–Projektet är enastående på många sätt. Att man gör alla symfonier av Mahler är inte så ovanligt. Men jag vet ingen annanstans där man också framför alla hans sångcykler. Det är ett fantastiskt tillfälle att simma omkring i Mahlervärlden som aldrig lär komma tillbaka.

Hur är det att ackompanjera de här sångerna på piano som annars ofta görs med orkester?

– Alla utom Kindertotenlieder är skrivna för piano från början. Med piano blir det en kammarmusikalisk dimension. Sångaren kan vara mer intim och använda ett annat sångsätt, med en mer klangligt färgrik palett.

Blir texterna annorlunda?

–En bra lied- eller romanspianist är en som spelar texten. Det är inte att vara följsam. Man måste förhålla sig till varje uttalande som texten gör. Man får inte behandla det som absolut musik.

Om pianisten själv får välja – vilken Mahlersång tar han då?

– De största kraven för pianisten ställer Des Knaben Wunderhorn. Mest omedelbar i sitt tilltal är Lieder eines fahrenden Gesellen. Största sparsamhet och stränghet har Rückertlieder.

Vad är det speciella med Mahler?

– Mer än någon annan – vid sidan av Schubert – skildrar han det djupt mänskliga. Alla stämningslägen och temperament tycks existera sida vid sida. Spännvidden mellan högt och lågt har väl aldrig skildrats så naturligt som hos Mahler. Det är extra allt. På en gång.

Du är ju en av ledarna för kammarmusikserien Sopranos på Historiska museet. Blir det Mahler där också nu i vår?

– Ja, den 27 mars sjunger Jeremy Carpenter Lieder eines fahrenden Gesellen.