För ett par veckor sedan släpptes Sandy Mouche sitt andra album med sin speciella sagopop som ibland låter som om Björk möter Abba. Helena Josefsson tror att hennes egen platta, som kommer till hösten, blir mörkare och mer personlig.
- Jag vet inte om det blir mind-re vackert, vi får väl se. Det ska bli väldigt organiskt och varmt, kontra kallt och plastigt. Som eld mot is, säger hon.

Ska Per Gessle medverka?
- Inte som det ser ut nu men han kanske dyker upp och spelar banjo på någon låt, haha.
Helena Josefsson körade när Gyllene Tider var ute på sin succéturné 2003. Hon var tvungen att hoppa över sin bröllopsresa för att kunna åka med. Samarbetet med Per Gessle började när Sandy Mouche skickade en ep till den gamle Brainpool-medlemmen Christoffer Lundquist, eftersom de ville ha honom som producent. Han höll just på att producera Gessles soloplatta Mazarin och fastnade för Helena Josefssons röst. Hon fick helt enkelt komma och provsjunga på några av låtarna.
- Per blev nöjd och jag blev lite förvånad.
Det är lätt och okomplicerat att jobba med honom, ingenting är krångligt.

Du ser alltid så extremt lycklig ut när du körar med Gessle. Håller du med?
- Jag har aldrig trott på tur men är lycklig över varje chans som jag får. Det är kanske därför jag ser lite frikyrklig ut men det är bara för att jag känner mig så glad.
Hon växte upp på den skånska landsbygden och brukade gå och sjunga på vägen från bussen. Redan som liten skrev hon i ”Mina vänner”-böckerna att hon skulle bli artist. Men hon hade också planer på att bli ett troll när hon blev stor eftersom hon gillar naturen.
- Jag vill tro på sagor, troll och väsen. Det blir roligare om det finns sjöjungfrur och älvor. Jag är inte religiös men när jag var liten såg jag en tomte och sedan den dagen vet jag att det finns annat. Det är ett sätt att klara sig i livet och jag blir trygg av att känna att allt inte bara är siffror och papper, sådant som man kan räkna ut.

Sandy Mouche gjorde sitt nya album and poems for the unborn på bara tio dagar. Mest av
ekonomiska skäl men på det viset kunde man strunta i alla små detaljer och få till en livekänsla. Harpa och stråkar har lagts på vilket gör att många låtar får en trolsk, vacker stämning. När musikjournalisten Jan Gradvall skriver att Sandy Mouche låter som tonsatta Jon Bauer-målningar är det bara att hålla med.
Helena Josefsson tycker om när musiken låter svulstigt, ungefär som en powerballad.
- Min dröm är att kunna skriva en låt som Time after time med Cyndi Lauper. Jag tycker det är bra när vi låter mjuka. Vissa tycker det är töntigt men jag vill att det ska låta gulligt.