Varför är det så kul att gå ut och dansa och så tråkigt att träna? Det frågade sig kompisarna Sofia Lundgren, Ellen Göransson och Jenny Bjarnar, som dansade sig svettiga på Stockholms klubbar men knappt stod ut innanför väggarna på ett gym. Orsaken stavades musik.

–Vi var ute och dansade och hade väldigt roligt och blev väldigt svettiga. Det var en sådan kontrast till att gå på gym och lyssna på dålig musik, typ Scooter, och inte alls ha roligt. Vi tänkte ”Varför kan man inte sammanföra träning med något roligt?”, och då blev det gympa till indiemusik, berättar Sofia Lundgren.

I fyra år har de arrangerat indiegympa, först i Vinterviken i södra Stockholm och sedan tre år tillbaka på Kulturhusets tak. Det blir alltid fullt – numera finns en gräns på 62 deltagare efter att ett överfyllt pass fick hela taket att gunga olycksbådande.

Sofia Lundgren och hennes kollegor har en ganska bred syn på indie, låtarna sträcker sig från Oasis och Blur till The Pipettes och Belle and Sebastian. Urvalskriterierna är att de själva ska gilla låten och att den får kroppen att vilja röra på sig.

–Vi har många låtar som är svåra att stå still till. Sedan får det gärna vara en rolig text som man får anspela på eller ett roligt ljud som man kan hitta en rörelse till. Indiepop känns ju som ett ganska urvattnat begrepp. men det är väl själva grejen som är ganska indie, att vi har kommit på det och gör det själva.

Det finns forskning som visar att valet av musik påverkar träningsresultatet. Enligt den brittiske idrottspsykologen Costas Karageorghis är det både tempot – som bör ligga fem slag i minuten över ens egen puls – och textinnehållet som påverkar. Med ett anpassat musiktempo kan man höja sin prestation med upp till 20 procent, hävdar Karageorghis, medan texterna kan fungera som motivation. Många idrottare använder sig av låtar med peppande texter för att ge psyket en sista skjuts inför tävlingar.

–Forskningen visar att man presterar bättre om man lyssnar på musik som man gillar – det passar ju perfekt med vårt koncept. Vi tänker inte på ”beats per minute” eller så, men man känner ju vad man blir svettig av, säger Sofia Lundgren

Linnéa Wiklund leder gympapass på Friskis & svettis, som med sin folkliga profil kanske får betraktas som antitesen till indiegympa. Där handlar det om att hitta musik som kan fungera för så många människor som möjligt.

–Gör man gympa till en schlagerlåt kan man vara ganska säker på att 90 procent av personerna i salen har hört den, och de flesta tycker att det är roligt med schlager. Det är så många olika människor som ska samlas och träna, så du behöver hitta någon form av minsta gemensamma nämnare.

Hur väljer du låtar?

–Jag måste bli peppad och vilja röra mig till låten, så det blir ofta mina favoritlåtar. Sedan måste det vara rätt tempo, så att man inte skadar sig, det får inte vara för långsamt eller för snabbt för vissa rörelser. Det är väldigt mycket Friskis grej, att alla rörelser ska vara bra för kroppen.

Den 27 juli arrangeras Indiegympa goes queer för andra året i rad. Det är indiegympatrions bidrag till Pridefestivalen, där man gympar utifrån indielåtar med hbt-tema.

–Det var jätteroligt förra året, folk var helt galna. Det var folk som körde i högklackat – vilket inte rekommenderas. Annars var det väldigt färgglatt och någon hade fjäderboa. Det var som en liten Prideparad, fast alla hoppade och blev svettiga.