Norman Foster, Zaha Hadid och Jean Nouvel är väl inarbetade varumärkesnamn på arkitekthimlen. Men vilka har potential att bli morgondagens stjärnor? Den brittiska boken Hatch är ett seriöst försök att reda ut den saken, och när redaktören Kieran Long väljer det bästa ur en ny arkitektgeneration är fyra av de utvalda 114 kontoren svenska.
Bland de utvalda finns Testbedstudio, som har en enkel liten lokal på Söder i Stockholm. Namnet antyder att det inte handlar om någon traditionell arkitektverksamhet, och arkitekterna här kan inte skryta med särskilt många uppförda byggnader. I stället för att gå den vanliga vägen, och börja med att rita villor och sedan större och större hus, har Testbedstudio börjat att arbeta med urbana frågor i lite större skala.
En utgångspunkt för Testbedstudio är att arkitektur handlar om mer än att skapa snygga hus.
–Sociala frågor är ett viktigt inslag i vår formgivningsprocess. Men sedan tillåter vi oss också en form av lekfullhet: så det är inte fråga om någon socialrealism, säger Anders Johansson, som varit med i gruppen sedan 2003.
I somras invigdes Testbedstudios skatepark i Haninge kommun. På en 1000 kvadratmeter stor gul matta, som ser ut som en jättelik picknickfilt, finns bland annat skateboardramper och ett pyramidformat sittberg. Skateparken utformades i tätt samarbete med tonåringarna som ska använda den.
Testbedstudio intresserar sig bland annat för hur staden kan utformas för att göra människor mer delaktiga. Inspiration kommer ofta från Berlin, där det finns gott om socialt engagerade arkitekter och konstnärer. Testbedstudio frågar sig hur människors idéer och åsikter kan fångas upp, och konstaterar att den svenska så kallade samrådsprocessen har sina brister.
– Folk kommer in för sent, det blir väldigt svårt att påverka och istället blir det en massa överklaganden, säger Anders Johansson.
För några år sedan gav Testbedstudio ut boken 100 idéer för stadsutveckling, en inspirationsbok för planerare, politiker och allmänhet med idéer om hur städer kan förbättras. Gruppen har också jobbat med utställningar, samarbetsprojekt med konstnärer och kommunala utredningsuppdrag. Testbedstudio, som har kontor i både Stockholm och Malmö, ägnar sig åt en minst sagt bred verksamhet. Från Köpenhamns stad har arkitekterna fått tunga uppdrag. Däremot är det trögare i Stockholm.
I den breda verksamheten finns bland annat en lyxvilla i Inre Mongoliet. Arkitekten Jacques Herzog har valt ut 100 lovande arkitektkontor som får rita varsin villa i en helt ny stad, med stadsplan av den kinesiske konstnären Ai Weiwei. Testbedstudio har ritat ett hus med 100 rum, och byggstart blir sannolikt 2009.
Vad händer mer 2009?
– Vi får se, vi har ganska kort framförhållning. Men vi har slutat oroa oss, för det brukar alltid hända något spännande, säger Anders Johansson.
Var kommer namnet Testbedstudio i från?
– Vi behövde blixtsnabbt ta fram ett namn, inför en utställning på Dansk arkitektur center. Namnet togs på en kafferast. Jag tror ingen är särskilt nöjd med det, men nu får vi leva med det.
När Per Gross går igång så går det fort, och det svänger rejält. Fort har även karriären gått, från små svettiga barnfingrar runt blockflöjten på kommunala musikskolan till virtuoseri på scener världen över.
Per Gross tillhör det gäng blockflöjtister som under senare år lyst upp musikhimlen och effektivt raderat nördstämpeln som blockflöjt tidigare dragits med. Den historiska musiken, då innan tvärflöjt ens fanns, är en självskriven arena för Per Gross. Men idag dyker blockflöjt i alla dess former också upp i musik som vetter åt både nutida, jazz, pop, elektronica och folk. Liksom Per Gross som gärna också dyker upp på mer experimentella scener, som i Orionteaterns Salong Giraff.
I vår lämnar han Musikhögskolan men har redan hunnit turnera till Frankrike, England, Spanien, Holland, Portugal, Tyskland, England, USA och Kanada. 2008 vann han, som första blockflöjtist, Ljunggrenska musikpriset.
Familjen Skarsgård fortsätter att förse svensk film med ny talang. Nu när Alexander har erövrat tv-stjärnestatus i USA och Gustaf har kammat hem sin första guldbagge är det dags för 18-årige Bill att bli ett riksbekant ansikte.
Bill Skarsgård – nummer fyra av sju i syskonskaran – debuterade redan för åtta år sedan med en biroll i thrillern Järngänget. Sedan blev det tyst, fram till att mastodontprojektet Arn sjösattes förra året med Bill i rollen som kungen Erik Knutsson. I vår gör han sin första huvudroll vid sidan av Johan Rheborg, i superhjältepastischen Kenny Begins. I filmen, som har premiär i mars, spelar Skarsgård en haltande och mobbad 15-åring som av en slump får superkrafter.
Det finns ingen risk för sammanblandning mellan Bill och hans äldre bröder, flickidolen och Dramatenskådisen. Bill ser ut som en hemlig medlem i Mando Diao, komplett med lugg och trulig uppsyn.
Klara Lidén är ett av konstens verkliga krutpaket. Intensiteten och ilskan i hennes multimediaverk, som Paralyzed från 2003, är osviklig och snarast manisk. Den kraften, som ibland beskrivs som anarkistisk, tar henne nu ända till Museum of Modern Art i New York.
I februari har den 30-åriga, numera Berlinboende konstnären fått det prestigefulla uppdraget att skapa ett platsspecifikt verk i museets projektgalleri.
För svensk publik är hon snarast en doldis, trots att hon 2007 flyttade in med hela sitt bohag på Moderna museet. Sannolikt är det hennes bakgrund inom arkitekturen som gjort att hon ständigt undersöker rumslighet och tingens betydelse, men alltid på sitt egensinniga sätt.
Klara Lidéns galleridebut i New York uppmärksammades av New York Times och redan innan hon var utexaminerad från Konstfack surrades det om hennes videoverk över hela världen. Under 2009 kommer snacket om Klara Lidén att öka.
Mapei delar skivbolag med Mos Def och Eagles of death metal, den brittiska musiktidningen NME har utnämnt henne till Europas ”coolest emcee” och Daft Punk har erbjudit sina remixtjänster.
Om 24-åriga Mapei med rötter i New York och Norsborg, hade fått en femma varje gång hon kallats för lovande hade hon fyllt en hög med spargrisar vid det här laget. Men trots att Mapei – eller Jacqueline Cummings som hon egentligen heter – redan blivit ett namn utomlands har hon ännu inte släppt någon skiva.
Nästa år blir det ändring på det när ep:n Leader of the pack kommer under våren och debutalbumet släpps i höst. Vilka producenter som dyker upp på debuten låter Mapei vara hemligt – den enda som hon vill nämna är DJ Mehdi – men hon avslöjar att det kommer att bli en eklektisk skiva.
Mapei har inga planer på att sola sig i de lysande framtidsutsikterna utan räknar med att 2009 domineras av ”blod, svett, tårar och skratt”.
Johan Kling har redan varit en stjärna. Fast det var 2007. Då debuterade han som långfilmsregissör med det skruvade societetsdramat Darling som förvandlade honom till Filmsveriges nya älskling. Filmen nominerades till sex guldbaggar och tog hem två av dem på Guldbaggegalan i början av 2008.
Men långt innan den 46-årige tidigare musikern i popgruppen Ratata hamnade i tv- och filmvärlden drömde han om att bli författare. 2009 blir drömmen verklighet. I februari utkommer nämligen debutromanen Människor helt utan betydelse, som handlar om en man som har en svacka i livet.
I förlagets vårkatalog beskrivs boken som ”en bitterljuv kärleksroman och en skarpsynt beskrivning av Stockholms unga medieelit” och som en ”sekelslutsroman för vår egen tid”.
Återstår att se om Johan Kling är lika bra mellan två pärmar som på bioduken. Kanske blir han årets stjärnskott på den svenska litteraturhimlen?
