Att fånga ungas intresse för litteratur är inte det lättaste. Programledaren Rebecca Vinterbarn Elg hade en hel del tankar om hur hon inte ville att Utbildningsradions nya serie med det käcka namnet Hej litteraturen! skulle vara. Hon ville undvika ”pekpinneskola” till exempel.

–Utbildning har jag inga problem med, däremot gillar jag inte korvstoppning. Jag ville inte att det skulle bli så mycket som i skolbänken, säger hon.

Hon ville heller inte verka som en för pretentiös programledare. Fast det var lite knepigt, säger hon och skrattar.

–Jag talar sävlig skånska och tycker om böcker, då är det svårt att inte bli pretentiös.

Hon och övriga redaktionen kom fram till att de skulle leta efter spår i nutiden från den litterära epok de tar upp. I det första programmet nu ikväll möter vi därför poeten Johannes Anyuru som i sitt skrivande sedan debuten 2003 med ”Det är bara gudarna som är nya” har inspirerats av verk från antiken.

–Vi vill ge tittarna en chans att förstå varför det gamla kan spela roll idag. Först var det jättesvårt att hitta de där spåren, men när vi väl hade fått upp ögonen blev det allt lättare.

–Det myllrar av exempel. Som upplysningen: vi har ju Linné på hundralappen, och apropå renässansen går det fortfarande rykten att det för otur med sig att säga Macbeth från scenen. Och när man skriver om politiska debatter säger man att ”de slåss mot väderkvarnar” när de inte ser de riktiga problemen. Det där är Don Quijote copy and paste.

Att Hej litteraturen! kopplar samman det historiska med något aktuellt tror Rebecca Vinterbarn Elg får tittarna att lättare komma ihåg och förstå det de ser. Hon tar exemplet med Goethes Den unge Werthers lidanden, ett verk hon menar att man bör känna till. De berättar om det, men också om den självmordstrend som boken satte igång. Det leder vidare till ämnet besatthet av böcker och dagens besatthet av amerikanska Charlaine Harris True blood-böcker.

Rebecca Vinterbarn Elg har varit noga med att försöka visa litteraturhistorien som ”en brygga mellan historia och mänsklighet”. Hon berättar om hur hennes egen svensklärare älskade Gustaf Fröding. Det fick henne själv att avsky hans verk. Men när läraren pratade om dikten Ett gammalt bergtroll och sa att Fröding nog skrev den för att han själv kände sig ful under hela sitt liv förstod Rebecca Vinterbarn Elg plötsligt något.

–Jag insåg att han var en människa och tänkte att något av det han skrev kanske var bra, han kändes plötsligt inte lika död och tråkig. Den känslan har jag försökt ta med mig.

Undervisningen i litteraturhistoria kritiseras – åtminstone på senare år – för att fokusera på män. Redaktionen har varit medveten även om det.

–Vi har försökt få in kvinnor, men det är svårt att hitta några från de första epokerna. Vi nämner det och berättar också när det börjar bubbla och under upplysningen tar vi upp Sveriges första kvinnliga yrkesförfattare, Hedvig Charlotta Nordenflycht och Anna Maria Lenngren.

Den största utmaningen har annars – givetvis – varit att välja vad som ska vara med. Redaktionen har fört ett slags kanondiskussion om vad som ska rymmas i de 30 minuter långa avsnitten. Rebecca Vinterbarn Elg konstaterar att väldigt mycket inte fick plats. Exempelvis nämns inte August Strindberg, som programledaren själv visserligen tycker är överskattad, därför planeras nu ytterligare tre program med fokus på nordiska författare.

Själv har Rebecca Vinterbarn Elg under arbetets gång främst slagits av hur politisk litteraturen har varit genom historien. Det har i sin tur fått henne att grubbla över hur politisk vår nutida litteratur egentligen är.

–Jag har haft många litteraturhistoriskt existentiella funderingar medan jag har gjort det här.