Det amerikanska kvalitets-tv-bolaget HBO öppnar i mitten av oktober sina vod-kranar (vod=video on demand) i Norden och blir ett slags eget Spotify för rörlig bild. Zappandets tid är alltså förbi. Liksom skammen efter att ännu en gång ha missat att lämna tillbaka hyrfilmen hos den lokala videohandlaren. I alla fall för de tittare som nu är redo att gå loss på den exploderande vod-marknaden.

Den största vinsten gör välinformerade tittare som vet vad de vill ha, och som dessutom är redo att betala för sin egen konsumtion. Tuffast får de som sysslat med olaglig nedladdning under förevändningen att utbudet i de digitala butikerna har varit för dåligt.

För när nu även den digitala stormarknaden Netflix under hösten öppnar nätaffären i Sverige – samtidigt som HBO expanderar spridningen av sitt lyxkonglomerat bestående av högkvalitativa tv-serier, filmer, sport och dokumentärer över världen – så kommer utbudet att räcka även för den mest kräsne konnässören av rörlig bild. För cirka hundra kronor i månaden ska HBO-pärlor som ”Game of thrones”, ”True blood” och ”Girls” kunna avnjutas, och detta inom ett dygn från det att avsnitten visats i USA.

Den ökade konkurrensen gör att även svenska aktörer rustar för att kunna hävda sig i den allt hårdare konkurrensen på vod-marknaden. Play-tjänsterna på TV4 och SVT fungerar exempelvis allt bättre.

Men här finns ändå mycket kvar att önska. För om de traditionella kanalerna inte lyckas erbjuda de senaste avsnitten av de mest populära tv-serierna utan större fördröjning, så kommer tittarna snabbt att söka sig vidare.

SVT meddelade just att de kommer att göra plats för kritikerhyllade Girls i tablån – med start ”redan” i januari, alltså ett år efter att serien började sändas på Canal+. Knappast något att hurra för efter att HBO öppnat sin egen kran för streaming och där tittarna kan trycka på play precis när de själva vill.

För finsmakaren med specialintressen så är utvecklingen på vod-marknaden snarast att likna vid julafton. Även Canal+ lovar att de kommer att öka både antalet titlar och kategorier för att klara konkurrensen från exempelvis Netflix. Det innebär alltså att dokumentärvurmare kan få sitt lystmäte.

Att betala för bredd för att få spets känns förlegat. Och att göra aktiva val ligger i tiden. Men det kommer aldrig att vara det smala, högkvalitativa utbudet som fyller företagens skattkistor, oavsett om de erbjuder innehåll över nätet eller som betal-tv-tjänster.

Och visst tilltalar det att kunna plocka ihop ett eget tv-utbud, men då krävs att allt är tillgängligt – utan fördröjning. Annars föder detta teknikskifte endast ”fuldelare” med smak för kvalitet.