APAN

Regi: Jesper Ganslandt

Too much of nothing /Can make a man feel ill at ease/One man’s temper might rise/While another man’s temper might freeze. Bob Dylans musik har hörts i många filmer men aldrig har den varit ett så välanvänt utropstecken som i Ganslandts ångeststudie.

BRIGHT STAR

Regi: Jane Campion

Kärleken mellan modesömmerskan Fanny och poeten Keats är årets vackraste och sorgligaste passion. Campions mästerverk är estetiskt fulländat, med poetiska närbilder som jämställer stygnen i tyget med bläcket på pappret, och utan tröttsam manlig genikult.

DET VITA BANDET

Regi: Michael Haneke

Det går en blodröd tråd från feodalism och svart pedagogik till de 1900-talsdiktaturer som än idag präglar delar av Europa. Och vem kunde vara bättre lämpad än Haneke, som aldrig tvekat att skildra människornas hemskaste sidor, att gräva i den myllan?

FLICKAN

Regi: Fredrik Edfeldt

Styrka och skörhet avlöser varandra och existerar samtidigt i den namnlösa flickan som tillbringar sommarlovet ensam i ett hus på landet. Inte sedan 70-talet har ett barn skildrats så nyanserat och så smärtsamt vackert på bio som i Fredrik Edfeldts långfilmsdebut med manus av Karin Arrhenius.

I TAKET LYSER STJÄRNORNA

Regi: Lisa Siwe

Just som Jenna är i färd att göra tonårsuppror och börja leva blir mammas cancer sämre och allt som spirade blir besudlat av skuld- och skamkänslor. En sällsynt lyckad ungdomsfilm som trots det tunga ämnet sprudlar av liv och knappast lämnar någon oberörd.

DET VITA BANDET

Regi: Michael Haneke

Året är 1914 och det sker otäcka saker i den lilla byn utan att de skyldiga blir avslöjade. Men den verkliga skulden ligger hos de vuxna som sätter förtrycket av de svagare i system. Michael Haneke har gjort sin varmaste film som tar tydligt men osentimentalt parti för de maktlösa.

SYNECDOCHE, NEW YORK

Regi: Charlie Kaufman

Livet och konsten, döden och åldrandet och våra eviga försök att upprätta någon ordning i kaos: Charlie Kaufmans regidebut visar upp ett konstnärligt haveri och skapar en genial bild av hur vi gör dålig konst av våra liv istället för att leva dem.

DET VITA BANDET

Regi: Michael Haneke

Den svartvita och strama antitesen till Slumdog Millionaire: en mörk saga om lydnad, auktoritet och förtryck i ett Tyskland före maktövertagandet.

Michael Haneke bekräftar att han är en av vår tids absolut främsta regissörer med ett unikt tilltal.

SLUMDOG MILLIONAIRE

Regi: Danny Boyle

Svår att förbigå i detta sammanhang, så varför skulle man göra det? Danny Boyle tar den tårknipande melodramen så långt det bara går, och sedan ett rejält stycke till.

Het kärlek och lömska svek på största tänkbara duk och i starkast tänkbara färger.

THE WRESTLER

Regi: Darren Aronofsky

Att Mickey Rourke inte fick den tippade Oscarn för sin insats i denna gripande film hjälper bara till att sudda ut skiljelinjen mellan den slitne skådespelaren och hans rollfigur – den uttjänte fribrottaren Randy som riskerar allt med hopp om en sista triumf.

BENJAMIN BUTTONS OTROLIGA LIV

Regi: David Fincher

Fight Club-regissörens senaste film är en dubbel bedrift. Dels för är den är så visuellt förtrollande att man håller andan i två timmar och trekvart, och dels för att han får publiken att tro på en helt orimlig historia. Brad Pitt har aldrig varit fulare – eller vackrare.

I TAKET LYSER STJÄRNORNA

Regi: Lisa Siwe

Den svenska ungdomsfilmen går från klarhet till klarhet, ofta med hjälp av tonsäkra litterära förlagor. Johanna Thydells roman om Jenna, som befinner sig mitt i den febriga tonårstiden samtidigt som hennes mamma är döende i cancer, blev gråtfilm av högsta klass.

WALTZ WITH BASHIR

Regi: Ari Forman

Ari Forman blandar sina återkommande mardrömmar med krigshändelser från Israels invasion i Libanon 1982 i denna animerade dokumentär på ett sätt som är lika enkelt som genialt. Från personligt trauma växer den till ett rekviem över offren i de palestinska flyktinglägren.

SLUMDOG MILLIONAIRE

Regi: Danny Boyle

Denna Dickensberättelse i indisk tappning innehåller allt en riktigt bra saga ska göra; en hjälte på botten av samhället, en hjältinna på toppen, hänsynslösa skurkar, goda vänner och massor av tur. Man vill bara resa sig upp ur biofåtöljen och dansa tillsammans med huvudpersonerna på slutet.

FLICKAN

Regi: Fredrik Edfeldt

Äntligen en svensk film som vågar lita på ett ordlöst berättande. Här möter vi en 10-årig flickas växande insikter om vuxnas svagheter och sin egen styrka. En film som vågar visa sammansatta människor med både goda och dåliga sidor och slutar i en hoppfull ton.

STILL WALKING

Regi: Hirokazu Kore-eda

Jag känner mera släktskap med dessa japaner än med svenskarna i Man tänker sitt (också den kanon). De samlas för att minnas dödsdagen av en familjemedlem. Varmt, roligt, lite sorgset och mycket mänskligt från en mästare, när han är på det här humöret.

A SERIOUS MAN

Regi: Joel och Ethan Coen

Efter succéer och Oscars levereras här ett stycke hårdsmält kaka med teodicéproblem och kvantfysik bland ingredienserna, dock utan varken stjärnor eller lösning, allt omisskännligen signerat wunderbröderna som tänkte va fan. Man minns den länge, länge.

DET VITA BANDET

Regi: Michael Haneke

Kylig perfektionist i kyligast perfekta form och kanske även mest poetiska. Det handlar om olydiga barn i början av 1900-talet och hur det kan gå när man är alltför sträng mot dem. Ond saga i svartvitt, inspirerad, dessvärre, av en verklighet i färg.

FAUSTAS PÄRLOR

Regi: Claudia Llosa

En vän som såg den häromkvällen skrev till mig att det är skönt att se en film som ger en tid. Både tid och utrymme för eftertanke ger verkligen denna lilla pärla till film, som samtidigt inte saknar en kärv humor.

VIDEOCRACY

Regi: Erik Gandini

Årets mest uppmärksammade svenska dokumentär – om inte i Sverige så i Italien – och dessutom en estetisk upplevelse av rang. En lysande kritik av en premiärminister med full kontroll över landets television, som utnyttjar kändiskulten för sina syften.

DROTTNINGEN OCH JAG

Regi: Nahid Persson Sarvestani

En dokumentär som inte bara skildrar sitt föremål, Farah Diba, utan i lika hög grad filmaren själv och hennes egen kritiska utgångspunkt i filmarbetet. En känslig balansakt, virtuost genomförd. Ett porträtt av ett unikt livsöde – eller snarare två.