nobelpriset, inte minst han själv, förmodligen. Det är ingen hemlighet att colombianen Gabriel Garcia Marquez Nobelpris 1982 var ett hårt slag för Vargas Llosa. Nu skulle det dröja innan en sydamerikan blev aktuell igen.

Mario Vargas Llosa säger att han blev helt överrumplad när han i går fick samtalet från Svenska Akademiens Peter Englund.

–Jag blev väldigt överraskad. Jag trodde att det var en vän – eller kanske en fiende – som skojade med mig, säger han med ett bullrande skratt i telefon från New York, där han bor tillfälligt.

Mario Vargas Llosa förklarade att han trodde att han inte längre var aktuell för priset.

–Jag förväntade mig verkligen inte detta, säger han och tillägger att han inte tror att hans skrivande kommer att påverkas av Nobelpriset.

–Men mitt liv kommer att förändras. Jag ska försöka värja mig, säger han och konsta terar att priset kommer att innebära uppmärksamhet, förväntningar och inbjudningar, och att det därmed kan vara ett hot mot arbetsron.

–Men det innebär också en fantastisk uppmuntran, säger han med glad röst.

Mario Vargas Llosa är en kosmopolit, en man i ständig rörelse. Han har bostäder i Madrid och Lima. Just nu bor han i USA, eftersom han undervisar på Princeton en termin. Och i december kommer han till prisutdelningen i Stockholm.

Stockholm har han för övrigt besökt flera gånger; första besöket var i samband med ett Pen-möte på 1970-talet.

–Det som är permanent i mitt liv är mitt arbete. Mitt liv kretsar helt och hållet kring mitt arbete. Jag reser mycket, men det är alltid relaterat till mitt arbete. Jag har rest till olika platser för att skriva om dem.

Mario Vargas Llosa föddes i en medelklassfamilj i Arequipa 1936. Han föräldrar skildes innan han kom till världen och han träffade inte sin far förrän han fyllt tio år.

Efter skolgången arbetade han som journalist. Han läste litteraturvetenskap och fick ett stipendium som förde honom till Madrid där han tog sin filosofie doktorsexamen 1959. Samma år publicerade han en samling berättelser – författarkarriären var igång.

–Jag har skrivit sedan unga år. Men det var först mycket svårt att försörja sig som författare, säger Mario Vargas Llosa som bland annat arbetat som lärare och journalist. Inte minst är han känd för sin politiska karriär på 1980-talet.

–Jag har alltid försökt göra andra saker än att skriva, jag tror att det är viktigt för en författare att inte vara instängd på ett bibliotek, utan att ha kontakt med livet som pågår runtomkring.

Mario Vargas Llosa har skrivit flera romaner som betraktas som mästerverk. Han slog igenom internationellt med Staden och hundarna (1963). Kriget vid världens ände (1984) och Bockfesten (2002) nämns ofta.

Att det var just Marquez som hann före Vargas Llosa till Nobelpriset på 80-talet gjorde inte saken bättre.

De två har utkämpat en av 1900-talets mest berömda litterära fejder, och det bokstavligen talat. Marquez och Vargas Llosa, på 60- och 70-talet de bästa vänner, drabbade samman på en filmpremiär i Mexico City 1976. Vargas Llosa slog helt enkelt ner Marquez!

Sedan pratade de inte med varandra på 30 år. Orsaken till bråket var länge höljt i dunkel men i samband med Marquez 80-årsdag för ett par år sedan publicerades en bild på den blåslagne colombianen tagen vid tillfället. Fotografen, en god vän till de två, avslöjade då också orsaken till knocken – Marquez hade lagt sig i en svartsjukehistoria mellan Vargas Llosa och hans fru.

Må det vara som det vill med det. Efter bråket utvecklades de två åt olika håll. Marquez politiska vänsterprofil förstärktes, Vargas Llosa tog fart åt höger, hyllade Margareth Thatcher och ställde så småningom upp som nyliberal presidentkandidat i födelselandet Peru.

Det sistnämnda skedde vid valet 1990 och motkandidaten var Alberto Fujimori. Vargas Llosa ställde upp eftersom han ansåg Perus framtid var i fara, regeringen ville nationalisera de peruanska bankerna – Vargas Llosas program var däremot nyliberalt.

– Jag har ett moraliskt ansvar att ställa upp, förklarade han i en intervju med The New York Times 1988.

Till en början såg det bra ut. Vargas Llosa ledde alla opinionsmätningar med Fujimori lyckades tvinga fram en andra valomgång, som Vargas Llosa förlorade.

Det blev en bitter erfarenhet. Vargas Llosa har senare sagt att han alltid ångrade sitt politiska engagemang, och att han menar att politik lockar fram det värsta ur människor.

Vargas Llosas nyliberala politiska engagemang gör honom till en kontroversiell person i Sydamerika, där de flesta stora författare har vänstersympatier, inte minst hans antagonist Marquez. Vargas Llosa betraktas av kritiker som en privilegierad och föga folklig författare.

Från början var Vargas Llosa betydligt mer radikal, han stödde till exempel Castro när han tog makten på Kuba.Vargas Llosa förre översättare, Jens Nordenhök, är numera kritisk till den nyblivne Nobelpristagaren:

– Han har vänt tillbaka från radikalism till konservatism och lever i ett välbeställt Lima-kvarter där man joggar på strandpromenaden. Hans far var diplomat i USA. Vargas Llosa tvangs som ung att gå i militärskola, och det var kadaverdisciplinen och pennalismen som gjorde honom radikal. Han var ju till och med trotskist som ung.

Hans nuvarande översättare Peter Landelius, som arbetar med den senaste romanen Hjältens dröm, som kommer på svenska nästa år, säger om Vargas Llosas stil:

– Det är en njutning att översätta honom. Man bärs av hans text – man behöver inte bekymra sig. Han är ett proffs, mycket noggrann, och han forskar mycket om det han skriver om.

Peter Landelius träffade Mario Vargas Llosa för ett par veckor sedan.

– Vi åt en trevlig lunch i Madrid nyligen. Vi pratade om en massa saker, men inte om någon ny bok. Han är väldigt orienterad i aktuella händelser, och politiskt intresserad.

Mario Vargas Llosa beskrivs nuförtiden ofta med uttryck som en riktig gentleman eller elegant och distingerad.

– Det är inte alla författare som är så trevliga som han. Han har inte blivit så uppfylld av sin märkvärdighet att man inte kan prata med honom, säger Peter Landelius som också är imponerad av författarens arbetsdisciplin och strukturerade tillvaro.

Själv säger Mario Vargas Llosa att han arbetar mycket systematiskt.

–Och så kommer jag att fortsätta till slutet, säger han och tillägger att det är enda sättet för honom att vara verksam som författare.

–Men jag är inte särskilt välorganiserad när det gäller saker i övrigt. Min fru får ta ansvar för det mesta, det är hon som fattar alla viktiga beslut i vår familj, säger han och tilllägger att hustrun Patricia självklart kommer att följa med honom till Stockholm.

Är det någon av dina böcker du gärna lyfter fram och rekommenderar en läsare?

–Det kan jag inte säga. Det är som med barn - man vill inte lyfta fram något av sina barn framför andra, det är inte passande även om det kanske är så att man föredrar någon framför de andra. Jag är tacksam mot alla mina böcker för vad de har givit mig. Varje bok har givit mig glädje, äventyr och resor. Men visst, jag har mina preferenser (skratt).

På Princetons hemsida säger Mario Vargas Llosa: ”Bra litteratur är inte bara underhållning – det är fantastisk underhållning – utan det är också något som får oss att förstå världen vi lever i.”

På måndag ska han enligt schemat föreläsa på universitet, halv åtta på kvällen, i McCosh Hall, rum tio. Fri entré.

Och det är inte aktuellt att ställa in föreläsningen bara för att han utsetts till Nobelpristagare, deklarerar han.

–Absolut inte. Jag är en person som håller mig till schemat, säger han innan han lägger på telefonluren och fortsätter att fira i champagne med vänner och familj.