”En jobbintervju från helvetet”. ”Brutalt underhållande ... visar underdånigheten och rädslan hos medelklassen”.
Det var några omdömen som den brittiska pressen strödde över pjäsen Contractions vid urpremiären 2008 på Royal Court i London, där den 30-årige dramatikern Mike Bartlett är verksam.
På Teater Tribunalen i Stockholm är det skådespelarna Ellen Nyman och Anna Lyons som tar sig an de två rollerna, chef respektive nyanställd, när pjäsen nu sätts upp med titeln Kontraktet i regissören Henrik Dahls egen översättning. Likt en nitisk förhörsledare frågar Ellen Nymans chef ut Emma (Lyons) om hennes relation till kollegan Darren: Hur många gånger har ni haft sex?
Tribunalen har anpassat scenrummet efter idén om ”utslagsteater”. Salongen är ombyggd till en amifteater som påminner om en anatomisk teater. Den runda spelplattformen i mitten rymmer norra Europas minsta vridscen.
–Vi har skapat vårt eget Colosseum, säger Henrik Dahl och förklarar att rummet, utformat av Carina Persson och Ann-Marie Fritiofsson, också kan förvandlas till en stor darttavla.
Här kommer nu arbetsmarknadens eget gladiatorspel att iscensättas. Huvudnumret utgörs av Kontraktet, som följs av debatter med inbjudna gäster under hela spelperioden in i april. Pjäsen är ”en mental thriller”, enligt Dahl. Den handlar om företagens makt över individen, som alltid förväntas prestera på topp. För att skruva till temat kommer publiken inför varje föreställning att få rösta fram vem av skådespelarna som ska spela chef respektive anställd.
–Det är ju valfrihet och flexibilitet som gäller nu. Det är också en effektivitetstanke; varje skådespelare behärskar två roller till samma pris. Vi vill även verka för kompetensutveckling i form av expertkonsulter som pratar med oss varje kväll, säger Henrik Dahl.
För Anna Lyons och Ellen Nyman är det förstås en extra utmaning att lära sig två roller och att inte veta vilken av dem som de ska gestalta från kväll till kväll.
–Det är spännande, men för hjärnan är det helt förvirrande, säger Ellen Nyman.
De betonar dock att idén lett till ett fördjupat samarbete:
–Det blir en gemensam process kring båda rollerna eftersom vi kan dela med oss av hur vi uppfattar varje situation utifrån bägges perspektiv.
Pjäsens påstående att arbetsgivaren äger oss till kropp och själ kan tyckas överdrivet, men Ellen Nyman påpekar att många företag har strikta regler kring hur personal ska bete sig. Henrik Dahl refererar till veckans nyhetsinslag om hur anställda på ett telemarketingföretag får sina prestationer övervakade och mätta varje minut.
–Pjäsen är en förlängning av det synsättet. Människor med brister får helt enkelt inte plats längre i arbetslivet. Regeringen Reinfeldts arbetslinje, som även Socialdemokraterna har drivit, bygger på en grundtanke som är barnslig, en kombination av morot och piska. Man utgår från att vuxna inte vill ta ansvar och jobba. Det är en obehaglig människosyn som går igen i pjäsen, säger regissören.
Men är det inte bra att uppmuntra alla att arbeta efter sin förmåga?
–Jo, absolut, men innan man förändrar sitt liv för att få ett jobb måste också infrastrukturerna runtom fungera, svarar Anna Lyons och exemplifierar med hur svårt det var för henne att få barnpassning och sjukvård under en arbetsperiod i Göteborg.
Henrik Dahl säger att Tribunalen och andra fria grupper har gått i bräschen för frilanslivet. Nu är resten av arbetsmarknaden på väg att komma ikapp. För Ellen Nyman, stockholmare som numera bor och arbetar i Köpenhamn, blir konsekvenserna kännbara.
–Jag säger nej till jobb när det inte fungerar med hänsyn till min dotter, men jag funderar också över vad det betyder för ett barn om föräldrarna ständigt flyttar runt efter arbetsmarknadens behov.
–I slutänden är det en diskussion om frihet – vem styr mitt liv? Vad är jag beredd att offra för att ha ett jobb? summerar Anna Lyons.
Föreställningarna ska följas av debatter med nya gäster varje kväll. Större delen av namnen är förknippade med vänstern: Lars Ohly, Wanja Lundby-Wedin, Gudrun Schyman, Åsa Linderborg, Josefin Brink med flera.
Varför saknas liberala och konservativa röster – vågar ni inte bjuda in dem?
–Jo, vi har verkligen försökt men inte fått napp än, inte heller hos Fredrik Reinfeldt, konstaterar ensemblen. Trots att vi bjuder på taxi. Vi vill inte bara skjuta på högern utan bjuda in åsiktsriktningar som gör att vi tvingas formulera oss, inte minst ett valår.
Ellen Nyman påpekar att både Moderaterna och Socialdemokraterna vill nå mittenväljarna samtidigt som de talar om att rädda välfärden och kallar sig arbetarparti. Tribunalen vill också diskutera klassbegreppet.
–Det handlar om makt – vem bestämmer? Om man definierar och tillhör en grupp kan man kämpa för något, men om klassbegreppet psykologiseras blir det ju mitt eget fel om jag misslyckas. Klass har blivit individens status istället för gruppens. Samhället atomiseras. I pjäsen blir Emma isolerad, förklarar Henrik Dahl.
Fredrik – en helkväll i arbetslinjens tjänst. Premiär i kväll på Teater Tribunalen.
