–Jag fick en mycket stilig inbjudan från Burgtheater i Wien. De ville att jag skulle iscensätta ett eget, fritt valt, manuskript. Eftersom jag attraheras av risker tog jag steget att göra teater för första gången i mitt liv. Berättelsen har jag haft i huvudet i över tio år.

Har du aldrig velat göra den som film?

–Aldrig. Det skulle vara patetiskt att göra en uppföljare till Festen. Men jag berättade historien för Matthias Hartmann, teaterdirektören, som enligt utsago sedan inte kunde sova i två veckor. Det är nog bäst att vi sätter upp det här, sa han. Så skrev jag manuskriptet, tillsammans med Mogens Rukov som har varit med på hela Festen-resan. Det tog tio dagar.

Är den lika bra som Festen, tycker du?

–Ja. Fast det är ett teaterstycke så de bör inte jämföras. Och jag tror inte att det kommer att bli film av den. Jag skulle kunna tänka mig att juridiskt stoppa den från att någonsin filmatiseras.

Vem möter vi denna gång?

–Allihop. Utom Helge, för han är död. Det är honom de begraver.

Din nya film Submarino har fått ett fint mottagande här i Berlin. Det talas om en comeback…

–Kalla det inte comeback. Jag har varit här hela tiden. Om det är en comeback så är det ni som har kommit tillbaka till mig, inte tvärtom.