När det står klart att Herta Müller, född i Rumänien men numera tysk medborgare, tilldelas årets Nobelpris i litteratur är en flock journalister redan på plats vid hennes hem i Berlin.

Hon var hemma, men ville inte öppna dörren – inte ens när svenska ambassadören kom med blommor för att gratulera henne.

– Jag klarade det inte. Till och med nu är det nästan så att jag knappt kan prata om det. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant, det var så oväntat, förklarar hon under presskonferensen i Berlin.

Presskonferensen hålls i en liten lokal med 70 personer närvarande, mestadels journalister och förlagsfolk. Herta Müller ger korta men väldigt starka svar på de frågor som ställs. Hon återkopplar flera gånger till sin grymma bakgrund i Rumänien under kommunistdiktaturen, som tvingade henne i landsflykt 1987.

– Diktaturen är visserligen borta men mycket av det som hände och känslan av att vara förföljd finns kvar i mig. Det är det mitt skrivande handlar om. Jag är ledsen över att mina vänner som inte överlevde inte är här, säger hon.

Gång på gång berättar hon nästan försynt att hon fortfarande inte hunnit smälta att hon tilldelats Nobelpriset i litteratur. Men det kommer inte att förändra henne vare sig som person eller författare, garanterar hon.

– När jag steker ägg eller köper potatis i butiken kommer jag inte att känna mig som en Nobelpristagare.

Tysklands kulturminister Bernd Naumann är också på plats för att gratulera Herta Müller. Hans typiskt politiska gratulationstal, som bland annat innehåller en uppräkning av tidigare tyska litteraturpristagare och ett ”tyskarna är stolta över dig”, tycks inte imponera på Nobelpristagaren.

Hennes svar blir kort och gott:

– Tack.