Mons Kallentoft, debuterade 2000 med Pesetas.
- Jag är ett levande exempel på att ihärdighet och att inte ge upp kan ge resultat: fem diktsamlingar och en roman blev refuserade innan Pesetas blev antagen. Jag fick tio refuseringsbrev för den innan Natur & Kultur skickade sitt brev, som jag vägrade öppna. Sedan skrev de ett brev till som min fru öppnade, det stod att de ville träffas och diskutera ändringar man kunde göra. Vid det laget var jag öppen för det mesta, kan man säga.

Aase Berg, debuterade 1997 med Hos rådjur.
- Innan jag började skriva poesi skrev jag prosa, tung, symbolladdad och jättedålig. Jag var väl 19, 20 och blev refuserad, sedan dröjde det ganska många år innan jag började skicka in dikter till tidskrifter, det var när jag bodde i Amsterdam. Jag tror ens erfarenheter av refuseringar beror på vad man har för tankar om sig själv: jag har ganska låga sådana och väntade länge med att skicka in det som blev min första diktsamling.

Agnes Hellström, debuterade tidigare i höst med Ränderna går aldrig ur.
- Jag valde ut sex förlag och skickade in manusbuntarna, men en kollega undrade varför jag inte valde ut en särskild förläggare i stället. "Jag känner inga förläggare", sa jag. "Strunta i det, välj bara någon", sa han. Så blev det, och det var hon som ringde och sa att de ville ge ut den. Hade jag vetat hur svårt det var att bli antagen hade jag antagligen aldrig skickat in något.
PO Enquist, debuterade 1961 med Kristallögat.

PO Enquist, debuterade 1961 med Kristallögat.
_ Det började 1957 med två diktsamlingar till Bonniers, en av dem hette - kontroversiellt nog - Bilder. Sedan skrev jag prosa och inledde en lång refuseringshistoria på Norstedts, som skrev vänliga brev tillbaka. Olle Hedberg lektörsläste den tredje och tyckte det var intressant, om än präglat av "osmält Freud." Jag arbetade om den och det blev Kristallögat.

Marcus Birro, debuterade 1992 med I den andra världen (trycktes tillsammans med Peter Birros Det oerhörda),
- Efter debuten gick det fem år när alla refuserade mig, det var ju oerhört jobbigt. Att få höra att man borde läsa ung, modern lyrik när man tycker att man skriver just det är inte så kul. En gång fick jag fel refuseringsbrev: "Vi är inte intresserade av din bok En stege till himlen". En stege till himlen… Så pretentiös är inte ens jag. 2003 turnerade jag med Riksteatern och läste högt ur mina refuseringsbrev, det var roligt.

Inger Frimansson, debuterade 1984 med Dubbelsängen.
- Efter min första bok gick jag en skrivarkurs i Skellefteå där hade vi Sara Lidman som lärare och hon talade sig varm för Stina Aronssons långsamma språk. Inspirerad av det skrev jag En ny satans dag, om en utvecklingsstörd ung man vars föräldrar dör. Min förläggare undvek mig under lång tid, tills jag konfronterade honom på bokmässan - han undrade vad som hade hänt med mitt rappa, journalistiska språk.