Det ursprungliga ”Har du hört den förut?” spelades in bland träslaget furu, Evert Ljusberg och skummande öl, och om någon hävdar att ölen serverades i stövelformade glas kommer jag att tro det. Där berättades roliga historier och vitsar som normalt sorteras under rubriken Dagens garv. ”Har du hört den förut?” är ett så daterat program att jag har svårt att greppa att det sänts under min livstid. Galenskaparna-sketchen där formatet lustmördas under titeln Ja, vi har hört den förut! känns i sig uråldrig.

Snart är SVT:s humorwebbsatsning med en ny upplaga av detta före-Glenn-Killing-program slut för säsongen, och de välstajlade mediemänniskorna i Diplomats cocktailbar har varit ungefär så långt man kan komma från öltunnor, oironiska skägg och bonnig höhö-humor. Ibland har jag inte vetat om jag fnissat åt deltagarnas självmedvetna nervositetsflabb eller åt själva vitsarna – både och tror jag. En av André Wickströms fräckisar, innehållande bland annat en röd ros i en stjärt, har jag de senaste veckorna återberättat med varierande resultat. Men det är den enda poängen också i Har du hört den förut? version 2.0: roliga historier. Så snart sällskapet närmat sig de tvångsmässiga frågeställningarna kring ”varför är det här roligt?” och ”kan man verkligen skämta om vad som helst?” har det urartat i snarkfest.

Under fliken Humor på SVT:s webb finns en hel del av både roligt och sömnpillrigt. Telefonsupporten, några minuter långa avsnitt om den sorts arbetsplats som måste vara den mest föraktade i Sverige, är bitvis lovande. Emma Peters kan förmedla en hel personlighetstyp genom ett sätt att röra fingrarna och Jesper Rönndahl är rolig redan genom sin uppsyn. Formen lämnar en del att önska, sketcher i stapel är bättre som idé än i sitt genomförande.

För övrigt: ser jag mycket fram emot nya webbserien om tatueringsstudion Salong Betong. Agnes-Lo Åkerlind, hjärnan bakom om Rebecca och Fiona-serien, som programmakare bådar gott. Premiär i höst.

Bellmannen , med Dregen, har potential att bli Youtube-kult. Inte för att det är särskilt roligt, jag har själv deltagit i proffsigare lussespex i högstadiet, utan för att Dregen är med och för att det är klassiska fånerier utan en tanke på morgondagen.

Webbexlusiva satsningar är en bra idé. Webben blir en frizon för både programmakare och tittare. Utan jättebudgetar (förutsätter jag), förlamande krav på tittarsiffror (som lätt resulterar i försök att passa alla utan att passa någon) och rutiner som heter ”så här har vi alltid gjort”. Som en plantskola full av experiment- och leklust. Och som tittare väntar man sig inga Så ska det låta-produktioner.

På SVT:s humorwebb finns också Kakan och Julia, som i sina musikvideor är allt svensk humor saknat. De är politiska, smarta, unika och lyckas vara roligast i Sverige. De behöver inte experimentera längre: ge dessa universalgenier större plats och fria händer.