”Och vad är det här då?”

Killen i kassan rycker lätt på axlarna åt de långa jordiga tingestarna. Jag skulle nog kunna dra till med i stort sett vilken grönsak som helst, men väljer att konfrontera honom med sanningen.

”Svart-rötter”, mumlar han medan han letar efter PLU-koden. ”Vad många skumma saker det finns nuförtiden”.

Tidsperspektivet är dock en aning skevt eftersom vi svenskar började odla denna rotfrukt redan på 1700-talet. Hit kom den från Medelhavsländerna där den växer vilt. Till en början användes den i Sverige som medicinalväxt, men snart upptäcktes att svartroten med fördel kunde ställas på bordet också för fullt friska människor.

Men vem kan klandra den unge expediten? Inte många livsmedelshandlare utbildar sina anställda i vad butiken faktiskt säljer. Och den murriga svartroten hör ju till grönsakshyllornas verkliga doldisar.

Hur okänd den än må vara i dag har den genom tiderna uppskattats för sin fina smak. Somliga har liknat den vid kronärtskockan medan andra har kallat den för fattigmanssparris. Det latinska namnet retar dock knappast smaklökarna eftersom det härrör från ett spanskt ord för ett giftigt kräldjur. Och engelsmännen, som trott att svartroten kan fungera som motgift mot ormbett, omnämner den ibland som huggormsgräs.

Skörden, som tidigast sker under hösten, ställer stora krav på odlaren. De långa rötterna är ytterst sköra och om de går av rinner mjölksaften ut, vilket försämrar smaken.

Svartrötter kan råstekas tillsammans med andra rotfrukter i olja och bli tillbehör till kött och fisk eller bli basen i en ljummen sallad tillsammans med apelsin. Eller så kan man koka dem i fem minuter för att därefter rosta dem i ugnen överströdda med riven parmesanost, i cirka 15 minuter på 225 grader. En annan variant är att servera dem kokta med en roquefortsås.

Mitt tips:

•Förvara svartrötterna i en plastpåse i kylen.

•Skala svartrötterna med en potatisskalare under rinnande vatten, då försvinner den klibbighet som uppstår när de skalas. Låt dem därefter ligga i en skål med vatten och pressad citron fram till dess att de ska användas. De mörknar nämligen snabbt i kontakt med syret i luften.

•Om svartrötterna ska kokas, se till att inte ha för stark värme eftersom de lätt blir mosiga och får en mjölig konsistens.