Närmare 100 personer, från Arne Hegerfors till Paul Rusesabagina, medverkar i Peace and love forum under årets tema ”En ny värld”. Vid sidan av de musiker som uppträder på festivalen – bland andra Regina Spektor, Roxette och Rihanna – lägger arrangörerna allt mer vikt vid festivalens ”inspirationsdel” som består av föredrag och debatter. Förra året invigningstalade den amerikanske pastorn och politikern Jesse Jackson – i år går budkaveln över till Paul Rusesabagina. Människorättsaktivismen har de gemensamt, men Paul Rusesabaginas namn är inte på långa vägar lika välkänt som Jacksons.

Västvärldens navelskådande fokus är också den springande punkten i den verklighetsbaserade filmen Hotel Rwanda. En miljon människor, främst tutsier, miste 1994 livet inom loppet av tre månader medan omvärlden och FN valde att blunda. Med risk för sitt eget liv såg Paul Rusesabagina till att 1268 klarade livhanken genom att härbärgera dem på sitt Hôtel des Mille Collines i Kigali.

– Jag har ofta fått svara på frågan om jag är en modig människa. Jag anser mig vara en vanlig människa. Jag gjorde ungefär samma sak under folkmordet som innan – förhandlade kontrakt och gav människor husrum, säger Paul Rusesabagina.

Han talar med långa konstpauser, men utan att framhäva sin egen insats.

I början av förra seklet bestämde belgiska kolonisatörer att folkgruppen tutsi skulle styra i Rwanda. Man ansåg dem ”vitare” och bättre lämpade än hutuerna som var i majoritet. Det ledde sedermera till att de etniska motsättningarna ökade så mycket att 20000 tutsier dödades 1959. Och 1994 var det dags igen, med den stora skillnad att så oändligt många fler miste livet.

Hôtel des Mille Collines var en internationell samlingsplats i Kigali där många viktiga möten hölls. Paul Rusesabagina bjöd på kaffe och småpratade med utländska gäster och inhemsk milis.

– Utan att veta vad jag skulle med alla visitkort, samlade jag in dem och skrev ner alla nummer i min svarta bok. Under det pågående folkmordet kunde jag sedan ringa politiker, människorättsorganisationer och andra högt uppsatta människor över hela världen och kräva igen mina tjänster.

Trots tidiga rapporter om vad som höll på att hända i Rwanda ingrep inte utländsk militär. Även FN har blivit hårt kritiserad för att vara så passiv. Det finns många paralleller med vad som just nu pågår i Syrien.

– Jag har lärt mig en av de värsta läxorna – vi lär inte av historien. Efter andra världskriget sa vi ”aldrig igen” och sedan har det bara fortsatt ändå. Precis som i Tyskland och i Rwanda demoniserar Bashar al-Assad sina motståndare för att rättfärdiga dödandet. Världen måste våga ingripa.

Filmen Hotel Rwanda hade premiär 2004 med Don Cheadle i huvudrollen. Paul Rusesabagina såg till att handlingen gav hans historia rättvisa. Det är en film som känns djupt i magen och som kickboxar bort allt gnäll om vår regniga svensk sommar.

Ändå var verkligheten mycket värre. Som det som föregick den inledande scenen när Rusesabagina finner sin lille son traumatiserad och täckt av blod i en buske.

– Han skulle hälsa på sin bästa kompis i grannhuset men när han kom fram hittade han honom, hans sex systrar, mamma och två grannar döende i trädgården, slaktade av machetes. Det kunde vi inte visa, då skulle alla resa på sig och gå därifrån. Därför börjar scenen just där, med att vi hittar honom i busken.