Pigg och nykter efter månader av drogavvänjning. Men James Hetfield och Metallicas musik är mer brutal än på många år.

Metallica bildades i Los Angeles 1981 av den danske trummisen Lars Ulrich och sångaren James Hetfield. Debutalbumet ”Kill ‘em all” släpptes 1983.
På tisdagen besökte Hetfield och gitarristen Kirk Hammett Stockholm för att göra promotion. James Hetfield, 39, är knappast känd för att älska intervjuer, men nu sitter han och gapskrattar mest hela tiden och det verkar absolut inte som att han behöver någon kemisk substans för att vara uppåt.

Värre var det i juli 2001 då James Hetfield beslöt sig för att lämna sitt gamla liv bakom sig. Efter 21 år av massivt drickande spetsat med mängder av piller var det dags för elva veckor av avvänjning och terapi på ett behandlingshem.
– Då utgick jag från att Metallica-perioden var över. Det var enda sättet att komma ur identitetskrisen och försöka utforska verkligheten utan Metallica. Jag visste inte ens om jag skulle överleva.

Var hela din identitet uppbyggd kring gruppen?
– Ja, jag tror det. Som ung letade jag efter något för att bli sedd och hörd. Musiken upptäckte jag som 15-åring och jag startade Metallica när jag var 18 år. Det är svårt att ta sig ur när man är omgiven av människor som säger ja till allt man säger och tycker att man är märkvärdig om man så bara äter middag. Det är ingen normal livsstil.

Vad fick dig att ta in på behandlingshem?
– Mitt liv hade spårat ur, särskilt när det gällde alkoholen. Familjen påverkades och de visade mig kärlek som jag inte visste hur jag skulle ta emot. När min hustru slängde ut mig insåg jag i vilket dåligt skick jag var.
– Att vara på behandlingshemmet utan familj och band förändrade mitt liv. Det handlade om den totala rädslan för det okända, att tappa kontrollen, släppa taget.

Hur länge var du där?
– Totalt elva veckor.
Låter lite efter så många års drogande?
– Ja, jämfört med hur lång tid det tog att utveckla mitt livsmönster var detta bara ett par sekunder, men förhoppningsvis blir det annorlunda nu.

Tänker du ofta på sprit och droger?
– Nej, det var bara ett sätt att undvika verkligheten, att medicinera bort smärtan istället för att prata om den. Jag var övertygad om att folk skulle dra om de kände mitt verkliga jag.

Vad får du dina kickar av nu?
– Att tala om det jag har gått igenom är läkande, även om jag inte är ute efter att sprida budskapet. Men jag tycker om att kommunicera med folk istället för att hota, som jag gjorde förr. Jag älskar med att vara med mina tre barn, som hjälper mig att bli vuxen, haha.

Är du orolig för att fansen ska dissa att du inte super längre och blivit ”tråkig”?
– Jag började med musiken långt innan drogerna tog överhanden. Utan alkohol finns det mer styrka och mindre friktioner i bandet.
I januari 2001 lämnade basisten Jason Newsted Metallica efter att ha bråkat med Hetfield i åratal om den kreativa processen och olika sidoprojekt. Newsted skyllde på de ”psykiska skador” han ådragit sig genom att spela i bandet.
När förre basisten Cliff Burton dog i en busskrasch i Sverige 1986 var det Jason Newsted som blev slagpåse och syndabock. Det var en av anledningarna till att Metallica beslöt att satsa på gruppterapi förra året.
– Vi ville se hur stor skuld vi hade till att Jason stack och äntligen få sörja Cliff. All terapi handlar ju bara om att få folk att snacka och vi hade noll kommunikation, säger James Hetfield.
Nya albumet ”St. Anger” har redan beskrivits som elva spår av hård, komplex och oupphörlig brutal musik. James Hetfield förväntar sig bara en sak av kritikerna och fansen.
– To give us a hard time, haha. Vi är så stolta över att vi kom in i studion utan idéer, texter, riff. Vi tog det från början och skapade starka känslor. Jag har ingen aning om skivan kommer att sälja miljoner men huvudsaken är att vi i bandet numera är nära.

Är det er hårdaste musik sedan ”...And justice for all” från 1988?
– Ja, det är intressant att ett lyckligt och rofyllt Metallica gjort något som är precis tvärtom. Möjligen gör den hårda musiken oss lyckliga.

Albumet ”Reload” fick rätt dålig kritik. Hur reagerade du på det 1997?
– Både ”Load” och ”Reaload” var en intressant tid i Metallica. Jag drog mig tillbaka och lät Kirk Hammett och Lars Ulrich göra sin grej och de var inne på konst och image vilket jag tyckte var obekvämt. Rent musikaliskt finns många bra låtar och med tiden tror jag att folk kommer att omfamna albumen.

Ångar du att ni stämde internetsajten Napster 2000 och blev kallade ett girigt rockband som sålt 85 miljoner skivor?
– Det smärtar att bli kallad girig, men jag tyckte inte det var okej att stjäla vår musik från nätet.

Vad säger du om uppgifterna i Newsweek om förhören med irakiska fångar som tvingas lyssna på Metallica-musik?
– Jag vet inte vad jag ska säga. De kanske värvar nya Metallica-fans, haha. Jag tror att de bryter ner dem och håller fångarna vakna ungefär som i ”Clockwork orange”.

Vad sa din fru egentligen när du kom ut ur behandlingshemmet?
– Hon var skeptisk för att hon vet hur manipulativ jag kan vara. Nu ska vi försöka bygga upp förtroendet för varandra. Hon omfamnar ingen som sårat henne så djupt.