- Vi vill göra låtar som folk kan gråta, men samtidigt skratta till, säger duon.
”I don't care, I love it!”, sjunger Icona Pop i pulserande göra slut-låten ”I love it”, en utmärkt anledning för alla nydumpade att röja loss på dansgolvet i sommar. Vilket bör glädja duon eftersom det var ett brustet hjärta som förde dem samman från första början. Aino Jawo hade precis blivit lämnad av sin kille och följde med sin kompis på fest hemma hos Caroline Hjelt.
- Det var love at first sight. Vi bondade direkt, pratade och dansade hela natten. Jag var frustrerad över att jag inte tog mig någon vart med mitt musikskapande och vi bestämde oss för att börja skriva ihop. Jag trodde att det bara var löst prat men nästa dag ringde Aino. Hon kom över och vi skrev vår första låt, säger Caroline Hjelt.
Aino Jawo och Caroline Hjelt är för tillfället tillbaka i lägenheten där allt började. De har lämnat sin bas i London för att turnera runt på de svenska festivalerna i sommar. I helgen gästar de både Summerburst i Stockholm och Hultsfredsfestivalen i Småland. I samarbeten med producenter som Patrik Berger (Robyn, Lana Del Ray), Style of Eye och Elof Loelv har Icona Pop hittat sitt sound - pulserande dansmusik, bitterljuva melodier och en hockeykör skrålandes i bakgrunden.
- Jag är glad att vi drog till London. Där tvingades vi att hitta ett eget uttryck. Det är så hård konkurrens där och elektroscenen är gigantisk. Det har präglat vårt sound och vad vi gör på scen, säger Caroline Hjelt.
- Vi är orädda, ärliga och spontana när vi skriver vår musik.Vare sig det är hjärta och smärta eller en glad melodi så tror jag att många kan relatera till det, säger Aino Jawo.
Icona Pop lyckas göra musik som funkar lika bra på indiefestivaler som på arenahouse-scener. De vill göra låtar som folk kan gråta, men samtidigt skratta till. Men mest av allt vill de inspirera folk att vända problemen ryggen, se sin potential och gå sin egen väg. Precis som de själva har gjort.
- Det kan handla om att vara nere på botten, för att en dag vakna upp och inse att man är djävligt trött på det. Man vänder det hela och skrattar istället och bestämmer sig: Jag bryr mig inte, nu kör jag. Det är en skön ”fuck it”-känsla, säger Aino Jawo.
