Café Bohème Jahnkeoperan Musik: Puccini, Mozart, von Flotow, Offenbach, Strauss d.y., Bizet m fl Dirigent: Olof Boman Ouvertyrarr: B Tommy Andersson Text, regi & kostym: Thomas Jahnke Medv: Karin Nybom, Emma Lyrén, Johan Christensson, Andreas Landin, Thomas Jahnke m fl

Operalättvänner får en garanterat underhållande kväll som publik till ”Café Bohème” på Stockholms Stadshus gård. En sann operalättvän uppskattar till fullo denna speciella kombination av opera och operett med nya texter av operadirektörn tillika regissören och kostymören och möjligen sångaren Thomas Jahnke. Denna gång är basen Puccinis opera ”Bohème” som stuvats om till oigenkännlighet. I en operalätt vilar inga ledsamheter, den kan inte sluta tragiskt med döda sopraner och omöjliga kärlekar, så det fixar operadirektörn lätt med partnerbyten och öronbedövning. Operalätten lever också på ett gott humör och lite trams samt på lovande unga sångare och en liten men naggande god orkester under ledning av Jahnkeoperans eminente chefsdirigent absolute Olof Boman.

Ensemblen får fiffigt nog på sätt och vis spela sig själva, eftersom ”Bohèmes” fattiga konstnärer bara flyttas från Paris till konkurrensen och artistlivet i Stockholm. Med några kängor till svensk kulturbyråkrati på köpet och en rungande, sjungande lovsång till kulturen i allmänhet och operalätten i synnerhet. Ibland försvinner några talrepliker med kvällsbrisen, men det gör i sanningens namn inte så mycket, för just librättan (!) är kanske inte ”Café Bohèmes” starkaste sida. Solisterna är genomgående med på noterna: Johan Christenssons kärlekskranke grötrimsdiktare, Andreas Landins hetsporre Marcel och Emma Lyréns Musette, en temperamentsfull servitris med ambitioner. Karin Nyboms målmedvetna Mimi har både lyriskt sopranskimmer och skinn på näsan - på hennes primadonnaplaner biter ingen hosta. Det roligaste är återanvändningen av opera- och operettpärlor i nya och oanade sammanhang. För vad sägs om tenorpoeten Rudolfos entré med ”Nu är jag pank och fågelfri”, konstnären Marcels katalogaria om passande modeller (snodd från Leporello i Mozarts ”Don Juan”) eller de ytterligt fria omtolkningar av kända arior som ”Dom kallar mig Mimi - men jag heter Agneta”.

Här trängs örhängen från ”Carmen” och ”Hoffmans äventyr” med ett gäng glada operettmelodier och mitt i alltihop brister den upprymde operadirektörn ut i allsång som en annan Lasse Berghagen och hela stadshusgården dånar av ”I sommarens soliga dagar, vi sjunger en glad operalätt”. Det är så sant som det är sjunget.