Tony Rickardsson kan bli den andra sportprofilen som tar hem Let dance. Martin Lidberg (t h) vann förra årets tävling tillsammans med danspartnern Cecilia Ehrling, numera även hans flickvän.
Foto: Jurek Holzer
Förra året var vi två idrottare som var med i Let’s dance. Erika Johansson blev trea, jag lyckades ta hem alltihop och du är i final i år. Tror du att vi idrottare har stor nytta av vår bakgrund i Let’s dance?
– Ja, det tror jag. Idrottare vet vad som krävs för att nå hela vägen, att man måste lägga ner hårt slitsamt jobb. Det tror jag kan vara en liten fördel. Man är van att lägga upp träning och taktik.
Går uppmärksamheten du fått i Let’s dance att jämföra med den du haft som speedwayförare? Man når ju en väldigt bred publik, allt från små barn till gamlingar. I sportvärlden har man mer en speciell målgrupp.
– Nej, jag tycker inte att det har varit så stor skillnad. Jag är van vid att folk kommer fram och pratar med mig. Men mediefolket är annorlunda. Reportrarna från nöjessidorna har en annan inriktning på intervjuerna än vad sportjournalister har.
Ja, det tyckte jag också var lite märkligt. Man var van vid att de fokuserade på idrotten, inte ens privatliv.
– Precis, precis.
Saknar du speedwayen?
– Jag saknar vänner och bekanta, och vissa tillfällen när jag var ute på tävlingsbanan. Men det är ingenting som jag vill återgå till.
Det blir ingen comeback alltså?
– Nej, det kommer det aldrig att bli. Min kropp klarar inte av det.
Nu när du har kommit in i den här glamourösa miljön, vad tycker du skiljer speedwayvärlden mot dansvärlden?
– Det där håller jag inte med om. Jag upplever nog speedway som mer glamouröst. Man får beundra dansarna för hur de sliter för minimala löner.
Vad har ni för taktik inför finalen?
– Vi ska försöka muta in ett så brett dansregister som möjligt. Vi har en slowfox som är lugn och långsam, sedan en salsa som ska förmedla glädje och passion. I sista låten har vi blandat breakdance, street, salsa och lite rumbamoves, men ändå fått ihop det till en pardans.
Man förmedlar ju mycket känslor via dansen, och förra året var det många deltagare som sade att de förändrats, blivit mer känslosamma. Känner du att du har förändrats under den här resan?
– Nej, det tror jag inte.
Du har inte blivit mer känslosam eller känt känslor som du kanske normalt sett inte …
– Nej, det har jag inte. Det har inte förändrat min personlighet på något sätt. Däremot har jag definitivt lärt mig att visa känslor i dans.
Let’s dance kallas ju för ”skilsmässornas program”.
– Gör det?
Det kallas internationellt för det, eftersom många förhållanden spricker och folk blir tillsammans. Har det påverkat dig någonting, har det funnits kärlek?
– Jo …
Nu är jag reporter, så då måste vi ju komma in på det här med privatlivet.
– Ja precis. Jo, jag har faktiskt funnit kärleken i Let’s dance.
Härligt! Jag kan bara säga grattis, det var samma sak för mig. Det har nog att göra med att man öppnar sig. Man blir kanske mer mottaglig för kärlek.
– Ja, det kanske blir så.
Har du tappat någon vikt? Jag gick ner nästan åtta-nio kilo.
– Nej, jag ligger på precis samma vikt som när jag började. Jag har legat och pendlat mellan 68 och 70 kilo hela tiden.
Då har jag bara en fråga kvar. Vilken idrottsprofil skulle du vilja se i nästa års Let’s dance? Jag tänkte att om du rekommenderar någon, så kan vi snacka ihop oss och utmana personen genom den här artikeln.
– Jag skulle vilja se Gunde Svan.
Ja, det hade varit en höjdare. Tror du att han skulle våga det?
– Ja, för fan. Han skulle gå in med 210 procent.
Så Gunde, nu har du en utmaning!
Martin Lidberg har ett VM-guld i grekisk-romersk brottning. I dag är han konsult och föreläsare.
