En livvakt i svart kostym väntar i entrén till hotellet. Det är bara under turnéer jag har bevakning, berättar Sherry Jones när hon dyker upp, businessklädd i blåturkos blus, matchande örhängen och bruna byxor.

–Jag har haft några jobbiga nätter efter att ha läst hotfulla kommentarer på nätet. Men jag har aldrig blivit personligen hotad och har bestämt mig för att inte leva i rädsla.

Hon har suttit fastskruvad i skottgluggen det senaste året. Skälet är Medinas juvel, hennes roman om Aisha som nio år gammal gifts bort med profeten Muhammed.

Amerikanska förlaget Random house hade planerat en massiv marknadsföringskampanj. Men så fick en Mellanösternexpert ett förhandsexemplar – och röt till att romanen var ”en kränkning av islam, usel och mjukpornografisk”. Det började ryktas att reaktionerna kunde leda till terrorattentat och strider som kring Salman Rushdies Satansverserna och de danska Muhammedkarikatyrerna.

Kort därefter stoppade Random house utgivningen. Salman Rushdie, som själv ges ut på samma förlag, kallade det censur grundad på rädsla (något som citeras på det svenska omslaget, Sherry Jones vet inte om Rushdie läst den än).

Rättigheterna köptes snart av ett annat förlag. Men reaktionerna flammade redan genom världen och den brittiska förläggaren utsattes för ett brandattentat i hemmet.

När romanen kom ut var recensionerna ljumma, med omdömen som orientalisk chick lit, äventyrsroman och fluffig prosa. Många har också funderat på om den skulle ha passerat obemärkt om inte Random house backat.

Sherry Jones hade räknat med kontroverser, men inte på den nivå och av de skäl det blev.

–Jag förväntade mig att vissa inte skulle gilla mitt porträtt av Muhammed, han är ju en man fylld av åtrå och brister i min roman och kritiseras av Aisha. Dessutom är min utgångspunkt att islam inte förtrycker kvinnor utan att det är kulturellt, Muhammed själv var god mot kvinnor och gav dem rättigheter de tidigare inte haft. Jag trodde nog att det skulle väcka debatt.

Var du naiv som inte förväntade dig mer?

–Det finns inget i Medinas juvel som man inte kan hitta i faktaböcker! Jag läste 30 historieböcker, jag tog det inte ur tomma luften. Det finns många böcker som verkligen är kritiska mot Muhammed som inte har väckt någon ilska alls. Den största överraskningen var nog att även islamofober blev upprörda. De blev besvikna på att jag inte beskriver Muhammed som en pedofil.

Har reaktionerna varit annorlunda sedan boken kom ut?

–Kritiken är fortfarande störst i de länder där den inte kommit ut. Den förbjöds i Malaysia, men jag tvivlar på att någon där hade läst den. Attacken mot min förläggare i Storbritannien inträffade också innan boken kommit ut. Jag har fått mejl där personer berättar att de var tveksamt inställda, men när de hade läst tyckte de att jag hade åstadkommit något positivt för islam.

Även om allt är baserat på fakta så är det fiktion. Hur mycket får man leka med fakta?

–En journalist i USA sa: ”Du kunde ha satt Aisha på månen om du hade känt för det”. Det hade jag kunnat, man får göra vad man vill! Om folk upprörs så är det bara bra, det kan få folk att tänka.

Du är inte muslim, vilket upprört vissa. Hur ser du på det?

–Man får säga och skriva vad man vill så länge man inte hotar någon. Men det handlar även om att mitt syfte inte bara var att berätta Aishas historia, utan också att bygga broar mellan muslimer och icke-muslimer, öka förståelsen genom att skildra några av islams första anhängare som mänskliga varelser. På sätt och vis har jag större möjlighet att göra det som icke-muslim, man vet att jag inte har en agenda.

Är du nöjd med reaktionerna?

–Absolut. Jag har börjat få fan-mejl och boken har legat på topplistan i flera länder, bland annat i Serbien där de stoppade utgivningen men efter påtryckningar från medier och läsare började ge ut den igen.

Och du kan tacka uppmärksamheten kring utgivningen för det?

–Nja... Vem vet, om Random house hade gett ut den kanske den kommit ut i ännu fler länder. I många länder kommer inte Medinas juvel se dagens ljus den närmsta tiden eftersom folk är rädda.

–Jag hade föredragit om man sagt: Låt oss prata om ”Muhammed som feminist” eller ”Islam som en våldsam religion eller ej”. Istället har jag tvingats diskutera sådant som om min bok är pornografisk eller ej, helt irrelevanta saker. Men visst, nu vet folk i alla fall vem Aisha är. Det pratas om henne över hela världen.