I dagarna har trailern för The Hobbit, som har premiär i jul, börjat visas på svenska biografer. Efter 3D-tekniken – som The Hobbit givetvis använder sig av – kommer publiken att få vänja sina ögon vid ännu nytt tekniskt format.

The Hobbit, en prequel till Sagan om ringen, är filmad med 48 bilder per sekund (”fps” – frames per second) i stället för som normalt 24 bilder.

Trailern visas med den gamla standarden, men när tio minuters klipp från filmen visades i 48 fps på ett konvent i Las Vegas fick den nya tekniken blandad kritik av press och bloggare. Bilderna är skarpare och mer detaljerade, men somliga menar att de blir för ljusa. Kritikerna tycker inte att det känns som att titta på bio, utan jämför upplevelsen med att se på film som gjorts direkt för tv eller att titta på HD-video.

Peter Jackson säger i en intervju med Hollywood Reporter att han inte är överaskad av kritiken, och menar att det tar lite tid att vänja sig vid den nya standarden.

– Mycket av kritiken jag läst går ut på att det är annorlunda. Ja, det är det verkligen. Men jag tror, i slutändan, att det är annorlunda på ett positivt sätt, särskilt i 3D och särskilt för storslagna filmer.

Det är inte första gången en regissör fått trubbel med den digitala inspelningstekniken. Ingmar Bergman spelade in sin sista film Saraband från 2003 med digital kamera, men vägrade att visa den på bio eftersom han inte tyckte att den tekniska kvaliteten blev tillräckligt bra på en stor bioduk.

Därför sändes Saraband, uppföljaren till Scener ur ett äktenskap, enbart på SVT medan filmfestivaler som Cannes och Venedig fick nobben. Några år senare tillät Bergman dock att filmen visades på biografer som har digitala projektorer – det var överföringen från det digitala formatet till traditionella kopior i 35-milimetersfilm som regissören inte tyckte höll måttet.

Bergman hade även problem under inspelningen. Elektroniken gjorde digitalkameran varm vilket krävde en fläkt, som i sin tur gav störande ljud. Till slut lindade de in kameran i madrasser, och regissören tvingades ändra scenarierna och bara använda en kamera i stället för tre.

– Det kändes som den där Mercedes-bilen som alltid välte, eller som JAS-planet som inte går att använda i krig, kommenterade Bergman själv.