Efter en del strul, tidsbyten och till slut byte av intervjudag så har jag till slut Andrew Butler på and­ra sidan telefonluren. Han berättar att han är hemma i New York och att han och de övriga som ingår i Hercules & Love Affair håller på att förbereda sig för den turné de just ska ut på.

Med tanke på att Hercules & Love Affair inte är en fast grupp utan mer Andrew Butler och några goda vänner så låter det ambitiöst att ge sig ut på konsertrunda.

–När vi ställer oss på scenen blir det full show. Det är så tråkigt när projektaktiga band ska spela live och det bara är en dj och kanske en av de som sjunger på låtarna som dyker upp. Vi har trummor, bas, gitarr, klaviatur, blås och dansare. Det ska vara lite fest över det hela, förklarar Andrew Butler.

Detta innebär att Butler tar med sig sångaren Antony Hegarty, känd från Antony & The Johnsons, Kim Ann Foxman och r’n’b-artisten Nomi – de som utgör kärnan i Hercules & Love Affair. Och idén är inte att framföra exakta versioner av låtarna som de spelats in, snarare tvärtom.

–Musiken är i ständig förändring. Man kan göra saker live som man inte hittar fram till i en studio och tvärtom. Det måste kännas fräscht både för publiken och för oss. Det finns fickor i låtarna där man kan stoppa in nya saker. Sedan tycker jag att det är viktigt att spela den här typen av musik live, med riktiga musiker. Under de senaste tio, kanske femton, åren har nästan inga med vår bakgrund gjort det. Men förr, under discoeran, framfördes alltid låtarna med full orkester. Det ger ett helt annat djup, en annan upplevelse, säger Andrew Butler entusiastiskt.

Att Hercules & Love Affair har kommit så här långt är lite av en överraskning för Butler. Det var nämligen nära att inte bli något alls av det hela.

–Blind spelade jag in för fyra år sedan. Jag hade en låt som jag höll på och lekte med. En dag frågade jag Antony Hegarty, som jag varit god vän med länge, om han inte kunde sjunga på låten. Efteråt tyckte vi båda att det lät kul. Men sedan hamnade projektet på hyllan. Antonys egen karriär med The Johnsons tog fart och jag glömde nästan bort vår inspelning. Den var egentligen aldrig menad för utgivning, det var mer min lilla hobbygrej. Jag hade fullt upp som dj och var inte direkt intresserad av en musikerkarriär.

När Antony & The Johnsons gigantiska framgångar med skivan­ I’m a bird now började mattas av kom Antony hem till Andrew Butler en dag och propsade på att få lyssna på den där inspelningen de hade gjort.

–Vi blev båda förvånade över hur bra det lät så jag tog med Blind till en klubb där jag spelade för att testa den. Och den fungerade väldigt bra. Man kan nog säga att Hercules & Love Affair föddes i och med dessa händelser. Då bestämde jag mig för att skriva låtar och sätta ihop en del andra inspelningar jag hade liggande till något man kunde presentera för ett skivbolag. När jag väl släppte loss gick det riktigt snabbt.

Eftersom det inte fanns så mycket pengar eller något skivbolag involverat i början höll Butler det hela småskaligt. Kompisen Antony Hegarty fick fortsätta att sjunga, men även sångerskorna Nomi och Kim Ann Foxman plockades in.

–Jag funderade aldrig på vem som skulle sjunga vad, den som var på plats fick testa. Det här handlar om mina närmaste vänner så vi hänger ändå alltid tillsammans. Ett par av låtarna har både Antony och någon av tjejerna sjungit på, bara för att testa hur resultatet skull bli.

Andrew Butler flyttade från Denver till New York för att komma närmare dansmusikens hjärta och klubblivets dekadens. Musik har han alltid skapat, berättar han, men mest för sitt eget höga nöjes skull. Dansmusiklegendaren Arthur Russel är en stor idol. Men Butler älskar också den första discoeran varmt.

–I många år har den gamla discon varit svår att spela på klubbarna. Antagligen har det att göra med att den musiken känns så kopplad till det liv folk levde när hiv och aids kom. Men jag har märkt en attitydförändring hos en del producenter och dj:er på senare tid. Disco är fantastisk musik som kan innehålla allt möjligt. Det finns rockelement, salsa, funk – ja disco kan bli det du vill att disco ska vara.

Helt uppenbart gillar Andrew Butler att prata musik. Han droppar olika namn som varit viktiga för honom i olika perioder i livet. De mest förvånande är Cocteau Twins och Justin Broadrick.

–Liz Frazier i Cocteau Twins röst är änglalik. Hon räddade mig när jag var tonåring. Broad­rick tycker jag om för att hans band Godflesh både har hårdrockens brutala tyngd men också är öppna för elektroniska experiment och dansmusikinfluenser. Jag vill själv inte vara en person som målar in mig i ett hörn och bara gör en sak. Och jag hoppas att det hörs på vår skiva.