Den brittiske dramatikern och Nobelpristagaren Harold Pinter har avlidit, meddelar hans hustru.

Pinter blev 78 år. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2005.

Skådespelaren och regissören Thommy Berggren har satt upp kritikerrosade versioner av Pinters Hemkomsten på Dramaten och Fastighetsskötaren på Stockholms stadsteater. De hälsade på varandra i London respektive Stockholm genom årens lopp.

- Han var här och såg på föreställningar. Vi blev lite vänner och brevväxlade, säger Berggren till TT och berättar att han påbörjat ett nyårskort till Pinter där han bland annat tänkt fråga Pinter om dramatikern Samuel Beckett; Berggren är regissör till en Beckettpjäs som har premiär i mars.

Enligt Berggren är Pinter en av de mest betydelsefulla personerna inom den moderna teatern, inte minst för hela resonemanget om begreppet undertext.

- Det är inte bara det att hans pjäser spelas världen över, utan även för oss som sysslar med teater har han så mycket idéer och tankar kring teaterarbetet. Han är alltid närvarande, vad vi än gör.

TT: Vad är storheten med en pjäs som Fastighetsskötaren till exempel?

- Det är svårt att förklara. Han säger själv att orden är en permanent strategi för att dölja vår nakenhet. Texten är en sak i hans pjäser, och den är ofta virtuos och rolig, men han ser till att det rör sig flera världar under texten. Det blir en mångtydighet i det som gör att texten är en sak, men man anar bråddjupen under texten.

- Det är den kombinationen av det djup som han lyckas skapa under ibland en banal dialog som är fullständigt oförliknelig och fascinerande.

Pinter hade lidit av cancer i matstrupen i många år.

Harold Pinter föddes 1930 i Londonförorten Hackney. Han växte upp i en judisk miljö och sade senare att hans dramatik påverkades av de antisemitiska strömningar han mötte under uppväxtåren.

Han inledde sin karriär inom teatern som skådespelare och debuterade som dramatiker 1957 med The room. Han slog igenom stort 1959 med The caretaker, Fastighetsskötaren, en av de pjäser som ständigt sätts upp i nya versioner på teatrar världen över.

Sammanlagt skrev Pinter ett 30-tal pjäser och över 20 filmmanus, bland annat bearbetningen av John Fowles roman Den franske löjtnantens kvinna.

Svenska Akademien skrev i sin motivering till Nobelpriset 2005 att "Pinter återförde teatern till dess elementära grund, det slutna rummet och den oförutsägbara dialogen, där människor är utlämnade åt varandra och förställningen brister. Med ett minimum av intrig springer dramat fram ur replikväxlingens maktkamp och kurragömmalek".

På grund av sina hälsoproblem förbjöds Pinter av sina läkare att resa till Stockholm. Svenska Akademins ständige sekreterare Horace Engdahl lovordar Pinters inspelade Nobelföreläsning.

- Han satt där som en Beckettfigur på randen av döden. Man påmindes verkligen om att han inte bara var en betydande dramatiker utan även en stor skådespelare. Och det är det som jag tycker är utmärkande för hans författarskap: en sällsynt lyckad förening av kunskap om teaterns hantverk och litterär begåvning, säger Engdahl som håller Pinter som en av de verkligt stora inom 1900-talsdramatiken.

På senare år har Pinter också fått stor uppmärksamhet för sitt starka engagemang mot USA:s och Storbritanniens krigföring i Irak.

Pinters agent Judy Daish skriver i ett pressmeddelande att Pinter avled av cancer på julafton. Tid och plats för begravningen och en minneshögtid meddelas senare.

BBC:s konstnärlige ledare Alan Yentob beskriver Harold Pinter som en unik figur i det brittiska teaterlivet:

- Han har dominerat teaterscenen sedan 1950-talet.

The Sunday Telegraphs teaterkritiker Tim Walker säger att Pinter var mannen som förde in realismen i branschen:

- Det här var en man som skrev skådespel med långa tysta moment, där personerna inte alltid tog sig någonstans - väldigt mycket som i det riktiga livet.