I svallvågorna av bästsäljande E L James Femtio nyanser av honom som sålt smått osannolika 40 miljoner exemplar, så vill nu många hänga på erotiktrenden. Allt fler heta manus skickas in till Vertigo förlag, medan nyutgåvor av gamla klassiker som Berättelsen om O travas upp i svenska bokhandlar. Dagligen kommer pressmeddelanden om nya böcker i genren.

Därför sammanförde vi författaren och förläggaren Carl-Michael Edenborg (CME), Lisa Bjärbo (LB), bloggare, författare och recensent och SvD:s litteraturredaktör Lina Kalmteg (LK) för att diskutera hur sex beskrivs i den moderna litteraturen.

Har det blivit rumsrent att läsa erotisk litteratur?

CME: De senaste tio åren har genren vuxit påtagligt. Och att bokhandeln börjat ha en egen liten erotikavdelning är ganska nytt. Tidigare har den erotiska litteraturen stått utspridd bland skönlitteratur – eller hälsa. Så visst har det blivit rumsrent.

LK: Och man kan tänka att många tidigare heller inte vågat gå fram och fråga efter de här böckerna...

LB: En bok som blir en så här stor succé gör att det blir rumsrent. Man kan ursäkta sig med att ”alla andra läser den så jag måste också göra det för att veta vad det handlar om”.

Kommer det som en överraskning att boomen sker nu?

CME: Nej, intresset har vuxit stadigt och dessutom har människor skaffat sig läsplattor och börjat lära sig att läsa e-böcker. Det här är den första riktiga e-boksäljaren.

LK: Det man funderar på är vilka som läser ”Femtio nyanser av honom”? Jag kan tänka att det går ner rätt långt i åldrarna, inte bara 40 plus kvinnor.

LB: Jag stör mig på en massa saker. Jag tycker den är dåligt skriven. Kvinnosynen reagerar jag på. Och klyschorna! Det vimlar verkligen av klyschor.

CME: Jag läste den på engelska i våras och tyckte det var ett gott hantverk men att det inte var konst. Det är brukslitteratur. Det är underhållning. Jag vill att litteraturen ska vara kritisk och ifrågasättande och få mig att uppleva saker jag inte visste att jag ville så det här är helt ointressant för mig...

CME: Men jag tror det finns något fruktbart för individen att testa andra sorters lustar och begär. Att gå in i andra identiteter. Det är det litteraturen gör. Det finns inga andra konstformer där du kan gå in i ett annat subjekt.

Finns det någon motsvarighet till ”Femtio nyanser...”, eller ”mammaporren” inom ”manslitteraturen” om vi kallar den det?

CME: Nej, det finns inte. Män läser böcker om andra världskriget.

Är det så illa?

CME: Rätt mycket så...

LB: Men män läste väl också ”Da Vinci-koden” som startade en annan typ av boom...?

LK: Jag tänker att manliga författare har mer explicita sexscener.

LB: Och väldigt mycket deckare som både män och kvinnor läser innehåller mängder av dåligt sex.

Men varför är det så svårt att skriva om erotik och om porr?

LB: Det är svårt att få det på rätt nivå. Hellre erotiskt än porrigt och det är jättesvårt. När det blir dåligt så blir det så fruktansvärt dåligt att man bara vill ta upp en kudde framför ögonen. Det är svårt att hamna på rätt sida om den linjen utan att bli för försiktig.

Din text inleder novellsamlingen ”Het”, men den är rätt ”snäll”. Hur såg du på uppdraget?

LB: Det var svårt, men roligt. Det är ju noveller som riktar sig till unga. Det viktiga var att skildra sexet som lustfyllt, och inte så problematiserat som det ofta är i ungdomslitteratur.

CME: Jag har massor med problematiskt sex med i min bok om Händel ”Mitt grymma öde” och jag tyckte det var fascinerande att skriva om en farbror som blev våldtagen gång på gång. Det är svart, smutsigt och våldsamt.

Har det blivit för stort fokus på ”Femtio nyanser...”?

LK: Det är ytterligare ett exempel på ”bestsellerismen”.

CME: På ett sätt är det en katastrof för litteraturen och intresset, det saknas bredd. Det är ett fåtal böcker som alla ska läsa och de är oftast dåliga. Och sedan handlar debatten om hur många som läser den, inte om litteraturen i sig.