–Jag har haft föräldrar som inte har råd att sätta båda barnen här. En familj lät sin son gå, men dottern fick inte – och det var bara på grund av kostnaderna. Då blir man ganska arg, säger Moa Danielsson, som är tablalärare på Kulturskolan i Bredäng.
Musikhögskolan, som hon nyss gick på, har fått kritik för sin snedrekrytering, att de flesta eleverna kom från svenskfödd över- och medelklass. Kulturskolan har en viktig uppgift som första ingång till musikutbildningarna, tycker Moa Danielsson, men även Kulturskolan har svårt att nå barn till invandrade föräldrar.
–Sådana här projekt ändrar på det och då känns det sorgligt att se att vissa inte kan gå bara för att de inte har råd.
Nyss hemkommen från musikstudier i tablans hemland Indien ställer hon fram rytminstrumenten på små puffar och plockar fram en liten hammare för att stämma dem. Egentligen har hon en deltidstjänst på tio procent, men jobbar oftast mycket mer, precis som de flesta andra lärarna gör, enligt henne. Så att det skulle gå att effektivisera bort ytterligare resurser har hon svårt att se.
–Jag tycker inte att det finns utrymme att skära ned mer, säger hon.
Barnen kommer in och sätter sig ned vid instrumenten och Moa Danielsson frågar vilka slag de kommer ihåg. Davena Mirsi minns ka-ka och tillsammans börjar de spela, inte helt unisont, men efter en stund faller alla in i samma rytm. Det låter svårt, fast 8-åriga Davena Mirsi skakar på huvudet åt det intrycket.
–Nej, det är enkelt! Det här är andra gången jag är med, men vi har tabla hemma, så jag brukar spela, berättar hon.
På kontoret bredvid sitter enhetsassistenten Ralf Hansen, som jobbat inom Kulturskolan i 38 år och är en av eldsjälarna bakom inriktningen Världens musik och dans.
När det förra stora sparpaketet annonserades 2007 var han en av dem som försökte få politikerna att ändra sig.
–Man bygger barriärer för människor som har sämre ekonomi. Vem du än talar med så har de exempel på att avgiftshöjningen har satt spår. En danslärare hade några tjejer som fick betala sina lektioner själva och inte längre hade råd när det blev dyrare, så de slutade, säger Ralf Hansen.
Han tycker att Kulturskolan borde vara en rättighet för alla barn och han pratar entusiastiskt om ensembleorkestern i Bredäng med instrument som saz och oud.
–De är fantastiska! Den verksamheten har vi egentligen inte råd med nu, men vi kommer att genomföra den ändå på något sätt. Vi vet bara inte riktigt vem som ska betala.
