Mannen vars liv var som en saga, och han själv som en sagokaraktär, fick också ett sista offentligt framträdande som ingen annan. Rimlighetsproportionerna kring Michael Jackson var spräckta redan från början men att CNN väljer att i timmar visa livebilder, som inte säger något nytt, filmade på avstånd med helikopter, på kapellet där familjen håller sin privata minnesceremoni, blir givetvis, oavsett hur stor Jackson var, en konstig prioritering när kravaller pågår i Kina.
Men att Michael Jackson skulle omgärdas med lugn och ro efter sin död var aldrig ett alternativ. Den 50-årige sångaren som levt sitt liv utanför vanlighetens gränser skulle givetvis inte göra sin sorti från denna världen med en diskret vinkning. Istället rullas han bokstavligen in på första parkett. Michael Jackson må ha varit en superstjärna så stor att han inte verkade vara gjord av kött och blod men hade det inte varit mer respektfullt att låta honom få dispens från att fysiskt medverka denna kväll. För visst går det att hylla Michael Jackson utan att han måste dyka upp i avliden form. Å andra sidan blev det en regelrätt avslutning på en historia som aldrig följt normen.
Bara enstaka gånger sveper kameran över platserna där hans tre barn sitter, tuggummituggandes och med ett lite uttråkat kroppsspråk. I We are the world, med familjen Jackson och bland andra Lionel Richie, Usher och Jennifer Hudson på scen, dyker barnen upp igen. Innan kistan rullas ut igen får Jacksons dotter Paris gråtande, med stöd från Janet Jackson, säga några ord om sin pappa. Ett inslag som, oavsett hur rörande det var, faktiskt kunde ha besparats elvaåringen.
Stevie Wonder gjorde en fin Never dreamed you’d leave in summer och Jennifer Hudsons version av Will you be there blev en fin balladhistoria. John Mayers gitarr-karaoke till Human nature blev dock bara en upplevelse för honom själv.
Stuart Backerman, Jacksons före detta publicist, berättade i CNN att han är övertygad om att Jackson skulle ha älskat uppmärksamheten denna dag. Tv-sändningarna blev om än lite väl långdragna med kistfärder i realtid en värdig och nedtonad hyllningsföreställning innan Michael Jacksons kropp rullades ut från sitt sista uppdrag som superstjärna.
