Julkalendern lever, som få andra barnprogram, sitt eget liv. Den har nu 50 år på nacken men ändå är det närapå omöjligt att utröna genretypiska drag vare sig i tematik eller form. Många har visserligen kretsat kring jul och julfirande, men långtifrån alla. Många har inslag av magi och fantasteri, men långtifrån alla. Några är typiska uttryck för sin tid, andra inte.

Årets upplaga heter Skägget i brevlådan (tv) och Klappkampen (radio) och bygger för första gången sedan Teskedsgumman på samma ­karaktärer, gestaltade av samma skådespelare, i båda ­medierna. Klas (Måns Nilsson), Lage ­(Anders Johansson) och Renée (Sandra Huldt) delar lägen­het.

Liksom tidigare barnkulturella ménage-à-trois, såsom Fem ­myror och Allt och lite till, har de sina givna, lätt karikatyriska, roller: Klas är den uppblåste ­typen med överdrivet gott självförtroende och en enorm förmåga att utnyttja människor i sin närhet, Lage är den snälle och alltid glade men inte smartaste och Renée är den geniala som älskar utmaningar och alltid uppfinner nya otroliga ­manicker. Alla har de iögon­fallande kläder långt mer barnsliga i färg och form än ­dagens ungar bär.

I Skägget i brevlådan råkar Lage skicka fel lapp till Tomten; istället för att posta den önskelista han knåpat på sedan i maj ­råkar han stoppa en inköpslista i brevlådan. För att slippa få mjölk, smör och gurka i julklapp måste han med sina vänners hjälp hitta Tomten och rätta till sitt misstag. Det verkar dock som om även en skum liga med diverse påskattribut, såsom äggskalsmössor och fjäderfjun, försöker finna samme skäggprydde man och inte skyr några medel för att lyckas.

Det hela utspelar sig i en kliniskt ren, futuristisk stad som påminner om den Underjord som huvud­personen Bobo besökte i En decem­berdröm, julkalendern 2005. Höga, linjära husfasader pryds av reklamaffischer, det blinkar och far men något organiskt liv syns inte till. Bortsett från människorna, då, som även de har framträdande robotdrag i den hårt stiliserade karaktärsteckningen. Här är inget på riktigt. Och jag har svårt att föreställa mig att denna ytliga låtsasvärld skulle ­engagera mycket längre än till 10 december – max.

Bättre fungerar i så fall den skruvade humorn i radion. I Klasskampen tävlar Klas mot sin odrägligt rike och framgångsrike bror om vem som kan ge mamma finaste julklappen. Med sina 12 kronor ligger Klas en bra bit ­efter, men han vägrar ge upp.

Visserligen är Måns Nilsson och Anders Johansson kända från såväl radio som tv, men jag har ändå svårt att förstå varför just denna serie skulle bli dubbel­kalender. Det kunde gott och väl räckt med en radioversion.