Hallå där, Har du tröttnat på att vara förebild?

– Jag är trött på att man som förebild måste vara och se ut på ett visst sätt. Får man ha åsikter om man är en förebild? Nej, man ska vara helt ren från åsikter, som ett vitt papper. Då är man en förebild i Sverige.

I boken berättar du om din vilja att kasta av dig bimborollen. Varför är det viktigt?

– För att det är jävligt jobbigt att känna att man inte blir tagen på allvar, som när jag sitter i ett tv-program och säger att jag är konstnär också, och alla bara skrattar: ”Konstnär?” Det gjorde att jag ville skala av mig den där rollen som våp.

Kapitlet om din bröstoperation handlar delvis om SvD:s Harry Amster. Hur kommer det sig?

– Han skrev om min ritual med bröstoperationen, och jag kände att han var en av de första som tog det jag gjorde på allvar. För det var ju ett slags konstprojekt, bilderna som Elisabeth Olsson-Wallin tog då var ett statement i sig.

Känner du att du tas på större allvar i dag?

– Absolut. Det handlar nog inte så mycket om att jag tog ut bröstimplantaten, mer om att jag bestämde mig för att inte bara skratta bort allting. Jag tröttnade på att bara vara yta.