I Filmtecknarnas kontor på Söders höjder går en unik kulturarvsfilm just nu mot fullbordan. Där håller filmaren Anders Wahlgren på att återskapa Stockholm så som staden såg ut vid tiden för regalskeppet Vasas förlisning. En tredjedel av husen i Gamla stan var ännu av trä, Södermalm reste sig som en kal klippa och Strandvägen på Östermalm var bara ett skogsbryn.

Till sin hjälp har han tio unga datortecknare – flera med erfarenhet från Hollywoodproduktioner.

Oftast jobbar de med långt mer kommersiella produkter som reklam, musikvideor och skräckfilm. Nu när det gäller kulturarv är målet att vara sanningen trogen.

–Mitt tema är alltid historia. Jag gör filmer om konst och kultur, och om riktiga människor som har levt, berättar Anders Wahlgren som fick satsa en miljon kronor av egna pengar för att över huvud taget kunna dra igång inspelningen.

Hans film om Vasa blir Sveriges första stora historiedokumentär med digitala miljöer. Det har gått 20 år sedan jättedinosaurierna i Jurassic Park introducerade datoranimerad film. Då var kostnaderna enorma, i dag kan digitala filmprojekt göras på ganska normala datorer.

Filmtecknaren Anna Carlsson har precis fått vågorna att klucka kring regalskeppet Vasa.

–Det roliga med den nya Vasa-filmen är att den också visar människorna och samtiden, säger hon.

Jag kanske kan hitta sponsorer, men då är reglerna sådana att SVT inte får sända. Samtidigt vågar sig TV4 sällan på de smalare ämnena.

Anders Wahlgren

Åtta autentiska människoöden finns med i filmen, som alltså skildrar dåtidens stockholmare. Skådespelare står för en mängd scener som har spelats in på 35 mm färgfilm, alltså traditionell biokvalitet.

Det nya är att utomhusscenerna i efterhand förses med digitala kulisser för att det ska se ut som på 1600-talet. 150 olika natur- och stadsmiljöer har tecknats digitalt – de visar ett fattigt och smutsigt Stockholm med många tegelfasader och murriga färger, men också glesbebyggda malmar med hus som liknar bondgårdar.

–Utomhus har nästan allt i Stockholm förändrats, men gatornas sträckningar och husens grunder är ännu som på 1600-talet, och därför kan scenerna filmas på plats. Eftersom vi vet de exakta kameravinklarna och panoreringarna räcker det att rekonstruera delar av bakgrunderna, berättar filmritaren Martin Bergquist som är nästan klar med Stortorget som det såg ut för 383 år sedan.

Det kan tyckas självklart att Sverige ska kunna producera påkostade filmer om historia och kulturarv. Men det är mycket svårt även för en känd filmare som Anders Wahlgren som har arbetat i fyra år för att hitta en finansiering.

7,5

miljoner kronor i stöd fick Anders Wahlström till slut av SVT.

All forskning om Stockholm och dåtidens människor fick han göra själv, på fritid utan betalning. Han har också själv skrivit manus, producerat, regisserat och är berättarröst. Och en miljon kronor har han själv gått in med.

Till sist fick Anders Wahlström SVT:s stöd på 7,5 miljoner kronor. Planen är att filmen om ”Vasa – människorna, skeppet, tiden” ska bli tv-julens stora dragplåster med två timslånga avsnitt och ett kortare faktaprogram.

–En full spelfilm av den här arten hade kostat 50 miljoner kronor att göra i Sverige. Nu tar jag en genväg så att budgeten stannar på tio miljoner kronor, men det har ändå varit nära att filmen aldrig blev av.

Enligt Anders Wahlgren är det ett stort problem att dokumentärer om kulturarv har så svårt att få resurser från ett enda ställe.

–Hade jag varit ung i dag, skulle jag kanske inte fortsätta.

Han är inte ensam i sin kritik. En annan känd svensk kulturarvsfilmare är Göran Gunér som i flera brev till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth – än så länge förgäves – har påpekat att genren så ofta ramlar mellan stolarna att det borde införas ett separat filmstöd för kulturarvsfilmer, särskilt eftersom SVT inte längre har samma resurser som förr och de titlar som kan få stöd av Svenska Filminstitutet är så få.

Filmprojektet ”Vasa –människorna, skeppet, tiden” framstår just nu som det lyckosamma undantaget.

Satsningen gynnas av ett brett intresse under jubileumsåret för bärgningen 1961. Anders Wahlgren har också draghjälp genom sin egen familjehistoria. Hans farbror Kurt Wahlgren var nämligen den som filmade bärgningen av Vasa för 50 år sedan, och det är numer Wahlgren den yngre som äger filmbolaget Suecia där den historiska färgfilmen om bärgningen ännu ligger i tryggt förvar. Cirka tio minuter sådan 60-talsnostalgi ska klippas in i dokumentären.

–Slutet på filmen blir att Vasa seglar vidare som om den aldrig hade sjunkit. Annars hade vi ju aldrig kunnat se den, säger Anders Wahlgren som utlovar en lättsamt anekdotisk ton.

Han har en idé om vad nästa film om svensk historia borde kunna bli, men befarar att filmen aldrig kommer att kunna finansieras.

–Jag kanske kan hitta sponsorer, men då är reglerna sådana att SVT inte får sända. Samtidigt vågar sig TV4 sällan på de smalare ämnena.