Martin Rolinski har alltid varit intresserad av siffror och problemlösning. Hans pappa är akademiker och det var han som introducerade sonen till matematikens värld. På gymnasiets naturvetenskapliga program läste Martin matte på högsta nivå. Betyg? Mycket väl godkänt, såklart.

– Men jag har aldrig varit någon pluggis, ­säger han bestämt.

Och även om Martin erkänner att han är en mattenörd så hävdar han ödmjukt att han är en medelmåtta. Han får det att låta ganska självklart, att ekvationer kan vara till hjälp oavsett om man ska lansera en ny skiva eller sätta upp en balk.

– Matematik är ett verktyg för att lösa problem. Det handlar om att analysera problemet, dela upp det i delar och till sist ställa upp det.

Att han skulle plugga vidare efter gymnasiet var inte konstigt. Då fanns det inte på kartan att han några år senare skulle turnera Europa runt som frontfigur i ett popband. Hemma ville de att han skulle bli läkare men det tyckte inte Martin verkade kul. Som civilingenjör kände han att det fanns valmöjligheter. Han började läsa elektronisk mekanik på Chalmers i Göteborg men bytte till maskinteknik med industriell ekonomi när han bytte till Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm.

– Jag tycker att det är spännande med innovationer och intressant med ekonomi, så utbildningen passar mig.

I stor dunjacka, prydlig i skjorta och tröja, jeans och med en rejäl väska på axeln kommer Martin Rolinski in på restaurangen på Valhalla­vägen i närheten av KTH. Han är irriterad på en försening i tunnelbanan och bristen på information. Den italienska restaurangen hör till en favorit bland lunchställena runt campus.

Han sitter helst och pluggar i skolans läse- eller datasal så det blir en del luncher i kvarteren.

– Jag kan inte sitta hemma och plugga, då gör jag hundra andra grejer. Eftersom jag har mycket med BWO är det viktigt att jag strukturerar min tid.

Den typiska studentmaten som nudlar, pasta och ketchup hoppar han över och att värma medtagen mat i mikron i skolmatsalen är absolut inte Martins grej. Att äta ute är en lyx han gott och väl kan unna sig. Han behöver ju inte tänka på att studiemedlet måste räcka.

Just nu arbetar Martin med ett examens­arbete för Telia Sonera som handlar om digital musikdistribution. Sedan ska han söka jobb och han har lite på gång men det vill han inte prata om innan något är klart.

– Men det måste fungera med BWO, det är en förutsättning.

Musikkarriären startade när Martin slog vad med sina kompisar om att han skulle våga göra bort sig i dokusåpan Popstar. Han gjorde inte bort sig det minsta utan gick tvärtom väldigt långt i programmet.

Eftersom han hade tagit ett sabbatsår från Chalmers beslutade han sig för att satsa den tiden på musik, det fick bära eller brista. Så kom han i kontakt med Alexander Bard och tillsammans med Marina Schiptjenko bildade de BWO. Martin var säker på att han ville fortsätta att plugga men flyttade till Stockholm.

– Det är ganska knöligt att byta skola och jag förlorade en del poäng men egentligen var det bra eftersom utbildningen här passade mig bättre än den på Chalmers.

Både Alexander och Marina har akademisk bakgrund, vilket Martin tror underlättar hans pluggande. Intresset för sudoku har de gemensamt – de ser det som ett suveränt tidsfördriv när de måste vänta på flygplatser och tillbringa timmar i turnébussar. Martin löser sudokun i tidningar och Alexander köper böcker som Martin tar.

– Vi brukar tävla. Tyvärr tycker båda att vi är bäst men jag tycker att Alexander fuskar för han testar sig fram och fyller i siffror som han sedan suddar ut.

Martin förklarar entusiastiskt hur man ska tänka för att lösa sudoku och när han inte får något gensvar försöker han en gång till.

– Det är lite lustigt att många som säger att de hatar matte samtidigt är bra på att lösa sudoku. Det handlar ju om samma sätt att tänka. Precis som med matte måste man känna till vissa tricks.

Martin tycker att vi i Sverige har ett märkligt förhållande till matematik. Här får vi från början lära oss att matte är något svårt som bara vissa klarar av, samtidigt är nivån på den matte som man lär sig i skolan ganska låg. Och på högskolan ägnar man inte tid att förklara när någon inte förstår.

– Det är ett problem att ingen vågar fråga. Alla sitter i bänkarna och låtsas som att de förstår allt men sedan efter föreläsningarna är det ingen som har hängt med. Jag har märkt att det ofta är tjejer över 30 som vågar fråga professorn direkt och jag brukar också fråga, annars är det ju ingen idé att man är där.

På KTH vill han bara vara Martin, en av flera tusen studenter. Och även om han blir igenkänd, är det få som visar det.

Däremot finns det gränser för hur mycket KTH-student han vill vara. Att delta i studentlivet och gå klädd i overall har aldrig lockat Martin.

Avståndet mellan KTH och tv-huset är ungefär tre kilometer. Att de två institutionerna ligger så nära är perfekt. Det har hänt att Martin åkt direkt från en tv-inspelning till en före­läsning. Han minns särskilt ett tillfälle.

– Jag tog en taxi och hann precis till före­läsningen. Ingen av de andra studenterna reagerade när jag hastade in men efteråt när jag skulle fråga professorn om ett tal så tittade han mycket konstigt på mig. Jag hade ju värsta tv-sminkningen och såg inte klok ut.

Mycket i Martins utbildning kräver närvaro. Överlag är både lärare och kursare förstående med att han inte alltid kan delta i alla före­läsningar och på grupparbeten. Men han är ambitiös. Det senaste året har han tagit 74 poäng, normalt tar man 40 på ett år.

Martin vidhåller att han är samma person oavsett om han sitter i studentbibblan och pluggar eller umgås med sina BWO-kollegor.

– Det är den privata Martin. Min extroverta scenpersonlighet är något jag plockar fram, men det gör väl alla som står på scen.

Eftersom pluggandet är på heltid tar han med sig dator och böcker ut på turnéer. Men Martin har kommit på att han inte kan plugga för tätt inpå en spelning, då hinner han inte ladda tillräckligt.

Han lever ett hektiskt liv och verkar inte ha några sysselsättningsproblem. Tvärtom. Men lugn är inget han söker – och lagom till att omgivningen vant sig vid att han kombinerar en artistkarriär med akademiska studier är det dags för nästa steg: Snart är han utexaminerad civilingenjör och då är han fast besluten att kombinera två jobb.