På Västgötaslätten ligger Bjertorp slott, ritat av Ferdinand Boberg. Bakom den tunga ekporten döljer sig en osedvanligt välbevarad jugendinteriör.
Själva byggnaden är skyddad genom byggnadsminnesförklaring. Men möblerna som Boberg specialdesignade för slottet omfattas inte av något skydd. Svensk lagstiftning ger ingen möjlighet att skydda så kallat lösöre, med undantag för kyrkliga föremål.
Den förra regeringen gav en utredning i uppdrag att föreslå ett stärkt skydd för kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Bland annat ville man ha förslag på hur lösöre kan skyddas.
Utredningen har nu behandlats av den sittande regeringen. Regeringen säger i princip nej till alla förslag från kulturbebyggelseutredningen – inklusive förslaget om skydd för lösöre.
–Det skulle innebära en inskränkning i äganderätten, säger Marcus Hartmann, politiskt sakkunnig hos kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Det starkaste skyddet som idag kan ges kulturmiljöer är byggnadsminnesförklaring – men skyddet kan bara omfatta en byggnad och området kring denna.
Utredningen föreslog att skyddet också skulle kunna täcka lösöre som bidrar till byggnadens kulturhistoriska värde, förutsatt att ägaren gav sitt samtycke. Ägaren skulle dessutom kunna ansöka om bidrag för vård och underhåll av de skyddade föremålen.
Flertalet remissinstanser var positiva. I exempelvis Norge ger kulturminneslagen en möjlighet att inte bara skydda byggnader, utan också lösa inventarier.
Men enligt Marcus Hartmann finns det inget som tyder på att ett sådant skydd behövs i Sverige.
–Jag tror inte att det idag sker en stor förstörelse av kulturhistoriskt värdefulla föremål. Man skulle med en sådan lag lösa ett problem som inte finns; man skulle införa en lag som inskränker äganderätten men som inte löser ett problem, säger han.
Eva Björkman, antikvarie på länsstyrelsen i Västra Götaland som satt med i utredningen, är av en annan uppfattning.
–Vi vet ju att det hela tiden skingras samlingar och inredningar. Föreningar och enskilda vänder sig ofta till oss och säger: ni måste skydda detta. Men vi kan bara svara att ja, vi kan skydda huset och väggarna, men vi kan inte skydda det som finns inne i huset.
Hon tar två exempel på byggnadsminnen i sitt eget län, med välbevarade inredningar. Det ena är Bjertorp slott, det andra är Mössebergs kuranläggning. I båda fallen spelar lösöret en stor roll för upplevelsen.
–Men vi har ju inga garantier för att det blir kvar på sikt. Det finns inget skydd, utan det hänger på ägarnas goda vilja.
Hon tillägger att frågan om lösöre inte bara handlar om påkostade övreståndsmiljöer. Frågan dyker också upp när det handlar om äldre industrimiljöer – med verktyg och maskiner – eller offentliga miljöer skapade som allkonstverk.
I Stockholm är Gunnar Asplunds Stadsbibliotek aktuellt för en byggnadsminnesförklaring. Men bibliotekets originalmöbler, ritade av Asplund, kan inte skyddas.
En grupp borgerliga riksdagspolitiker motionerade 2008 om bevarande av kulturhistoriskt unika miljöer. Motionärerna skrev att det inte alltid räcker att bevara ”det tomma skalet”, utan att också helheten med inventarier kan behöva ett långsiktigt skydd.
–Min inställning är oförändrad. Jag har noterat hur viktigt det är att kunna skydda en sammanhållen miljö, säger moderate riksdagsledamoten Lennart Hedquist som tog initiativ till motionen.
–Jag tycker det är lite egendomligt att man inte kunnat fånga upp detta, säger han och tillägger att bevarade helhetsmiljöer inte minst är viktiga för turistnäringen.
Marcus Hartmann på kulturdepartementet menar dock att ett frivilligt bevarande kan ge ett fullgott skydd.
–Ett frivilligt beslut att bevara lösöret kan i någon mening bli ett lika beständigt skydd som en reglering i lag, säger han.
Regeringens skrivelse ska debatteras i riksdagen i början av mars.
