Det sista jag hörde av Per Kornhall var ett vykort från Goa, Indien, avstämplat i januari 1981. Han kallade sig epikuré, var på väg bort, på jakt efter något, meningen kanske. Sedan var han försvunnen, åtminstone såvitt jag kunde se. Lösa rykten bara efter några år – om att han låtit sig slukas av den dimbank som kallas bokstavstro. En sekt, sa man, som hette Livets Ord, i Uppsala.

Ja, våra vägar korsades under ett par år, då för längesen. Vi var fältbiologer. Skådade fågel ihop och stred mot kärnkraft och annat medan vi så gott det nu gick försökte bli vuxna till toner av Bob Marley och Frank Zappa. Fältbiologerna på den tiden var en tummelplats för udda figurer; var man alltför normal passade man liksom inte in. Och visst blev somliga senare vetenskapsmän, men många gav sig ut på vanskligare vägar än så.

Per Kornhall, som nu är gymnasielärare i biologi, tillhörde i hela 17 år församlingen Livets Ord, i vars skola han kom att undervisa. Först vid sekelskiftet lyckades han ta sig ut. En avhoppare, en förrädare, och nu har han skrivit en bok. Den heter Skapelsekonspirationen och erbjuder skrämmande läsning; från min horisont en av årets viktigaste böcker.

Ärendet är ett avslöjande. En pseudovetenskaplig irrlära kallad intelligent design håller på att växa sig stark i skydd av den aningslösa politik som tillåter offentlig finansiering av religiösa friskolor. Gammaltestamentlig skapelsetro i ny förpackning, lanserad av hårdföra predikanter som drömmer om ett samhälle baserat på fundamentalistisk tro, kristen eller muslimsk.

Bakgrunden till fenomenet intelligent design finns att söka i USA, där motståndet mot Darwins evolutionslära länge har varit starkt i de högerkristna miljöer där man uppfattar Bibelns ord om skapelsen som sanna. I olika delstater har man försökt ersätta skolornas undervisning om evolution med sådan kreationism, dock utan framgång eftersom ­religiös indoktrinering i skol­väsendet är oförenlig med landets konstitution.

Lösningen blev att flytta miraklerna (som ska bevisa Guds existens) från den synliga världen till biokemin och hölja alltsammans i en air av förment vetenskap. Inte heller det har lyckats, ty amerikanska domstolar skiljer på tro och vetande, men läran sprider sig ändå, nu också i den muslimska världen. Så stark är lockelsen i tanken att Gud, oavsett vilken, har skapat jorden och allt liv.

Att fakta i målet – det man verkligen påstår – inte har mera fog för sig än teorin om att jorden är platt spelar ingen roll. Och i Sverige är det fritt fram, också i skolorna.

Per Kornhall, om någon, vet hur det går till. Myndigheternas inspektioner kan man alltid kringgå. Ja, detta blir snarast en helig plikt eftersom målet är ”oändligt gott”. Bibeltron leder ju till himlen; biologiska förklaringar till helvetet. Därför är snart sagt alla medel tillåtna. Det är inget konstigt. Blind auktoritetstro fungerar så, har alltid gjort.

Sekternas teser om intelligent design hör till religionen, inte vetenskapen. Allt annat, däribland olika former av naiv relativism, leder lika fel som om Vägverkets byråkrater en vacker dag skulle överväga möjligheten att, med författarens ord, trafikolyckor orsakas av Gud eller jultomten.

”Skapelsekonspirationen” är en initierad skildring av dumhet och dogmatism, skriven av en god pedagog. Med återhållen vrede och ett stänk av det vemod som kommer av dyrköpta erfarenheter förklarar och vederlägger Kornhall sina forna trosfränders dimridåer. Jag gissar att många lärare, som dagligen möter dessa frågor, kommer att ha stor nytta och glädje av hans bok. Och alla som sysslar med skolpolitik har här fått något att fundera på.

I grund och botten handlar saken om konsten att bygga ett gott samhälle mera på vetandets beprövade grund än på religiös fundamentalism. Världen är full av pastorer med orimliga anspråk. Själv föredrar jag en gammal fältbiolog som skriver:

”Kunskaper om oss själva ­leder till att vi, om vi tillåter en öppen debatt, kan fatta klokare beslut om vår framtid. Kanske kan evolutionsbiologin förklara för oss varför vi hela tiden verkar vilja utrota varandra? Om det skulle visa sig att vi har krig i våra gener, innebär ju inte det att vi ’skall’ kriga. Snarare kan en sådan förståelse få oss att förstå att vi måste hålla vår biologi i schack.