Att framgångsrika modedesigner breddar sitt sortiment till att omfatta inredning och hemtextilier är vi vana vid – från Polo Ralph Lauren Home till Armani Casa, till Laura Ashley och Donna Karan. Att gå andra hållet är inte lika vanligt.
Bland de första internationella superstjärnorna som gått från inredning till mode finns de brasilianska bröderna Campana, som har en krokodilstol i designbagaget och som nu gjort en begränsad upplaga tröjor för Lacoste, där märkeskrokodilen tagit över tröjorna helt. Inredningsarkitekten Philippe Starck är sedan länge känd som designvärldens kärring mot strömmen och ska naturligtvis också vara med i leken. Tillsammans med skotska kashmirmärket Ballantyne har han skapat kollektionen Starck with Ballantyne – en serie multifunktionella plagg tillverkade i‑något som Starck benämner intelligent kashmir, ett material som forskats fram i Ballantynes verkstad. 30 damplagg och lika många herrplagg omfattar kollektionen, vars ledord är ergonomi och hållbarhet. Är detta då ett revolutionerade tecken i tiden?
–Knappast, säger Tom Hedqvist, rektor på Beckmans. Det finns ju flera exempel på personer på 1910- och 20-talet som gick över alla gränser. Det ryska avantgardet var fullt av gränsöverskridande formgivare som gjorde allt från kläder och möbler till skulpturer. Futurismen var också gränsöverskridande och även Bauhaus byggde på den idén.
Dagens gränsöverskridningar är väldigt olika till sin natur, understryker Tom Hedqvist. Det handlar snarare om att en modedesigner mutat in ett varumärke som den passar på att licensiera ut till heminredningsaktörer, eller – ovanligare – tvärtom, som i fallet Starck. Man anlitar spökdesigner som får utgå från skisser och idéer.
–Det är ju knappast Philippe Starck själv som tar fram de här plaggen, säger Tom Hedqvist. Att vara modedesigner handlar inte bara om öga och formuppfattning utan kräver tekniska kunskaper. Jag tycker att man ska respektera yrkeskunnandet inom varje disciplin och inte fuska.
Eva-Lena Degerhäll, pressansvarig för Granits kläder, håller inte med. Hon tror att design främst handlar om en känsla för ett koncept:
–Om tryggheten från varumärket finns där är det egentligen ganska liten skillnad mellan att ta fram en produkt i form av en mugg eller i form av ett plagg.
Förvarings- och inredningsföretaget Granit, som i drygt tio år arbetat med praktiska och enkla lösningar för hemmet, lanserade sin första klädkollektion 2006. Under de senaste åren har vi i‑Sverige kunnat se flera andra inredningsföretag addera mode till verksamheten. Stockholm design house lanserade förra året Anna Bonneviers klädkollektion Numb, som belönades med utmärkelsen Swedish design award. Tidigare i år lanserades arkitekten och möbeldesignern Thomas Sandells väskor för Palmgrens läder och för tre år sen lanserade David design den första kollektionen av sitt skräddade herrmode.
–David design använder sig av frilansdesigner för såväl mode- som möbelkollektionerna, men i‑flera fall har vi låtit formgivare från möbelprocessen vara med i‑designprocessen för modekollektionen för att skapa ett äkta gränsöverskridande samarbete, säger företagets vd Mats Ljungström.
Mats Ljungström tycker sig se att mode med en bakgrund i inredningsdesign är mer funktionsinriktad i sin formgivning, vilket han tror har att göra med att möbelformgivning i högre grad än modedesign har ambitionen att skapa bestående stilar som fungerar i vardagen. Även Philippe Starck trycker på funktion i‑sin kollektion och kallar sina kläder multifunktionella, ergonomiska och hållbara.
–Möbeldesign är besläktat med arkitekturen och drivs av ambitionen att skapa klassiska verk som tål tidens tand, säger Mats Ljungström.
Modedesignen är sprungen ur den moderna popkulturen vars själva drivkraft är att spegla samtiden. Det finns ett naturligt motsatsförhållande mellan de två, men därmed inte sagt att det inte går att korsbefrukta.
