Jag var nyligen på forskningsresa i Kalifornien tillsammans med ett par kollegor. En morgon äter vi frukost på en restaurang från en av de många kedjorna. De har en färdig standardformel för frukosten. En av mina kollegor försöker beställa äppeljuice i stället för den apelsinjuice som ingår i paketet. Servitrisen säger tre gånger att det inte går att byta. Sen ändrar hon sig plötsligt och erbjuder cranberry lemonade i stället. Först då blir hon personlig och börjar prata med oss med mer än standardfraserna. Det är som att hon blir en individ och ser oss som sådana när hon bestämmer sig för att lämna checklistan som hon följer när hon serverar.
Flera gånger under resan slås jag av hur ritualiserad mycket av den amerikanska infrastrukturen är. Frukostar och snabbmat går enligt löpande band-principen. Hotellrutiner, expediter, biluthyrning telefonförsäljning, etc, följer färdiglagda mönster. Så länge man följer manuskriptet går allt som smort - det är effektivt men själlöst. Men om jag har en personlig
önskan som går utanför de etablerade mönstren, känner jag ofta att man upplever mig som besvärlig. USA är checklistornas förlovade land. Jag har ingen särskild kunskap om den amerikanska militären, men det är uppenbart att mycket av deras verksamhet går efter väl inarbetade mönster. Militärens effektivitet beror på höggradig ritualisering. Men ibland följer inte verkligheten checklistan.
Jag kan se två idéhistoriska rötter till checklistornas roll i det amerikanska samhället: taylorism och behaviorism. Massproduktionen var nyckeln till den amerikanska ekonomins framgång under början av 1900-talet. När Henry Ford skapade sina löpande band för bilproduktion var han inspirerad av liknande metoder som användes vid slakterierna i Chicago. Frederick Taylor med sina tidsstudier och sin ”scientific management” var den teoretiske fadern bakom produktionssystem som bygger på mekanisering och rutiner där den enskilde arbetaren inte skall behöva tänka och absolut inte behöver behärska hela
tillverkningsprocessen.
Ungefär samtidigt med taylorismen växer behaviorismen sig stark bland amerikanska psykologer och pedagoger. Människors beteende beskrivs som resultatet av betingad inlärning. Analogin med taylorismen är tydlig: fabriksarbetarna vid det löpande bandet blir som Skinners råttor som får sin belöning när de trycker på rätt spakar vid ett givet stimulus.
Behaviorismens förste ideolog John Watson skröt om att om man gav honom tolv små barn skulle han kunna göra sex av dem till respekterade advokater och sex till gangsters. Hans efterföljare Frederic Skinner trodde att man kunde bygga upp ett idealsamhälle genom på ett lämpligt sätt styra de morötter och piskor individerna möter under sin uppväxt.
Det går att finna spår av checklistornas metodik också inom forskningen. Ett exempel är American Psychological Association som utarbetat detaljerade normer för hur man skall skriva en forskningsrapport. Många amerikanska tidskrifter i psykologi accepterar inte artiklar som inte följer denna
checklista. Jag vill inte påstå att amerikansk forskning inte är kreativ - den största andelen nobelpristagare kommer från USA - men det går att urskilja tendenser till forskningsproduktion på ett löpande band. Doktorander tillåts sällan utföra en självständig forskningsuppgift.
Vår resa handlade om forskning om lärandeprocesser. Amerikansk utbildningsfilosofi har länge haft en behavioristisk grundton som kopplats samman med taylorism. År 1913, samma år som Watson ger ut sitt behavioristiska manifest, publicerar Franklin Bobbitt boken ”The Supervision of City Schools” där han förespråkar att utbildningsprocessen skall standardiseras på samma sätt som produktionen på det löpande bandet. En sådan syn på utbildning leder till att man skapar människor som är lämpade att arbeta med massproduktion.
Denna syn ledde till en fokusering på inlärning genom drillning, vilket har fått en del negativa konsekvenser. Lärande kan inte gå efter en checklista. Vid internationella jämförelser visar det sig att amerikanska
elever i genomsnitt räknar sämre än europeiska studenter som i sin tur är klart sämre än kinesiska och japanska elever. I de asiatiska länderna räknar man betydligt färre mattetal, men lärarna strävar i mycket högre grad efter att eleverna skall förstå vad de håller på med. Amerikanska pedagogiska forskare har småningom insett begränsningarna med den behavioristiskt influerade undervisningen, men det tar tid innan det slår igenom i skolväsendet.
Peter Gärdenfors är professor i kognitionsforskning vid Lunds universitet.
Peter Gärdenfors
