–Ni vet hur man ibland får en bra idé, men glömmer bort den och sedan hinner någon annan före? Så känner jag om high school-skjutningar. Det var min idé, men nu ska plötsligt alla göra det.

Ett Doug Stanhope-skämt är inte ett Doug Stanhope-skämt om det inte innehåller minst ett potentiellt chockerande påstående. Olyckor, övergrepp och religiösa grupper är vanliga föremål för den 41-årige komikerns utfall. Lika glatt skojar han om sitt tilltagna bruk av droger, alkohol och porr.

När SvD når Doug Stanhope på en flygplats i Trondheim gör han ingenting för att förändra bilden. På frågan hur det står till svarar han ”fruktansvärt” och börjar spontant berätta om föregående kväll.

–Vi var jättefulla i Oslo och kom på att vi skulle stjäla en båt. Det var som en riktigt usel version av Ocean’s eleven. Vi tog oss över ett stängsel, men lyckades inte hitta någon båt som var olåst. Typiskt att folk ska vara så misstänksamma.

Skrattet bullrar i luren. Doug Stanhopes uppträdande i intervjuer och historier om sitt liv har gett honom ett rykte som dekadent rumlare, en ståuppvärldens Hunter S Thompson. Hans skämt har gjort honom avskydd av vissa, men minst lika hyllad av andra. Svenske komikern Henrik Schyffert, uppvärmare på Södra teatern imorgon, tillhör de senare. Han beskriver Stanhope som en idol.

–Stanhope är en av få komiker i världen som verkligen sätter skämtet i första rummet. Han bryr sig inte om vilka konsekvenser det får för honom och hans karriär. Om han kommer på ett skämt, då ska det bara ut.

Henrik Schyffert menar att Doug Stanhope är allra roligast när han talar om sina egna tillkortakommanden. I ett skämt berättar han om en period då han tvingades flytta hem till sin mamma. När han skulle se en porrfilm upptäckte han att bandet var stoppat på ett annat ställe än när han tittade på det sist.

–Om man lyssnar med ett öra kan man lätt bli chockerad. Men så småningom kommer han alltid med en egen, helt unik, tanke. Doug Stanhope tänker på ett sätt som ingen annan gör, säger Henrik Schyffert.

Själv säger den amerikanske ­komikern att han egentligen inte är ute efter att provocera.

–De enda saker som intresserar mig råkar vara sådant som upprör folk. Visst kan jag tycka att det är kul att provocera, men det är inte själva syftet.

Bakom de grova skämten finns, något oväntat, ett engagemang i politik och samhällsfrågor. Doug Stanhope är aktiv i det ultraliberala Libertarian party, och gick för två år sedan ut med att han tänkte kandidera till presidentposten för partiets räkning. Idag ­säger han att det var ”helt seriöst och helt oseriöst på samma gång”.

–Det var inte så att jag trodde att jag verkligen skulle bli president. Och till slut var det inte roligt varken för mig eller någon annan, eftersom vi blev trakasserade av valmyndigheterna. Då lade jag ner.

Om du vill bli politiker, varför talar du så öppet om att du knarkar och dricker?

–Jag tycker att varje ärlig politiker borde berätta sådant. Dessutom vill jag nog inte bli politiker längre.

Doug Stanhope säger att han numera stödjer Barack Obama, men det beror bara på att denne är den mest underhållande kandidaten.

–McCain är gräslig, och att han har valt den där kvinnan som vice president-kandidat är bara ett billigt knep. Jag menar, hennes dotter är efterbliven. Hur ska Amerika kunna ställa sig bakom henne om inte ens Gud gör det?