Glittret från den stora guldskatten – som Världskulturmuseerna ställer ut med start nästa helg – går inte att ta miste på. Ett efter ett lyfts nu 284 föremål fram ur sitt emballage inne i bergrummen på Skeppsholmen, och nästan allt är indianernas heliga guld, silver eller brons.
På plats är peruanska specialkurirer, en intendent och en arkeolog ifrån Lima, och förstås ett stort lag från Världskulturmuseerna som alla noggrant synar föremål efter föremål.
– Jag känner mig överväldigad när jag ser detta i all sin detaljrikedom, säger projektledaren Katarina Stigwall, som under förberedelserna har levt och arbetat med föremålen i flera år, men bara kunnat se dem på fotografier.
Precis som Kinas terrakottaarmé i fjol kommer utställningen att fylla två av tunnlarna under Skeppsholmen.
Men den här gången utvidgas utställningsytan även med ett tredje bergrum där besökaren får en separat introduktion genom film och kartor.
Där upplever man en symbolladdad solförmörkelse som markerar guldskattens betydelse i religionen, men också undergången för inkacivilisationen när spanjorerna startade erövringstågen till Sydamerika på 1500-talet.
–Tidsmässigt inleder vi alltså utställningen framifrån, i det ögonblick då världen för första gången blev global. Det märkliga med inkaindianernas kulturskatt är ju att den skapades dessförinnan, i en civilisation som var totalt isolerad från vår egen, och därmed följde ett eget spår, berättar Katarina Stigwall.
Intresset för guld var visserligen stort i hela världen, men det var hos indianerna som metallen dyrkades rituellt, sågs som gudarnas svett och en magisk gåva. Indianerna signerade aldrig sina föremål som därför är anonyma skatter och svåra att tidsbestämma. Utställningen heter Inkas guld, trots att även föremål från indiankulturer Moche, Vicus och Chimu visas.
–Allt är kulturellt ovärderligt. Vi lånar in föremålen genom avtal med hela 15 olika peruanska museer, både statliga och privata, säger Katarina Stigwall.
Från Etnografiska museets egna samlingar hämtas framför allt dokumentära fotografier av indianbefolkningen och deras miljöer. Därtill visas en kvinno- och en mansmumie som annars inte ställs ut – de ser mest ut som ett par gråa bylten inlindade i rep men med synliga ansikten.
Det som dominerar är förstås innehållet i de 40 stora lårarna med totalt 26 kubikmeter gravfynd som har flugits in från Lima till Amsterdam och sedan åkt med lastfartyg till Sverige.
På torsdagen packades bland annat en tung begravningsmask upp – havsguden Naylab i guld med tårar av smaragder. Samt två armliknande guldhandskar med silvernaglar som låg längs sidorna om den döde i en grav.
När idén med stora spektakulära bergrumsutställningar prövades för första gången i fjol, kom 330000 besökare till bergrummen på ett halvår. En svårslagen siffra. Budgeten för Inkas guld är dock 20 miljoner kronor – ungefär som för terrakottaarmén.
Det är 50 år sedan föremål från Inka visades i Stockholm senast. Förhoppningen är att Perus kulturminister Susana Baca ska delta vid sidan av Lena Adelsohn Liljeroth vid invigningsceremonin nästa fredag.
