Året var 2001. Paulina Bengtsson var som vilken 22-årig tjej som helst. Tills hon började träffa en elva år äldre man, Jim, på nätet. Redan första gången tog han ett järngrepp runt henne, började kontrollera och hota henne. Och gjorde det ofattbara, sålde henne till andra män. I fyra månaders tid. Till slut lyckades Paulina Bengtsson bryta sig loss.

Då hade hon blivit gravid med mannen som sålde henne. Det fanns ett liv inom henne som hon absolut ville rädda, resonerade hon.

–Jag var tvungen att lämna honom. Antingen skulle jag ha tagit livet av mig eller så skulle männen ha gjort det, säger Paulina Bengtsson.

Åren efter uppbrottet från Jim försökte hon förtränga de fruktansvärda övergreppen. Hon började gå ut på krogen och gav sken av att hon ville träffa olika män och ha sex med dem.

–Jag sökte bekräftelse från olika håll. Att ha sex var det lättaste sättet, något jag kunde. Efter hand blev det mitt sätt att visa att jag dög till något.

Anledningarna till att hon skadade sig själv med sex var flera.

–Sex var redan något smutsigt. Det var lättast att ta till det som låg närmast mina egna erfarenheter. Och den enda gången jag hade fått någon bekräftelse var genom sex. Jag saknade också spärren, att säga nej.

Jim hade fått henne att tro att sex var det enda hon var bra på. Beteendet utvecklades till ett slags destruktivt beroende.

–Jag mådde bra en stund, när jag gjorde dem till lags. Jag tänkte ”nu duger jag till något”. Men efteråt fick jag ångest, säger hon.

Att ha sex för att känna att hon dög till något blev en ond cirkel som pågick i flera år. Då var Paulina inte medveten om att hon använde sex som ett självskadebeteende.

Åren gick och Jim dömdes i hovrätten till maxstraffet 14 år för grova våldtäkter, koppleri och olaga hot. Rättegången blev som en terapi för Paulina Bengtsson, värd att genomlida. Hon växte. Fick upprättelse.

Nu har det blivit 2012 och hon har tagit sig tillbaka. Hon lever med man och två döttrar på hemlig ort. Men ärren på insidan sitter kvar.

–Ibland drömmer jag mardrömmar men det får jag acceptera. Har jag en dålig dag vet jag att det blir bättre. Jag kan leva ett normalt liv, jag kan hantera det.

Hon valde att gå vidare på flera sätt.

–Jag kommer aldrig ifrån det som har hänt. Då är det lika bra att det gör någon nytta.

Därför startade Paulina Bengtsson tillsammans med några andra Novahuset 2008. Det är en ideell förening som erbjuder stöd och rådgivning till ungdomar över hela landet som har blivit utsatta för någon form av sexuellt övergrepp. Där är hon utbildningsansvarig och samordnare.

Nu i september startar Novahuset tillsammans med en annan ideell organisation, 1000 Möjligheter, ett gemensamt projekt som sträcker sig ett år framåt. Länsstyrelsen i Stockholm har anslagit 1,2 miljoner kronor för att de ska utveckla stödsamtalen på sina hemsidor för unga som har sex mot ersättning.

Fokus ligger på att ta fram en samtalsmetod som ska fungera på nätet för dem mellan 13 och 25 år som har erfarenhet av att sälja sex eller som är på väg att göra det. Metoden ska tas fram i samarbete med prostitutionsenheten i Stockholms stad och doktoranden Linda Jonsson, som forskar om unga personer som har fått ersättning för sex eller har lagt ut sexuella bilder på nätet. Målet med samtalsmetoden är att bemötandet och hjälpen ska bli bättre.

Paulina Bengtsson gläds åt satsningen, men tycker samtidigt att samhället lägger för stort ansvar på de ideella organisationerna. Hon menar att de utnyttjas när kommunerna inte är villiga att stötta frivilligorganisationerna ekonomiskt och ändå uppmanar de unga att vända sig just dit. Hon är också kritisk till hur kommun och landsting bollar de utsatta ungdomarna mellan varandra. Det gör att många hamnar mellan stolarna.

Eftersom Paulina möter ungdomar som först sökt hjälp på annat håll innan de hittat Novahuset vet hon att vården i många fall missar att fånga upp dem. Ibland följer hon med dem till vårdmottagningen och häpnar över bemötandet de kan få. Till en tjej som fått tid på en psykiatrimottagning sa läkaren att hon skulle tänka på männens fruar och använda kondom. En annan ung tjej gick till ungdomsmottagningen med ett trasigt, blödande underliv. Hon skickades hem med ett dagen efter-piller. Utan att ha fått frågan vad som hänt henne.

Paulina Bengtsson anser att alla som arbetar med ungdomar borde ha en grundläggande kunskap om sex som självskadebeteende. Och veta var man kan höra av sig för att få professionell hjälp. Hon efterlyser också ett nationellt kunskapscenter som har uppdrag och kontakter med vården i olika län.

Hon understryker också att alla som möter unga som gör sig illa med sex måste fråga dem tills svaren kommer. De bär på så mycket skuld- och skamkänslor att de kanske inte svarar ärligt första gången de får frågan om de skadar sig med sex.

Majoriteten av dem Paulina Bengtsson kommit i kontakt med genom åren har själva blivit utsatta för sexuella övergrepp innan de börjat göra sig illa med sex. Det visar även Ungdomsstyrelsens rapport ”Se mig – unga om sex och internet” från 2009. Av de elever i årskurs tre på gymnasiet som någon gång sålt sex mot ersättning hade 78,4 procent varit utsatta för någon form av sexuella övergrepp.

Rapporten visar också att svag självkänsla och en längtan efter bekräftelse ligger bakom de ungas svårigheter att sätta gränser. På så sätt utvecklar eller upprätthåller de unga ett destruktivt sexuellt beteende. Det handlar alltså inte om att de unga saknar kunskap om de risker som finns, utan att de vill bli sedda och uppskattade.

Många av dem Paulina Bengtsson möter är i desperat behov av hjälp. De vill bli tvångsomhändertagna och att någon tar ifrån dem mobil och dator så att de inte kan nå sexköparna. Men även om en del vill bli inlåsta är det inte alla som får bli det med anledning av att de har sex som självskadebeteende. Det är också något som hon vill ska förändras.