Kleins fingertoppskänsla och tajming är lika imponerande som när hon för sex år sedan gav ut den så inflytelserika No logo. Här i England publicerades hennes nya bok i måndags och om några veckor kommer den på svenska. Egentligen räcker det med att läsa den fullständiga originaltiteln för att inse att det Klein försöker säga går att applicera på nästan allting som sker omkring oss just nu. The shock doctrine: the rise of disaster capitalism.
Katastrofkapitalism är hennes namn på nyliberalismens uppgång och uppgång. Och här – i den lilla sfär som behandlar kultur, mode, popmusik och tv – är den ju minst lika tydlig som i efterdyningarna av orkanen som totalförstörde New Orleans.
Precis som Klein säger är det endast när högervindarna blåser som starkast som kultur reduceras till siffror, bara då är alla andra kriterier som – ursäkta mig – bortblåsta.
När jag häromdagen tittade på Expressens nystartade Kultur-tv – det första svenska tvprogram jag sett sedan januari 2006 – kändes det verkligen som om den hyperpopulära svenska bloggare som intervjuades i programmet upprepade gånger försökte säga:
”Kultur kan ju vara så besvärligt så för att underlätta lite så avfärdar jag den som pretentiös och oviktig så vi kan koncentrera oss på viktigare saker, som mitt saldo.”
Hur ironisk han än ville framstå som märker jag, nu när jag följer svensk media från ett annat klimat, hur inställningen, precis som Klein påpekar, verkligen har förändrats.
Aldrig tidigare har svenska tv-krönikörer och deras närbesläktade mediabevakare varit så nere med just antal besökare, rena siffror och statistiska sanningar. Här bortifrån känns därför plötsligt låga tittarsiffror i Sverige som den nya motsvarigheten på full pott i forna tiders intelligenstester.
”Är du med i Mensa?”
”Nej, men jag har väldigt låga tittarsiffror.”
”Wow!”
”Och hur många besökare har din blogg?”
”Typ sju.”
”Shit, då måste den vara bra på riktigt.”
Vissa dagar känner jag mig som en utlandssvensk korsning av Torsten Ehrenmark och Erol Alkan. Någon måste ju med jämna mellanrum räcka upp handen och säga att majoriteten är överskattad. Därför ska jag redan imorgon bitti gå på Serpentine Gallerys Matthew Barney-utställning, lyssna lite närmare på både Erasmo Carlos och Late Of The Pier samt tjata om krautrockcombon Guru Gurus sällsynta spelning på Trädgårdshistoriska museet för alla jag träffar.
