Sverigedemokraternas kulturpolitiska program rymmer bara tre punkter. Här handlar kultur enbart om sådant som är ”gemensamt” och ”svenskt”.

SD:s prioritet nummer ett handlar om att dra ner stödet till mångkultur. Istället vill man satsa på det man kallar fosterländsk kultur – exempelvis folkdräktssamlingar och ett vikingamuseum.

Kulturens uppgift att väcka tankar, vända på perspektiv och utmana det etablerade saknas i Sverigedemokraternas kulturprogram. Partiet skriver att pengar inte ska gå till kultur vars syfte är att ”chockera, uppröra och provocera”. I sitt program tar SD avstånd från ”destruktiva och elitistiska kulturyttringar”.

Som exempel på sådant som inte ska få offentligt stöd nämner SD:s presstalesman Erik Almqvist bland annat Moderna museets nonfigurativa konst.

– Det finns också många installationer som skattepengar knappast borde gå till, säger han.

Varför ska kulturen inte få provocera?

– Vi är inte ute efter att stoppa något, däremot menar vi att folks skattepengar inte ska användas till att försöka få folk att byta åsikt om vad de gillar, säger Erik Almqvist.

Enligt SD ska kulturanslag ges i proportion till ”det folkliga intresset”.

Partiet säger inte nej till att ha något slags smakdomare, säger Erik Almqvist. Men han tillägger att man också kan låta marknadsvärdet ge vägledning.

– Det säger väldigt mycket om vad folk vill ha. Ta till exempel arkitektur. Folk betalar mer för bostäder i sekelskiftesstil än i funkis, och då borde man bygga så.

Erik Almqvist ser retroarkitekturen i området Jakriborg som ett positivt exempel på stadsbyggnad i Skåne. Från Skåne hämtar han också ett exempel på kultur som, enligt SD, inte borde få stöd: Andres Serranos fotoutställning A history of sex, som visades på Kulturen i Lund 2007.

Skåne har länge varit Sverigedemokraternas starkaste fäste. 2006 kom partiet in i skåningarnas fullmäktige, Region Skåne.

Niklas Orrenius, journalist på Sydsvenskan, har bevakat partiet i flera år. Han konstaterar att SD drivit kulturfrågor hårt i Region Skåne.

– Flera i SD-toppen är kulturpolitiskt intresserade. Och jag tror att de kommer att fortsätta prata mycket kultur i riksdagen, säger han och tillägger att partiet gärna ställer kultur mot exempelvis vård.

Enligt Niklas Orrenius har SD en mycket marknadsmässig syn på kultur.

– Kultur handlar för Sverigedemokraterna om sådant som bär sig, annars ska det inte få offentliga medel, säger han och tillägger att undantag dock görs för sådan kultur som anses bära upp det svenska kulturarvet.

Men SD har enligt Niklas Orrenius inte fått något inflytande alls över kulturpolitiken i Skåne.

– De andra partierna i Skåne har verkligen stått upp och markerat mot den här kultursynen, säger Niklas Orrenius. Han tar som exempel att samtliga etablerade partier försvarade A history of sex som en viktig utställning, när SD försökte döma ut fotografierna som ”perversa”.

Niklas Orrenius konstaterar att det har blivit mer kulturdebatt i Skåne sedan SD kom in i Region Skåne. Han säger att de etablerade partierna tvingats slipa sina argument, och att de fått många tillfällen att förklara sin kultursyn.

– De har tvingats tänka igenom varför det är viktigt med kulturfinansiering. Det krävs ju viss pedagogisk skicklighet för att förklara varför det är viktigt med offentligfinansierad kultur.